Militärkupp eller EU-kupp?

Mitt under det politiska tumultet i Grekland avskedade den vacklande premiärministern Papandreou den högsta ledningen för de väpnade styrkorna. Samtidigt stoppade EU den planerade folkomröstningen om åtstramningspaketet.

Någon officiell förklaring gavs aldrig till den anmärkningsvärda åtgärden, som tillkännagavs den 1 november medan hårda internationella reaktioner haglade över Papandreous planer på en folkomröstning om EU:s åtstramningspaket. Det var befälhavarna för de tre vapengrenarna samt generalstabschefen som vid ett hastigt inkallat möte förflyttades från sina poster.

Händelsen fick liten uppmärksamhet i internationella medier, men bland de som rapporterade den spekulerades det omedelbart om orsaken. Brittiska Telegraph och Daily Mail ställde frågan om det handlade om ett försök att kväva en planerad militärkupp i sin linda. I tyska finanstidningen Handelsblatt skrev chefredaktören Gabor Steingart: ”Om jag var grek, skulle jag vara uppmärksam och orolig. Jag skulle noga hålla ögonen på det militära maskineri som styrde landet till 1974. Grekland genomgår en ’chockterapi’ liknande den i tidigare sovjetunionen, och vi vet att Dr Shock är en fiende till demokratin”, med vad som verkar vara en överraskande anspelning på Naomi Klein.

En annan affärstidning, Forbes, publicerade bara någon vecka tidigare en artikel med rubriken ”Den verkliga grekiska lösningen: en militärkupp”.
”Om man bortser från problemet att det skulle vara en militärdiktatur, skulle det i själva verket vara en bra lösning på de grekiska våndorna”, menade skribenten, tradern Tim Worstall.

Han rekommenderade Grekland att ställa in betalningarna, men menade också att det inte räcker: ”grekiska löner, grekisk levnadsstandard, måste falla för att göra deras arbetskraft konkurrenskraftig, eller så måste deras produktivitet öka mycket snabbt och kraftigt. Vilkendera vägen är extremt svår och plågsam.” Militärdiktatur skulle, skriver han ”vara den minst plågsamma vägen för Grekland att hantera sina problem: konkurs och att lämna euron”. Efter protester från Grekland ändrade Forbes rubriken och lade till ett förtydligande att artikeln inte skulle tolkas som ett stöd för en kupp.

Det grekiska vänsterpartiet Syriza gör en något annorlunda tolkning. Det fördömer avskedandena som ”ett försök att skapa en politiserad
krigsmakt”. Det partiet verkar anspela på är möjligheten att soldater i framtiden kan komma att sättas in mot demonstranter, och att den nya militärledningen skulle vara villigare att acceptera detta. EU Observer avslöjade nyligen att den grekiska militären faktiskt i februari i år övade på ett scenario där armén ingrep mot anti-åtstramningsdemonstranter.

I september stormade 300 pensionerade officerare försvarsministeriet, och fick delvis stöd från Officersförbundet. Försvarsministern fördömde då skarpt aktionen, talade om krigsmakten som ”en stat i staten” och varnade för att ”vägen till inre konflikt i landet ligger öppen”. Även sektorer av polisen har demonstrerat mot regeringen.

Med tanke på tidpunkten är det i varje fall svårt att tro att avskedandena helt skulle sakna samband med landets ekonomiska och politiska kris. Papandreou lanserade förslaget om en folkomröstning bara dagar tidigare, men kallades snabbt till möte med Tysklands Merkel och Frankrikes Sarkozy, där de inte bara hotade med att kasta ut landet ur eurosamarbetet i händelse av ett negativt resultat, utan också omedelbart stoppade utbetalningen av nödlån till Grekland, vilket ställde landet inför utsikten om bankrutt inom några få veckor.

Flertalet av Papandreous ministrar tog avstånd från planerna och i måndags meddelade han att han avgår till förmån för en samlingsregering, vars sammansättning inte stod klar vid denna tidnings pressläggning. Dock lyckades utspelet få högeroppositionen att ”komma ut” till stöd för åtstramningsprogrammet, vilket troligen var ett av dess syften.

EU:s ekonomikommissionär Olli Rehn förklarade i en intervju under söndagen att ”vi har uppmanat till en samlingsregering och förblir övertygade om att det är den övertygande vägen att återställa förtroende och möta åtagandena”. EU:s institutioner har alltså öppet övergått från att styra den ekonomiska policyn till att diktera partipolitiken. Angela Merkel föreslog i slutet av oktober också ”permanent övervakning” av Grekland.