Polisman Bengt Lager och hans kolleger hade omringat den svarthårige och mörkhyade mannen i vänthallen på Gamla Stans tunnelbanestation. Han hade inte anat någonting – poliserna var civilklädda, men nu avslöjade de sina rätta identiteter genom att visa sina legitimationer. Visst övervägde han att försöka smita, men gav snabbt upp. Det var ju inte alls lika farligt för honom än, som när han gett sig iväg från kriget i sitt hemland där alla hans släktingar hade torterats, fängslats eller dödats. Det farliga skulle komma efter att han skickats hem.
Men Sverige hade blivit ett sådant land numera – var man papperslös jagades man som den värsta förbrytare eller våldsman och skickades iväg, oavsett vilket öde som väntade. Han och många av hans vänner kände numera samma för poliserna här i Sverige som de hade gjort för förtryckarna som jagade dem i hemländerna – skräck, osäkerhet och förtvivlan.
Landet i norr – som de flesta i söder tidigare förknippade med Olof Palme och Dag Hammarsköld, fredsälskare och försvarare av förtryckta och utsatta i främst tredje världens länder – jagade numera alla svarthåriga och mörkhyade, som om de var samma bödlar som dem som tvingat dem att lämna hemländerna. Nu var de alla rädda, de papperslösa i Sverige, i landet som förändrats!
Bengt Lager låg i sängen hos sin femårige son på kvällen och läste en saga, som han och hans fru brukade göra varje kväll. När han var klar slog han ihop boken.
– Pappa, jag såg på teve i dag att polisen jagar brottslingar i tunnelbanan för att visa ut dem: Är det sådant du jobbar med?
– Ja, inte bara. Pappa jobbar med mycket annat också.
– Vad har de gjort, har de stulit, mördat eller vad?
– Nja, nä.., det har nog ingen av dem gjort. De flesta försöker nog bara ordna ett bättre liv för sig själva och deras familjer. De kommer hit för att de varit förtryckta och kände sig hotade i sina egna hemländer.
– Men varför utvisas de då. Blir de bättre människor av det?
– Nja, vi har en lag som säger att har man inte fått uppehållstillstånd så får man inte stanna kvar i Sverige. Det kostar mycket pengar att ha folk här som inte får vara här.
– Så för att spara pengar får de inte vara kvar? Kan våra grannar bli utvisade då, de kommer ju från Danmark, eller har de uppehållstillstånd? Mohammed, på dagis, kommer från Iran. Kan han bli utvisad?
Bengt Lager skrattade torrt och reste sig upp.
– Nej, de blir inte utvisade. Ingen av dem! Sov nu så du orkar upp i morgon!
Han släckte lampan och stängde dörren. När han kom ut i köket och såg på sin hustru, som satt vid köksbordet och drack en kopp kaffe, lutade han sig mot dörrposten och suckade tungt.
– Kerstin, fan, jag tror att jag måste byta jobb…
Kevin Iversen skriver noveller som ofta handlar om utsatta människors vardag. Han har även skrivit två barnböcker som går att låna på bibliotek. Den ena, Att sova över hos en kompis, handlar om barns fantasier. Den andra, som Kevin Iversen skrivit ihop med sin son Peter Iversen, heter Utmaningen och handlar om mobbning i skolan. Kevin Iversen har skrivit sedan slutet av 1970-talet.
