Verktygslådan

Tandläkarbesöket

Illustration: Jens Reuterberg

Madde gick in i Folktandvårdens väntrum, hängde av sig jackan och meddelade i luckan att hon var på plats. Det var tio minuter kvar innan hon skulle ropas in. Värken var för stunden något mildare, men hon visste att den när som helst kunde börja mola och pulsera igen.  Hon var lättad över att vara […]

Madde gick in i Folktandvårdens väntrum, hängde av sig jackan och meddelade i luckan att hon var på plats. Det var tio minuter kvar innan hon skulle ropas in. Värken var för stunden något mildare, men hon visste att den när som helst kunde börja mola och pulsera igen. 

Hon var lättad över att vara där. Tanden hade spökat i flera månader, till och från, och hon borde egentligen ha kommit iväg för länge sen. Hon tog upp en veckotidning och började förstrött bläddra i den. Fastnade vid en resespecial.

– Hej Madde, det var länge sen, är du också här?

En glad Anette strålade mot henne och slog sig ned i fåtöljen bredvid. Anette var en gammal skolkamrat som Madde numera inte hade så mycket kontakt med, förutom att de sågs ibland i samband med träningar och matcher då deras båda döttrar spelade handboll i samma lag. 

– Ja, log Madde. 

– Man måste verkligen undersöka sina tänder regelbundet. Jag går varje år på kontroll och jag har faktiskt haft riktig tur med mina tänder. Tack och lov för det, så dyrt som det är med tandvård, pladdrade Anette vidare.

Madde mumlade ett ja till svar och fäste åter blicken på tidningsuppslagets färgglada resebilder. Hon var inte direkt upplagd för småpratande.

– Vad är det du läser om? frågade Anette och böjde sig fram över tidningen. Thailand. Dit åker ju alla nu för tiden, inte så spännande direkt. Men vi var ändå där i julas. Jättefint tyckte ungarna, de älskade det.

– Kan tänka mig det, svarade Madde och flyttade sig så långt det gick åt sidan i stolen, bort från Anette.

 – Va skönt att det är lov snart igen. Ska ni åka någonstans över påsken? Vi ska till…

 Anette blev abrupt avbruten av en tandsköterska som öppnade dörren in till mottagningen och ropade:

– Madelene Svensson.

Madde nickade, reste sig upp och följde sköterskan till rummet längst bort i korridoren. Hon ombads att sätta sig i tandläkarstolen. I samma stund kom tandläkaren in, samma kvinnliga tandläkare som sist. Då för cirka tre år sedan då hon rotfyllde en kindtand. Samma tand som hon nu på nytt hade besvär med. 

Jo förresten, hon hade varit där en gång emellan, akut även då. En tand i överkäken hade tappat fyllningen och gått sönder. Först hade de nekat henne ett besök, men efter att hon bönat och berättat om värken och hur dåligt hon mådde, och försäkrat att hon kunde betala kontant denna gång, fick hon en tid. 

De hade kikat på tanden, konstaterat att den var inflammerad och skickat med henne en tiodagars penicillinkur. Madde hade fått en återbesökstid några veckor senare, men dagen innan besöket hade en sköterska ringt och sagt att om hon inte först betalade den gamla skulden kunde de tyvärr inte hjälpa henne, de kunde inte på något sätt röra tanden förrän hon var helt skuldfri. Blev hon dålig igen kunde hon få antibiotika, inget annat. 

Madde hade inte haft några pengar till skulden, ingen att låna av och ville inte gå till socialen och förnedra sig, så det blev inget besök. Det blev i stället att försöka vara så försiktig som möjligt, hon hade undvikit att tugga med just den sidan av munnen och hade borstat tänderna jättenoga. 

Men till föga hjälp. När hon och barnen några månader senare hade hälsat på hos Maddes syster blossade en ny inflammation upp. Sömnlösa nätter trots att hon matade i sig värktabletter. 

