Tillgänglighetsmarsch kräver ny lag

Den 26 maj hålls Marschen för tillgänglighet för tionde året. En lag som klassar otillgänglighet som diskriminering skulle göra stor skillnad i praktiken, menar Hans Filipsson, språkrör för och grundare av marschen.

Inrikes
Marschen för tillgänglighet fyller tio år i år. Bilden är från Göteborg 2011.
Foto: Thomas Johansson / SCANPIX

Diskriminering kan se ut på olika sätt, säger Hans Filipsson. Det kan handla om allt från att en lokal saknar rullstolsramp, till att ett kafé inte tillhandahåller alternativ för diabetiker.

– Som användare av rullstol kan jag inte välja restaurang utefter vad jag vill äta. Jag måste välja utifrån var jag kommer in. När jag väl är inne får jag vara tacksam om det finns en toalett jag kan använda, säger han.

Enligt Hans Filipsson är samhället i dag utformat efter en fiktiv normalitet som består av en 30-årig vit man utan funktionshinder, som är frisk och tjänar ganska bra.

– Men så ser inte samhället ut. I Sverige finns 1,8 miljoner människor med någon typ av funktionsnedsättning. En miljon av dessa utsätts varje dag för någon typ av diskriminering.

Hans Filipsson är språkrör för och grundare av Marschen för tillgänglighet som lördagen den 26 maj hålls för tionde året. Otillgänglighet för personer med funktionsnedsättning borde klassas som diskriminering, menar han. Liknande lagar finns redan i flera länder, bland annat Hong Kong, Norge och USA.

– Lagen i sig kommer inte att göra Sverige tillgängligt. Men vi hoppas på en liknande utveckling som skedde i Norge 2009. Första veckan lagen fanns anmälde Norges handikappsförbund 50 butiker på Karl Johan i Oslo. Den första som anmäldes var Ving, som hade ett 14 centimeter högt trappsteg. Detta fick stort genomslag i media och efter att norska Diskrimineringsombudsmannen uttalat sig om att det var diskriminering, tog det bara en månad innan rampen var uppe. Sedan följde alla andra efter av rädsla för att bli stämda. 

Att det kostar pengar att göra samhället tillgängligt ser Filipsson inte som något problem. Personer med funktionsnedsättning betalar skatt som alla andra, säger han, bland annat för kollektivtrafik de inte kan använda.

– I höstas uttalade sig Reinfeldt om att man inte ska gripas av känsloargument, utan att man måste tänka på kostnaderna. Detta trots att personer med funktionsnedsättning handlar för 90 miljarder varje år. Men den siffran är egentligen ointressant. Inser man bara att det handlar om diskriminering så är kostnaden sekundär.

I år hålls demonstrationer i 21 orter. I Stockholm och Göteborg har det tagits beslut om att politiker inte får tala.

– Vi är ingen toppstyrd organisation, men vi hoppas att fler kommer ta samma beslut. Det är dags att politikerna går från ord till handling, säger Hans Filipsson.