Girls, girls, girls

Foto: HBO

Om man bortser från att den är extremt vit är vissa saker i HBOs tv-serie Girls helt fantastiska. Att huvudpersonen Hannah rusar till sina föräldrars hotell mitt i natten efter att ha druckit lite opiumte och i ett anfall av lätt panik över sin livsituation, slänger sig på golvet, tar sig för pannan och tjuter […]

Om man bortser från att den är extremt vit är vissa saker i HBOs tv-serie Girls helt fantastiska. Att huvudpersonen Hannah rusar till sina föräldrars hotell mitt i natten efter att ha druckit lite opiumte och i ett anfall av lätt panik över sin livsituation, slänger sig på golvet, tar sig för pannan och tjuter ”I might just die. Like Baudelaire. Don’t look at me.” Att hennes bästa vän Marni låser in sig på en toalett på en vernissage och onanerar. Att deras vän Jessa skriker desperat att hon inte tycker om när kvinnor säger till andra kvinnor vad de får lov att göra, efter att ha läst något fånigt test i någon tidning som utger sig för att rikta sig till kvinnor, och inte mot dem. 

Jag kan relatera till dem allihop. Jessa använder sex som maktmedel och har sex med vem som helst när hon känner för det. Det väcker kanske ångest ibland men jag älskar henne för det. Hannah är besatt av en kille som är plågsamt vidrig på alla plan. Efter ganska ihärdiga efterforskningar i ämnet ”snubbar”, vilka påbörjades långt innan Girls hade premiär, så säger min erfarenhet att just den här typen av arroganta, lite långsamma, humorbefriade och extremt sexistiska dudes är mycket vanligt förekommande på Lower East Side och i Williamsburg. Där kan man inte trilla ur en taxi utan att konfronteras med dem, men de lever och frodas även lite här och där i Sverige. 

Hannahs besatthet leder mig till en av de mindre fantastiska sakerna med Girls, nämligen sexscenerna. När jag såg dem skrattade jag. De är inte speciellt fräscha. Vid en djupare analys är de rent av riktigt obehagliga. Hannah ligger med killen hon så gärna vill ha och är bara en projektionsyta för hans fantasier. Det ger henne uppenbarligen inte speciellt mycket, hon är mest förvirrad. Och jag skrattar. För jag har varit där, på tok för många gånger. Man bör aldrig underskatta lättnaden i igenkänning. 

Jag vill vara världens hårdaste tjej. Jag vill aldrig döma andra tjejer. Jag tänker på systerskapet varje dag och på att vara konsekvent kvinnosolidarisk. Men ibland är det så svårt. Jag måste uppenbarligen förhålla mig till patriarkala strukturer. Jag måste förhålla mig till straighta män. Jag måste förhålla mig till att jag vill ligga med dem. Och ibland blir det fel. Det händer att jag låter mig trampas på, känner mig värdelös, söker bekräftelse. Jag har en känsla av att skaparna till Girls tror sig ha gjort sexscener som är kritiska och jag uppskattar försöket. 

Men att reproducera bilder av (straighta bör tilläggas, skildringar av lesbiska, bi- och transtjejer är ju fortfarande löjligt sällan förekommande) tjejer som är uttråkade när de har sex känns inte speciellt konstruktivt, snarare väldigt förlegat. Visst, jag kan känna igen mig, men jag längtar efter att få känna igen mig i sexscener där tjejer har sex för sin egen skull. För att de tycker om sex. För att de kanske tycker om den de har sex med, i alla fall för stunden. För att de helt enkelt är förbannat kåta just då. 


Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984