Fyra feminister med olika bakgrund sammanfördes i ett seminarierum på Gotlands högskola i förra veckan för att diskutera frågan ”Hur löser feministerna den ekonomiska krisen?” Förutom just krisen diskuterades politikernas ansvar för klimatförändringarna och vikten av solidaritet och jämställdhet i det som snarare utvecklades till ett öppet samtal än en regelrätt debatt.
– Vi får inte upprepa samma misstag som under 1990-talskrisen. Vi vill inte ha flera visstidsanställningar, fler deltidsanställningar, färre fasta anställningar. Framför allt måste vi se till att lönerna fördelas jämnt mellan kvinnor och män, sade Viktoria Bergström, ekonomihistoriker och utredare på Kommunal under ett av Almedalsveckans mest besökta seminarier.
Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, poängterade att krisen i grunden handlar om en överkonsumtionskris framdriven av börsbolagens kvartalsekonomi, skapad av en manlig maktelit för män:
– I stället måste vi formulera om välfärdssystemet så att det ger alla människor en möjlighet att färdas väl genom livet, sade hon.
Hon fick medhåll av Vänsterpartiets ekonomiska talesperson Ulla Andersson:
– Det är nu vi ska göra investeringar för klimat, miljö och i infrastruktur. Det är nu vi ska satsa på skola och omsorg, sade hon.
Men så länge satsningar på skola och omsorg och infrastruktur räknas som kostnader och inte som investeringar i statsbudgeten insåg hon svårigheterna att få igenom de satsningarna. Att kvinnors obetalda arbete inte finns med i BNP bidrar också till krisen, konstaterade Helene Ahlborg, humanekolog och en av initiativtagarna till det internationella Ekofeministiska nätverket:
– I Norge kom man fram till att detta utgjorde 25 procent av BNP, dubbelt så mycket som industrin står för, sade hon.
– Det är hopplöst att somliga tycks tro att det är så kul att grotta ner sig i grytorna, sade Gudrun Schyman.
Medan övriga deltagare nickade instämmande kastade moderatorn, Gertrud Åström in en brandfackla:
– Är inte de hushållsnära tjänsterna en möjlighet för kvinnorna att ta sig bort från grytorna?
– Regeringens hushållsnära tjänster. Det är att spotta mig i ansiktet att påstå att de småpengarna skulle vara en lösning, röt Gudrun Schyman.
Det fick hon applåder för. Diskussionen kom in på frågorna om arbetstidsförkortning och individuell föräldrapenning. Panelen återkom till att den som formulerar problemen i samhället har makten att hitta lösningarna:
– Det första vi ska göra är att göra ekonomin till vad den är, ett redskap, inte en orsak, sade Gudrun Schyman.
– Vi bör inte heller fokusera på ekonomiska modeller och strategier som har tillväxt som ett mål i sig. Klimatfrågan är vårt största marknadsmisslyckande, sade Helene Ahlborg.
Lika ofta som Gudrun Schyman stack fram begreppet komplexitet i analysen av krisen tog Helene Ahlborg upp begreppet avpolitisering, som en metod som dagens politiska makthavare tillämpar för att dölja sitt ansvar. Att lägga klimatansvaret på konsumenterna är ett sådant exempel, menade hon:
– Vi ska inte tro att marknaden tar ansvar för miljön. Man kan ju fråga sig vad jämställdhet och
klimatförändringar har med varandra att göra. Då kan man konstatera att kvinnor är de som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Därför måste kvinnor få ett tolkningsföreträde i debatten.
