Få länder sitter så hårt i katolska kyrkans grepp som Colombia. Abort har varit totalförbjudet, och varje försök att rucka på lagen har misslyckats – fram till förra året. En allians ledd av kvinnoaktivister lyckades övertyga konstitutionsdomstolen om att tillåta abort i tre fall. Segern bars fram av ett massivt folkligt stöd och sätter nu avtryck på andra håll i Latinamerika. Arbetaren har träffat Mónica Roa.
När den colombianska människorättsadvokaten Mónica Roa tog upp kampen för att säkra kvinnors rätt till abort genom en rättsprocess år 2005 hade hon alla odds emot sig. Den katolska kyrkan, vars abortmotstånd är hårdfört, har en stark ställning i landet, och 85 procent av colombianerna sade sig år 2005 vara totalmotståndare mot alla former av abort oavsett omständigheter.
Men ett drygt år senare hade Mónica Roa och hennes organisation Women’s Link Worldwide vunnit en jordskredsseger i konstitutionsdomstolen. Inte bara det: de hade vänt den folkliga opinionen helt, så att 85 procent nu istället stödde den första legala aborten i landet. Genom att luta sig mot internationella konventioner och deklarationer om de mänskliga rättigheterna, genom att bygga nätverk och allianser över partigränser, nationellt och internationellt, och genom en smart kommunikationsstrategi lyckades de övertyga domstolen med sina argument. Beslutet innebar att abort legaliserades i tre fall: om kvinnans liv är i fara, om fostret är skadat, eller om graviditeten är ett resultat av våldtäkt.
Arbetaren träffade 31-åriga Mónica Roa när hon besökte Sverige i maj, för att försöka förstå hur kampen i Colombia kunde bli så framgångsrik.
Ett år har passerat sedan ni vann i domstol och abort blev legalt i fall av våldtäkt, fara för kvinnans liv och grav skada på fostret. Vad har beslutet betytt?
– Vår första reaktion var att det var ett historiskt beslut för kvinnors rättigheter i Colombia. När sedan domslutet kom ut i september förra året, och vi kunde se vilket progressivt språkbruk som domstolen använde, så insåg vi att det handlar om ett paradigmskifte, även globalt. I domen betonas vikten av att erkänna sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som mänskliga rättigheter, och att flickors och kvinnors lika ställning är ett kliv framåt för social rättvisa.
Vad har hänt sedan beslutet fattades?
– I slutet av augusti genomfördes den första legala aborten i Colombia, på en 11-årig flicka som blivit våldtagen av sin styvfar. Även om det bara var ett enskilt fall så innebar det att allt vårt arbete var värt något för den flickan.
– Sedan dess visar statistiken, som inte är helt tillförlitlig, att 60 legala aborter genomförts. Det kan jämföras med nio legala aborter i Nicaragua förra året, och med extremfallet Bolivia, där bara en legal abort genomförts under 30 år.
– Tidigare utfördes 300000 illegala aborter varje år i Colombia, och de illegala aborterna utgjorde den tredje största orsaken till mödradödlighet.
Det är alltså inte en seger bara på pappret, utan lagen kommer verkligen att implementeras?
– Förhoppningsvis. De tecken vi ser är mycket positiva. De procedurer som ska följas vid en abort är tydligt angivna i lagen, och det ger oss ett bra verktyg för att trycka på för en implementering. Lagen föreskriver till exempel att enbart polisrapporten krävs för att en kvinna som blivit våldtagen ska få rätt till abort, hon behöver inte genomgå en medicinsk undersökning först.
– Problemet i andra länder i regionen har just varit att de inte har haft något tydligt regelverk, vilket gjort att kvinnor inte vet hur de ska gå till väga när de är berättigade till en abort. Läkarna är också rädda för att utföra abort eftersom de inte vet exakt vad som krävs.
Varför har ni varit så framgångsrika?
