1956 marscherade tjugotusen kvinnor till parlamentet för att protestera mot diskriminerande passlagar. Minnet av marschen firas som Kvinnodagen i Sydafrika den 9 augusti varje år och har blivit en symbol för kvinnors krav på jämlikhet.
Nu har 15 år gått sedan en demokratisk konstitution ersatte apartheidlagarna, men verkligheten på marken tyder på att frihet och jämlikhet ännu inte är uppnådda för alla. Sydafrikanska lantarbetare menar att de fortfarande utsätts för diskriminering. Sista veckan i juli ägde en omfattande protestkampanj rum i Västra Kapprovinsen mot dåliga arbetsvillkor, nedskärningar och vräkningar av jordbruksarbetare.
Protestveckan organiserades av Sikhula Sonke, en kvinnostyrd fackförening för lantarbetare och stödorganisationen Women on Farms Project (WFP).
De missnöjda arbetarna genomförde demonstrationer vid flera farmer, höll en nattvaka utanför parlamentet i Kapstaden och ett möte nära den årliga vinfestivalen Stellenbosch. Vid parlamentet krävde arbetarna ett möte med utskottet för jordbruk och landfrågor inom 30 dagar. Sikhula Sonke-organisatören Estelle Coetzee säger att tillgång till land är en central fråga för att lindra lantarbetarnas vanliga problem.
– Regeringen borde se till att ge jord till arbetare. De kunde bli delägare i farmerna och göra om dem till BEE-farmer, säger hon.
BEE är ett program som ska skapa ekonomiska möjligheter åt de tidigare missgynnade etniska grupperna.
Västra Kapprovinsens regionchef Charles Ford har godtagit ett memorandum som skickats till president Jacob Zuma som uppmanar till en snar omfördelning av land.
”Prioritera omfördelning av land till lantarbetare, särskilt kvinnliga, och stärk möjligheterna för lantarbetare genom att möjliggöra för dem att äga och driva egna farmer”, står det i uttalandet.
52-åriga Esmeralda Jacobs har arbetat på farmer i mer än tjugo år. Hon säger att en egen bit land skulle återge henne värdighet.
– Jag har barn och jag har arbetat i många år vid farmen utan att ha något som jag kan kalla för mitt eget. De är inte mänskligt, säger Jacobs.
En studie från år 2004 av Nkuzi Development Association och Sikhula Sonke visar att ungefär en miljon svarta arbetare hade fördrivits från farmer under årtiondet efter 1994, och det finns inga tecken på att trenden avtar. Regeringsprogram för omfördelning av land är underfinansierade och försenade, och minimilönerna för lantarbetare nonchaleras rutinmässigt av farmägarna.
På senare år har medlemmar i Rawsonville Women’s Agricultural Cooperative ockuperat en del av en farm för att uppmärksamma hur långsamt regeringens jordreform går. Landägaren är beredd att sälja en del av farmen till gruppen men Landdepartementet drar ut på processen.
– Det är väldigt svårt att få land. Landägarna säljer till varandra i stället för att möjliggöra för svarta farmare. Så vad vi gjorde var en symbol för att visa regeringen att vi menar allvar i landfrågan, säger Roseline Presence från WFP, som stöder Rawsonville Women’s Agricultural Cooperative.
Presence nämner en grupp kvinnor i Stellenbosch som lever av en bit arrenderad mark som de har omvandlat till ett grönsaksland.
– Kvinnorna odlar och säljer produkterna. Om kvinnor får land kan de göra mycket, säger Presence.
Men med jordreformens låga takt och otillräckliga finansiering är utsikterna för lantarbetare att få land dystra, menar kritiker.
– Regeringen har hittills inte prioriterat att ge land till lantarbetare, och jag tror inte att det kommer att ändras eftersom regeringens syn på jordreformen är att gynna storskaliga kommersiella farmer, säger professor Ben Cousins vid Västra Kapuniversitetets institution för studier om fattigdom, land och jordbruk.
– Men nyckeln för att få fart på landreformen i Sydafrika är gräsrötterna, om de fortsätter att utöva politiskt tryck kan smålotter för grönsaksodling bli verklighet.
Sydafrikas människorättskommission har uppmanat till trepartssamtal mellan regering, storjordbruk och jordbruksarbetare. Kommissionären Pregs Govender menar att ständiga övergrepp sker mot arbetarnas rättigheter och att landets progressiva lagar bara är meningsfulla om de efterlevs av regeringen.
– Myndigheterna bara pratar och håller med men du ser dem aldrig ute på farmerna, säger Estelle Coetzee från Sikhula Sonket.
Nu har dessutom farmer som odlar exportgrödor som vindruvor och blommor börjat göra sig av med arbetare till följd av den internationella lågkonjunkturen. Lantarbetarfacket anser att regeringen borde ge stöd till de drabbade farmerna eller uppmana dem att minska kostnaderna på andra sätt än genom uppsägningar.
