Stockholm Prides tradition att ställa medelålders män med tvivelaktig sexualsyn på invigningsscenen fortsätter i år med den gamle mittbacken och bögknackaren Glenn Hysén. Nä, det sistnämnda är orättvist, folk som blir tafsade på borde slå tillbaka oftare, och som Hysén nu erkänner är det ju inget som säger att det var just en bög som […]
Stockholm Prides tradition att ställa medelålders män med tvivelaktig sexualsyn på invigningsscenen fortsätter i år med den gamle mittbacken och bögknackaren Glenn Hysén. Nä, det sistnämnda är orättvist, folk som blir tafsade på borde slå tillbaka oftare, och som Hysén nu erkänner är det ju inget som säger att det var just en bög som begick ett sexuellt övergrepp mot honom på en toalett i Frankfurt. Men att han har en bit kvar till en öppen och respektfull attityd gentemot hbt-samhället avslöjas av hans villkorliga omfamning av exempelvis homosexuella fotbollsspelare: ”Är det en bra spelare, trevlig och ödmjuk, då spelar det ju ingen roll”, sade han i måndagens City. Så länge ”de” beter sig som folk är det alltså okej.
Pridearrangörerna tycks njuta av att få kända machokarlar att ställa upp för deras sak – men om det verkligen är uttryck för stolthet över den egna identiteten tål att diskuteras. Handlar det inte snarare om erkännande och bekräftelse på majoritetssamhällets villkor?
Men kanske kan Glenn Hyséns, Jan Guillous och Fredrik Reinfeldts invigningstal få stinna heterohannar att tänka till en smula innan de ger sig ut på bögjakt. Och just hatbrotten är fortfarande, sorgligt nog, det mest akuta problemet för hbt-personer. För medan den offentliga toleransen ökar och lagstiftningen börjar närma sig likställighet är det fortfarande farligare för vissa att ge sig ut på stan än andra. Stockholmspolisens nyinrättade hatbrottsjour uppges nu vara belamrad, med totalt 60 öppna utredningar efter bara två månaders arbete. De flesta brotten begås i innerstadens krogkvarter på sena kvällar.
Den hetaste politiska hbt-frågan rör annars rätten för homosexuella att vigas. I år föreslog regeringens utredare Hans Regner att par med samma kön ska få möjlighet att ingå äktenskap, och att partnerskapslagen därmed ska rivas upp. Vigslarna ska inte bara kunna genomföras borgerligt, men samtidigt vill utredaren inte införa vigselplikt för vare sig borgerliga vigselförrättare eller för de religiösa samfunden.
Detta är en halvtaskig kompromiss som grundar sig i att upprättandet av ett juridiskt kontrakt mellan två parter, vilket egentligen är en myndighetsutövning, i Sverige outsourcas till fristående religiösa trossamfund. Det mest konsekventa, och sekulära, vore att alla vigslar upprättas av offentliga myndigheter – och att förrättarna naturligtvis inte får sortera ut vissa par på grund av personliga preferenser. Därefter kan de par som så önskar genomföra vilka religiösa eller andra ceremonier de vill i de samfund som vill ta emot dem.
Då inskränks varken människors rätt att vigas eller religiösa samfunds rätt att ta emot vilka de vill.