Livsfarlig inlåsning

Åtta personer har dött i svenska polisarrester sedan 2012. Ingen av dessa fick träffa läkare innan de låstes in, det visar en granskning som Svt låtit göra och som blottlägger stora brister i polisens egen dokumentation av fallen. Kritiker vill nu se läkare i tjänst på landets arrester.

Inrikes
Polisens handbojor som används vid omhändertagande. För att bli inlåst vid berusning krävs inga brottsmisstankar och ett beslut kan tas av en enskild polis.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Enligt Lagen om omhändertagande av berusade personer, så kallad Lob, kan polisen i max åtta timmar låsa in någon de tycker är för full och som anses utgöra en fara för sig själv eller andra. För att bli inlåst krävs alltså inga brottsmisstankar och beslutet att omhänderta en person ligger på varje enskild polis. En granskning som gjorts av Svt visar att åtta människor dött i arresten under 2012 och 2013. Sju av de åtta dödsfallen i arresterna har skett i just så kallade ”fylleceller”.

I februari förra året kördes till exempel en 31-årig småbarnsmamma, som hittats liggande på en gata mitt i centrala Lidköping, till fyllecellen och inte till sjukhus. Det trots att hennes handväska innehöll en stor mängd läkemedel. Läkare kunde senare konstatera att kvinnan av­lidit av läkemedelsförgiftning. Vid sådan förgiftning kan det vara livsfarligt att lägga sig ned och somna, något kvinnan ska ha blivit uppmanad till av polisens arrestpersonal som låste in henne i samband med omhändertagandet.

Trots flera liknande händelser de senaste två åren har inget av de åtta dödsfallen lett till att poliser ­eller arrestpersonal dömts för tjänstefel. I stället har flera av de påbörjade internutredningarna lagts ned. Detta då Riksenheten för polismål inte ansett att det har begåtts fel som är straffrättsligt brottsliga.

– Det svenska systemet är ett ­totalt haveri. Det finns ingen fungerande internutredningsverksamhet alls inom polisen, säger Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, till Arbetaren.

Han menar att utredningssättet inom polisen måste förändras så att internutredningarna inte enbart handlar om att misstänkta brott kan ha begåtts.

– Jag har länge efterlyst det system som finns i Storbritannien där utredningarna är mer händelseorienterade. Genom att utreda i ­detalj vad som skett så skulle felaktigheter i polisens sätt att arbeta kunna upptäckas och dödsfall i ­arresterna förhindras.

Tror du det kommer att ske ­någon förändring? Det rör sig trots allt om åtta dödsfall på mindre än två år och ingen inom polisen har dömts.

– Nej det tror jag inte, och det handlar framför allt om vilket typ av folk som plockas in i arresten. Om det var Fredrik Reinfeldts son som plötsligt dog i en fyllecell så skulle det naturligtvis bli någon form av ändring, men fan vet om de ens skulle plocka in en sådan som han.  

När Arbetaren pratar med en man, som vill vara anonym, som själv blev omhändertagen genom Lob tidigare i år, säger han att det i cellen bredvid låg en ung kvinna som skrek i panik och bankade på väggarna hela natten, utan att ­läkare tillkallades.

– Det var fruktansvärt att vara instängd och inte veta hur hon mådde där inne. Jag var rädd att hon skulle dö för hon bara fortsatte att skrika hela natten och mådde uppenbarligen väldigt dåligt, men polisen lät henne bara ligga där inne på sin madrass, säger mannen.

Dennis Töllborg säger att han skulle vilja se läkare eller annan utbildad vårdpersonal vid häkten och arrester. Han efterlyser också speciella avdelningar på sjukhusens akutmottagningar för personer som är berusade eller påverkade av andra droger.

– Ofta är det ju ett stort tryck på akuten just under fredags- och lördagskvällar. Då är det många läkare som inte tar emot kraftigt påverkade personer eftersom det finns risk för att de är aggressiva, då kör polisen dem till arresten i stället, så naturligtvis borde det finnas läkare där också, säger han.

Enligt Lars Byström, presstalesperson på Stockholmspolisen, gör varje enskilt stationsbefäl en bedömning då polisen kommer in med berusade personer. I många fall låses den påverkade in över natten och tittas till var femtonde minut av personalen på arresten.

– Är det så att vi ser att personer är skadade tar vi dem till sjukhus där de kanske plåstras om och sedan får de nyktra till hos oss. Allting är väldigt situationsanpassat, säger Lars Byström.

Men om någon mår väldigt dåligt, fysiskt eller psykiskt, när ni kommit till arresten. Bör man då låsa in den personen?

– Ibland finns det ju inga alternativ. Vi gör alltid en bedömning från fall till fall. Vissa gånger kan vi skjutsa hem personen, men om han eller hon är bråkig och stökig finns det kanske inget alternativ. Då försöker vi i stället titta till den personen oftare än var femtonde minut.

Vad säger du om dödstalen? Sju stycken har dött i polisens fylleceller de senaste två åren.

– Det är naturligtvis inte bra att någon avlider och vi försöker ta vårt ansvar. Men tyvärr vet jag inte om det är möjligt att det kommer ned till noll.