Om en månad är det EM-slutspel i herrfotboll igen, vilket som vanligt innebär en chans för Svenska Fotbollförbundet och hela vårt blågula folk att frossa i dålig smak och banal kultur. I samband med att svenska landslagstruppen presenterades nyligen så var det ju också premiär för årets officiella EM-låt. Efter en närmast svåröverträffad serie misslyckande försök med artister som E-Type, Galenskaparna, Tomas Ledin, Markoolio och Magnus Uggla så är det nu dags för Skövdes punkpopband Neverstore. Det är lätt att slentrianmässigt avfärda det som att det inte går att göra bra musik som är fotbollsrelaterad. Att fotboll är alldeles för imbecillt för att det ska gå att skriva högkvalitativ musik om det.
Många finkulturtyckare verkar onekligen tro att det är så det ser ut. Det är dock alldeles för enkelt. Fråga Sofia Karlsson, hyllad och mångfaldigt prisbelönt vissångerska, som häromveckan på Debaser Medis i Stockholm framförde en helt nyskriven låt tillägnad en grönvit fotbollsklubb som hennes hjärta brinner för.
Eller albumaktuella indiesångaren Joel Alme, som skrivit ”Snart skiner Poseidon”, hymnen som IFK Göteborg går in till varje hemmamatch och som får hela Gamla Ullevi att brista ut i högljudd allsång.
Oscar Wallbom, känd som basist åt Håkan Hellström och i På Spåret-husbandet Augustifamiljen, är en annan som skrivit en fin låt, ”På legenders axlar”, om sitt hockeylag Västra Frölunda.
Det kanske bästa exemplet är Magnus Carlson och hans Weeping Willows som skrivit låtar som blivit massiva publikfavoriter tillägnade sitt älskade Hammarby. Det är just i ordet ”älska” som skillnaden ligger.
Artister som faktiskt brinner för en klubb kan självklart också skriva bättre och mer trovärdiga låtar om den, än artister som Neverstore som enligt en intervju på den där presskonferensen sade att de själva helt nyligen börjat gilla fotboll överhuvudtaget.
När Magnus Carlson sjunger om hur han lidit och hoppats i regnet på Söderstadion så känner vi igen oss. Alla vi tiotusentals som stått just på Söderstadion, men också alla som stått på Råsunda, Olympia eller Värendsvallen. Det är en passionerad text om hur fotbollssupportrar känner, snarare än att stapla klyschor om att det är vi mot världen och att vi kan ta oss över alla hinder.
I England har grupper som New Order och Lightning Seeds gjort klassiska landslagslåtar och artister som Oasis (Manchester City), Billy Bragg (West Ham) och Kasabian (Leicester) är dedikerade fotbollsfans som alltid följer sina lag när de kan. Det finns hundratals fler exempel på de brittiska öarna. Själv skulle jag tycka det var kul om djurgårdaren Thåström skrev den svenska VM-låten 2014.
