Signerat

En jordkock rör om i jordsoppan

Aldrig är jag så skitig om händerna som om våren. När rabarberns knoppar lyser röda vid markytan och krokusar och julrosor lockar fram bin och getingar infaller det stora grävandets tid. Det är nu vi odlare har vår stora chans att förbättra jorden inför årets säsong.  Jag känner mig som en jordkock. Jag rensar rotogräs […]

Aldrig är jag så skitig om händerna som om våren. När rabarberns knoppar lyser röda vid markytan och krokusar och julrosor lockar fram bin och getingar infaller det stora grävandets tid. Det är nu vi odlare har vår stora chans att förbättra jorden inför årets säsong. 

Jag känner mig som en jordkock. Jag rensar rotogräs och kokar ihop årets jordsoppa. Den ska vara varierat näringsrik och den ska bli full av välgörande mull. 

Jag släpar kompostjord från min maskkompost hemma. Hink efter hink med väldoft­ande jord bär jag ut till koloniom­rådet Sjöbergen. 

Det räcker ingenstans. Jag tar ­girigt det sista av områdets kaningödsel och inser att det räcker inte heller. 

Och vi som inte bor granne med något stall eller bondgård kör hem säck efter säck med köpegödsel. Det är tungt, det är skitigt, och det är ett arbete som aldrig verkar ta slut. 

Jag vill bara börja så. Jag vill komma igång med alla mina planer men detta är förberedelsernas tid. Det är nu jorden ska få sitt.
 

När andra läser romaner ­eller deckare på kvällarna för att somna läser jag om kompost, jord och stenmjöl. Tång ska också vara bra för jorden liksom träaska. Och jag surar lite över att jag varken har tång eller stenmjöl men tänker att någon gång så ska även jag få till det.

Grepen är min bästa vän. Jag gräver en ränna ett spadtag brett, rensar roto-
­gräs, slänger i gödsel med mycket halm 

och spån, köpegödsel, kompostjord och växtrester. För­söker röra om men det är för tungt. Blandar min jordmat med händerna om det behövs. 

I en av pallkragarna lägger jag julgranskvistar som jag sparat sen i julas. Jag tänker att luftigt är bra eller så kommer jag svära för evigt över stickig jord och över att grepen fastnar i kvistarna. Det är bara att prova sig fram och man tar vad man har. Det finns inga exakta rätt eller fel.

I Sjöbergen har vi sandjord och år efter år lovar jag mig själv att jag ska göra allt jag kan för att öka mullhalten. I början av varje ­säsong tänker jag att i år ska jag ska ta tillvara allt ogräs. 

Att jag ska orka skilja rotogräsen från fröogräset och använda fröogräset som täckmaterial under säsongen. Allt för den gyllene mullhaltens skull. Men när det kommer till verkligheten så hamnar allt i samma binge och går raka vägen till områdets gemensamma storkompost. 
 

Men i år ska det bli skillnad. I år ska jag täcka mina bäddar med växter och gräsklipp och allt möjligt och allt ska bli så bra och fint tills sniglarna kommer och tar över alltihop. Då blir det som vanligt igen och våren blir den stora jordräddartiden.

 
Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Hallå  👋

Vill du läsa senaste numret av vårt låsta Månadsmagasin gratis på webben? Skriv upp dig på nyhetsbrevet så skickar vi det på mejlen.

Nyhetsbrevet innehåller:

✔ Senaste rubrikerna två gånger i veckan

✔ Utvalda reportage på söndagar