Ledare

Stormvarning utfärdad

Världens orakel i klimatfrågor, FN:s klimatpanel IPCC, gjorde ännu ett framträdande i förra veckan. Denna gång var det en lakonisk sammanfattning av årets tidigare flodvågor av ord och fakta som utsades: den nära tre tusen sidor långa totalrapporten nedklippt till tjugo sidor soundbites för den stressade politikern på väg till Bali. Dokumentens vikt kan knappast […]

Världens orakel i klimatfrågor, FN:s klimatpanel IPCC, gjorde ännu ett framträdande i förra veckan. Denna gång var det en lakonisk sammanfattning av årets tidigare flodvågor av ord och fakta som utsades: den nära tre tusen sidor långa totalrapporten nedklippt till tjugo sidor soundbites för den stressade politikern på väg till Bali.

Dokumentens vikt kan knappast underskattas. Världens klimatpolitik lägger sitt ena öra till oraklet; i minst fem år framöver kommer IPCC:s formuleringar att ligga till grund för de beslut som fattas.

Sitt andra öra lägger politiken till det fossila kapitalet, alla de aktörer i världsekonomin som vill fortsätta, och eskalera, förbränningen av fossila bränslen. Mellan vetenskap och kapitalism pågår en dragkamp, där själva planetens framtid står på spel. Det är i denna dragkamp klimatpolitiken utspelar sig, och vi vet alla att den ekonomiska kraften håller tillbaka, fördröjer, saboterar de åtgärder som är nödvändiga nu, omedelbart och akut.

Vad färre vet är att också den motsatta kraften – i IPCC:s uppenbarelse – har en läggning för tröghet. På flera av de mest centrala punkterna i årets rapporter, inklusive förra veckans syntesrapport, lägger sig klimatpanelen på lägsta möjliga nivå i sina varningar.

Framför allt gäller det frågan om höjningen av världshavens nivå. IPCC har skrivit ner scenariot för värsta tänkbara höjning under detta sekel, med nästan tre decimeter från den förra rapporten, till 59 centimeter. Mer än så ska inte havet stiga till 2100. Många jublade när justeringen blev känd – däribland Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster, som i en debattartikel i Svenska Dagbladet i mars lyckligt konstaterade att ”den förutspådda höjningen av havsnivån har halverats jämfört med förra rapporten” och: vi kan fortsätta sträva efter ”ökad tillväxt, handel och transport”.

Här är inte plats att utreda frågan i detalj, men i dag får man leta förgäves efter någon som tror att 59 centimeter räcker som värsta scenario till år 2100.

Snarare handlar det om meter av högre havsnivå – en meter, två, tre, kanske hela fem. Sällan har ett så tungt vetenskapligt utlåtande i en för mänskligheten så kritisk fråga rasat så snabbt mot papperskorgen.

Kritiken mot IPCC avfärdas i Sverige ofta som extremistisk alarmism, men i stora delar av forskarvärlden är den nu mainstream. Några färska exempel: ”uppvärmningen går långt snabbare än modellerna förutsett” (Michael Jarraud, generalsekreterare för World Meteorological Society), ”IPCC:s data har blivit överspelade av de senaste 12 månadernas utveckling” (Graeme Pearman, en av Australiens främsta klimatforskare).

Under tiden som IPCC:s dokument sprids och debatteras flyter tusentals oräknade lik längs Bangladeshs kust. Cyklonen Sidr drev en mur av vatten framför sig, rakt genom landets kustdelta, salt havsvatten tränger allt djupare in i södra Bangladeshs jordbruksdistrikt.

Framtiden är redan här.

Så vem är huvudfienden? På denna punkt är IPCC:s syntesrapport föredömligt klar. En snabb övergång från fossila till förnyelsebara bränslen är fullt möjlig, konstaterar panelen. Men den stöter emot ett hinder: ”motstånd från starka ekonomiska intressen kan göra den svår att implementera”.

Fler ord än så behövs egentligen inte.

Publicerad Uppdaterad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984