Dags att granska Carl Bildt

Världens oljeberoende är problematiskt på många vis. Oljepengar är nyckeln till att många diktatorer kunnat hålla sig vid makten under lång tid – och till att de tillsatts en gång i tiden. Det är svårt att tänka sig dagens auktoritära regim i Ryssland, mullorna i Iran eller den allsmäktiga kungafamiljen i Saudiarabien utan ländernas oljetillgångar.

Ända sedan han något överraskande utnämndes till utrikesminister 2006, har Carl Bildts oljeaffärer ifrågasatts. Då rörde det styrelseposten i Vostok Nafta, investmentbolag med statliga ryska gasjätten Gazprom som viktigt innehav, och svenska Lundin Petroleum.

Lundin Petroleum fortsätter förfölja Carl Bildt. Eller skulle kunna göra det om svenska medier inte behandlade utrikesministerns privata affärer lika hovsamt som skvallerpressen brukade göra med kungens otrohetsaffärer.

Journalisten Kerstin Lundell, författare till den prisbelönta boken Affärer i olja och blod om Lundins framfart i nordöstra Afrika, berättar om hur hon kommit fram till att svenska UD skulle vara en riskfaktor vid en reportageresa i Ogadenregionen i Etiopien – just på grund av högste chefens inblandning i oljeaffärerna som drabbat befolkningen så hårt.

Martin Shibbye och Johan Persson tog risken att ta sig dit med hjälp av gerillan ONLF – enligt Kerstin Lundell det enda sättet att ta sig in i Ogaden. Nu sitter de i etiopiskt fängelse anklagade för terrorbrott. Carl Bildts departement ägnar sig åt så kallad ”tyst diplomati”, och Bildt själv har i stort sett sagt rent ut att de båda journalisterna få skylla sig själva.

När oljebolag gör sina fynd i fattiga länder får befolkningen flytta på sig. I fallet Sudan har Lundin Petroleums samarbete med Omar Bashirs regim gjort att företaget utretts för folkrättsbrott. Även i Ogaden riktas anklagelser om brända byar, massvåldtäkter och fördrivna människor i oljebolagets spår.

Att Martin Shibbye och Johan Persson var i Ogaden för att granska de uppgifterna och kopplingen till Lundin Petroleum är bekräftat. De är nu beroende av svenska UD och ytterst Carl Bildt för att undkomma långa fängelsestraff, eller till och med dödsstraff, för påstådda terrorbrott. UD:s ”tysta diplomati” verkar inte särskilt effektiv hittills, och det går naturligtvis bara att spekulera i hur mycket detta har att göra med Bildts olika roller.

Vad som däremot kan konstateras, är att Carl Bildt börjar bli en rejäl belastning för regeringen. Det är dags att politikern och affärsmannen Bildt äntligen synas ordentligt i sömmarna och att han svarar på den fråga som bland andra Arbetaren försökt ställa till honom.

Carl Bildt, gör dina personliga intressen i Lundin Petroleum att du inte kan göra ditt jobb som svensk utrikesminister i frågan om de fängslade svenskarna i Etiopien?