– Under 30 år har det gjorts sju försök att liberalisera abort i den colombianska kongressen, men det har misslyckats varje gång. Det visade att argumenten fanns där, men att vi behövde en ny strategi.
– En viktig aspekt är att vi enade grupper som normalt sett inte går samman i några andra frågor. Jag syftar på olika politiska partier, men också människor som inte delar några intressen, och till och med har intressen som står i konflikt med varandra. Förespråkare för nyliberalism gick samman med socialister. Kvinnogrupperna stod såklart bakom oss, men också en massa män. Vi hade finansministern och skönhetsdrottningar, vi hade tv-personligheter och musiker, men också personer från andra länder och från olika regioner i Colombia. Vi var öppna för alla som ville stödja processen.
Vilka strategier använde ni för att påverka folks uppfattning?
– Vi pratar om tre huvudstrategier. Den första är den juridiska, den andra är byggande av nätverk och strategiska allianser, och den tredje är kommunikation. För den juridiska strategin studerade vi domstolen och dess tidigare domar för att utröna vilka slags argument som kunde vara mest övertygande för de fyra domarna.
– När det gällde strategiska allianser kontaktade vi först de mest självklara kandidaterna, som feministiska grupper och kvinnoorganisationer. Men vi gick också vidare och försökte nå andra som normalt inte är involverade i den här typen av frågor.
– I fråga om kommunikation jobbade vi hårt med att översätta den komplicerade konstitutionen till klara argument som folk kan förstå. Ett exempel är rätten till liv – det var inte lätt att få folk att förstå att i internationella sammanhang har rätten till liv aldrig handlat om fostrets rätt till liv, utan kvinnans. Det gäller inte bara kvinnor som dör till följd av olagliga och farliga aborter, utan också kvinnor som behöver avbryta sin graviditet för att kunna påbörja behandling, till exempel kvinnor som har cancer.
Vilka stora utmaningar mötte ni under processen?
– En av de stora svårigheterna i Colombia är den starka politiska makt som den katolska kyrkan har. Vi var väldigt tydliga i vår kommunikationsstrategi med att vi skulle separera den konstitutionella debatten från den religiösa och moraliska. Så i intervjuer betonade jag att i ett land där vi har åsiktsfrihet och religionsfrihet har den katolska kyrkan all rätt att protestera, men i domstolen är bara de juridiska argumenten relevanta. Jag ställde inte upp i debatter med representanter från kyrkan, för jag hade verkligen inget att diskutera med dem.
Kan det här domslutet också påverka resten av Latinamerika?
– De flesta moderna demokratiska stater har en konstitution som direkt refererar till internationella mänskliga rättigheter, och därför fungerar samma argument som vi använde oss av också i andra länder. Nu har en rättsprocess kring abortlagstiftningen inletts i Nicaragua, där man hänvisar till domslutet i Colombia.
Vad har det inneburit för dig personligen att jobba med den här kontroversiella frågan?
– Jag antar att det fortfarande finns radikala grupper i Colombia som anklagar mig för att propagera för folkmord, och för att vara djävulens dotter – men i slutändan är de en liten minoritet. Vi hade ett starkt folkligt stöd, och jag har valts som en av årets personligheter i Colombia två år i rad. Ingen hade nog kunnat tro att abortfrågan skulle väcka sådan popularitet.
Vad är nästa steg för er? Kommer ni att argumentera även för en allmän rätt till abort?
– Inte just nu. Jag tror att det är väldigt viktigt att se till att domstolsbeslutet först implementeras fullt ut i de tre aktuella fallen. Under undantaget som rör hälsa har vi tillräckligt med manöverutrymme för att vidga implementeringen, eftersom domstolen definierade hälsa utifrån WHO:s rekommendationer, som refererar till högsta möjliga standard av fysisk, mental och känslomässig hälsa. Det är en väldigt bred skrivning som vi kan använda oss av i framtiden.
