Vi lever i en tid av kriser, men när finanskrisen tar allt större plats riskerar de verkliga ödesfrågorna att försvinna. Ett av de stora misslyckandena i detta är klimatfrågan som har satts helt på undantag av såväl EU som av den svenska regeringen. Vem har råd att tänka på klimatet när tillväxten hotas? Men sanningen är naturligtvis att det är just nu vi både måste och verkligen borde satsa på klimatomställning.
Men för att förstå hur vi påverkas av klimatförändringar krävs ett genusperspektiv och ett rättviseperspektiv som i dag nästan helt saknas i debatten. Kvinnor och män, fattiga och rika, drabbas olika i miljörelaterade krissituationer. I många delar av världen, framför allt i utvecklingsländer, drabbas kvinnor mycket hårdare än män i samband med klimatförändringarnas följder.
Mitt i allt detta fortsätter västvärlden att fokusera på ökad tillväxt och konsumtion, vilka inte får ifrågasättas utan behandlas som religiösa doktriner. För att undvika större klimatkriser i framtiden måste vi i stället koncentrera oss på hållbarhet och ökad jämställdhet. När vi låter tillväxtens ideologi bli en drivkraft i samhället väljer vi en farlig väg. En väg som gör det omöjligt att upprätta en global rättvisa mellan rika och fattiga, Nord och Syd, män och kvinnor.
En ekonomisk utveckling som baseras på tillväxt och konsumtion är en ansvarslös utveckling som vi inte har råd med. I dag lever vi på ett system som utnyttjar fattigdom och misär, för att vi ska kunna köpa en ny telefon varje år eller handla kläder som håller i några månader. Samtidigt lyssnar vi inte på Världsbankens eller den samlade forskarvärldens varningar om en klimathöjning på upp till 4 grader. Och det räcker inte att peka finger och säga att andra är värre. Vi är en del av världsekonomin och måste ta vårt ansvar för att upprätthålla en global solidaritet. För vad betyder tillväxt i en värld med klimatkonflikter och klimatflyktingar i områden som redan i dag har de sämsta förutsättningarna?
Alliansen beskriver ofta Sverige som ett föregångsland. Men regeringens miljömål kräver att vi har tre jordklot om alla levde som vi lever i Sverige. Det är två mer än vad vi har att tillgå! Det betyder att vi har för lågt satta miljömål, vilka vi i alliansens Sverige ändå helt misslyckas med att nå upp till. Regeringen smiter undan ansvaret om att uppfylla miljömål och utlovade pengar till klimatarbete i utvecklingsländerna. Samtidigt är det just vi som har kapacitet att göra någonting åt klimatförändringarna, som vi bär skuld till.
Ett mer jämställt samhälle är också ett mer hållbart samhälle, för människor i stora delar av tredje världen men också hos oss i Europa, men regeringen väljer
i stället tillväxtens väg som kommer att leda till resursbrist och fler ekologiska katastrofer där kvinnor drabbas hårdast.
Tillväxtens väg har skapat konsumtionsbegär, stress och större klyftor. För att öka jämlikheten och skapa bättre klimatarbete måste tillväxten som religion ifrågasättas och vi måste i stället rättvist fördela världens resurser. Det är dags att ställa om till ett hållbart samhälle som inkluderar alla, där kvinnors rättigheter betraktas som mänskliga rättigheter och där några inte konsumerar för mycket på andras bekostnad.
I det arbetet har alliansen helt misslyckats och där är Vänsterpartiet en garant för att klimatpolitiken också ska ha ett jämställdhets- och rättviseperspektiv.