Systern hade lånat henne pengar till tandläkarbesöket och tur att hon var på annan ort. Där hon inte hade någon stämpel. Där hon var välkommen. Tanden drogs ut då den var så illa däran att det inte gick att rädda den. 

– Kanske beror värken på att du gnisslar tänder, bettet kan var ojämnt, vi får hoppas på det.

Tandläkaren och sköterskan hjälptes åt och tog några röntgenbilder. Väntan kändes evig och Madde skruvade på sig i stolen. Måtte det vara något enkelt, något som inte skulle bli så dyrt. Tandläkaren smet ut ur rummet för att överlägga med en kollega. 

– Vi får ta bort rotfyllningen och se hur tanden mår, den kan vara inflammerad, sade hon kallt när hon kom tillbaka.

Närmare fyratusen kronor, så mycket hade det kostat Madde när hon för några dagar sedan äntligen betalade räkningen för det gamla tandläkarbesöket, det för snart tre år sedan, skulden för den tand som nu åter plågade henne. Hon hade haft ångest över att hon inte kunnat betala tidigare, men annat hade varit tvunget att gå före. 

Nu hade Madde fått hoppa över telefonräkningen och elräkningen för att kunna betala sin tandvårdsskuld. Påminnelser och kravbrev och nya räkningar skulle komma att dimpa ner i brevlådan. Och lönekuvertet från 75-procentstjänsten på äldreboendet, som skulle komma i slutet av månaden, det skulle räcka till allt. Madde visste inte hur hon skulle lösa det, bara att hon inte kunde gå med sin värk längre. 

Tandläkaren började lossa på rotfyllningen och det smakade as i munnen. Hon fick lov att skölja med vatten när det var avklarat.

– Karies har trängt mellan lagningen och ner under, och det är inflammerat, du kände säkert att det smakade illa i munnen. Själva tanden är så tunn så det går inte att göra något mer åt den. Vill du dra ut den nu, eller en annan dag? 

Madde kände sig rutten i hela munnen. Ögonen började tårfyllas, men hon svalde.

– Vi gör det nu. Lika bra att få det överstökat.

Madde tog upp plånboken och betalade. Dryga tusenlappen kostade kalaset denna gång.

På väg ut genom Folktandvårdens entré kom Anette i kapp henne och frågade.

– Gick det bra för dig?

Madde, som var bedövad och hade en stor tuss i munnen för att stilla blodet, bara nickade tillbaka.

– Det ska bli härligt med påsklov. Vi far till fjällen och åker skidor. Det är så underbart så här års. Ska ni åka någonstans?

– Vi får se, kanske, svarade Madde undvikande.

– Det är förstås inte lätt att åka iväg när man är ensamstående kan jag tänka. Men, där borta står ju Peter! Ha det bra!

– Jävla kärring, väste Madde.

Anette hörde förstås inte, hon var redan på väg mot sin man som stod utanför sin BMW på parkeringen. Madde gick med raska steg nedför gatan, mot busshållplatsen. Hon passerade ICA och smet in snabbt för att köpa nyponsoppa, makaroner och ett paket köttbullar. Hittade även en påse ostfrallor, gårdagens bröd, för bara 10 kronor. Nu skulle barnen bli överraskade när de kom hem från skolan.

Hon klev upp på bussen och tog sig ett säte. Det sved i magen, mådde nästan illa. Ytterligare en tand fattigare och med 595 kronor kvar i plånboken. Och, med en evighet framför sig innan hushållskassan skulle få påfyllning igen genom barnbidraget. 

Fjällen hade Maddes barn aldrig sett och Thailand… ja det var ett land långt långt långt borta.

Tänk om fler tänder är dåliga, funderade Madde oroligt när bussen krängde till i en kurva.

 

Monica Pettersson är född 1966 och bosatt i Mölltorp. Hon arbetar som timvikarie på fritidshem och har noveller publicerade i antologier, olika tidskrifter och veckotidningar. Debuten kom 2003 med reportageboken Den superflexibla kvinnan.

 
Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Läsare av nyhetsbrev får 👇

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar