Jag och mormor satt och pratade gamla minnen. Livet har ju innehållit både med- och motgångar, men just de här minnena var av den sorten att vi skrattade så vi grät. Utan att gå in på detaljer så kan jag avslöja att det var med både hjärta och av galghumor vi skrattade. Flera av mina […]
Jag och mormor satt och pratade gamla minnen. Livet har ju innehållit både med- och motgångar, men just de här minnena var av den sorten att vi skrattade så vi grät. Utan att gå in på detaljer så kan jag avslöja att det var med både hjärta och av galghumor vi skrattade.
Flera av mina närmaste vänner är pensionärer. Jag kan absolut ha glädje av att umgås med jämnåriga, och människor som är i samma fas av livet som jag är. När jag och de andra småbarnsföräldrarna sliter våra hår över barn i trotsåldern och den aldrig sinande strömmen av tvätt kan det vara väldigt skönt att prata med någon som säger ”det går över lagom till puberteten”. Någon som faktiskt vet det. Sakliga konstateranden komna ur ett helt kunskapskapande liv. Jag vet inte vem jag hade varit i dag om jag inte haft morfar som samhällskunskapslärare på kvällarna, som förklarade hur det fungerade med de två olika juridiska system vi har i Sverige. Det finns lagar för Svea rike och lagar för Svea fattige, berättade morfar. Han lärde mig att spela kort, både hur man gjorde för att spela med vänner, och hur man spelade om det gällde försörjningen.
Det fick mig att känna mig viktig att jag var värd den tiden för långa diskussioner och samtal. Mamma hade inte tid att sitta i timmar och berätta om världen, om svält och strejker. Nu är det jag som är mamma. Och min son har två generationer över sig som ser efter honom, lär honom om livet, och får honom att känna sig som det viktigaste som har hänt. De lär honom de ramsor och sånger jag inte vill att han ska sjunga på förskolan, som får honom att kikna av skratt.
Jag vet att många inte känner sig avslappnade när de umgås med äldre människor. Hur de stelnar till, och tänker sig för så de inte ska råka säga något dumt. Sist vi träffades ett större gäng och grillade så skilde det 82 år på den yngsta och äldsta. Det var tydligt hur de olika generationerna hade olika uppgifter, och jag tillhör just nu den generation som springer häcken av mig för att jaga barn, hämta kaffe, och serva. Vi hade med två generationer som alla skrek åt. Den yngsta generationen som inte lyssnar, och den äldsta generationen som inte hör.
Håll kontakten med era gamla. Det blir roligare då. Och man behöver inte alltid skärpa till sig och tänka innan man talar bara för att mottagaren är pensionär. Har människan levt i 80 år har hen garanterat träffat större idioter än du, så oroa dig inte för att verka dum.
En av mina bästa vänner sade en sak till mig häromdagen. ”Sedan jag blev pensionär har folk slutat höra av sig. Till och med mina egna barn. Min son som var min bästa fiskekompis ringer inte längre när han ska ut till sjön, och det är ändå jag som lärt honom att fiska. Han kanske tror att jag inte orkar. Jag kan ju inte klättra i träd längre, men annars är jag precis som jag alltid har varit. Nu när jag har all tid i världen att gå ut och ta en öl, så är det ingen som hör av sig.”