Vintern 2006 föll Ivar Rojas nio meter från taket på det hyreshus där han jobbade som takskottare. Han överlevde, men fick allvarliga skador. Nu driver Stockholms LS papperslösagrupp Ivars fall, men han vet fortfarande inte vem hans arbetsgivare var. Arbetaren har träffat Ivar Rojas som för första gången sedan olyckan berättar offentligt om vad som hände.
För två år sedan lämnade Ivar Rojas sitt lärarjobb i Bolivia för att söka asyl i Sverige. Till en början plockade han burkar för att överleva, vilket ledde till att han kom i kontakt med personer som erbjöd honom temporära arbeten såsom städning och diskning. Men det blev inte mycket lättare när han efter tre månader fick tillfälligt arbetstillstånd av Migrationsverket.
– Jag var glad över tillståndet och började söka jobb med en gång, men dels kunde jag ingen svenska och dels krävde arbetsgivarna id-kort och bankkonto. Det var för krångligt, jag hade inget av det.
En kväll ringde hans vän som sa att de skulle få två månaders jobb:
– Jag blev jätteglad igen och tog med min asylansökan och det tillfälliga arbetstillståndet. Det enda jag visste var att någon skulle vänta på oss på Norsborgsplattformen på T-Centralen. Jag trodde att det var ett städjobb tills vi gick av i Aspudden och en stressad man slängde åt oss linor och klätterutrustning.
Ingen av arbetarna visste hur man skulle använda utrustningen och de blev tillsagda att arbeta snabbt eftersom det var många tak som skulle snöröjas på en och samma dag. Knappt någon visste vad Ivar hette och själv visste han inte hur mycket betalt han skulle få. Små incidenter skedde redan i början av passet. En arbetare, vars utrustning var trasig, halkade till på taket och blev så rädd att han lämnade jobbet och gick därifrån.
– Ingen hade fått någon utbildning. Efter sju timmars arbete undrade jag när vi skulle få rast. När vi nästan var klara med ett hus sade arbetsledaren att jag skulle ta bort några istappar, så jag hivade ner mig själv längs med huset som hade tre våningar. Och det var då linan släppte. Jag fick panik och höll den med båda händerna. Plötsligt stannade jag tvärt i luften, antagligen för att linan tog slut. Något hände med min nacke och jag svimmade.
Då hade han glidit ner tre meter. Efter att han svimmat föll han drygt sex meter till och slog mot marken. Först med svanskotan och sedan med ryggen och huvudet. Han berättar att han vaknade av att folk försökte lyfta honom och märkte att han hade mycket ont. I ambulansen var han halvt medvetslös och fick till en början bra vård.
– Efter fyra dagar blev jag utskriven. Men när jag blev utskriven hade de inte ens dragit ut katetern och när jag gick ut rann tårarna av smärta.
Väl hemma fick Ivar besök av en man som presenterade sig som Pablo Alarcón.
– Han frågade hur jag mådde och vad jag hade sagt till polisen. Jag misstänkte att det var han som var arbetsgivaren. Han erbjöd sig att betala sjukhusräkningarna och sade att han skulle ordna en anställning åt mig och att jag skulle få lön under hela tiden jag var konvalescent efter olyckan. Han fick kopior på mina identitetshandlingar och sedan sade han att jag skulle söka upp honom i en kyrka vid Globen.
Men varje gång Ivar kom dit var Pablo Alarcón upptagen och efter några veckor var han på semester.
Via bekanta kom Ivar i kontakt med Stockholms LS papperslösagrupp som har försökt hjälpa honom att ta reda på vem hans arbetsgivare var.
Erik Mägi som är förhandlingssekreterare på SAC Syndikalisterna menar att detta är ett arbetsmiljöbrott alternativt vållande till kroppsskada. Straffskalan är böter upp till sex månaders fängelse. Och även den papperslöse har rätt till skadestånd.
Enligt Ivar har hans advokat på Migrationsverket motvilligt tagit sig an detta och försökt få polisen att ta upp den nedlagda förundersökningen på nytt.
En anledning till att Ivar Rojas nu träder fram är att hans upprördhet kring folk som har försökt utnyttja hans situation. Det har gått många rykten efter hans olycka.
– Några latinamerikaner startade en insamling till en bolivian som hade dött på sin arbetsplats, för att sedan skicka pengarna till hans familj i Bolivia. Jag skänkte själv lite pengar. Sedan visade det sig att det var om mig ryktena florerade. Jag har ingen familj i Bolivia som de skulle kunna skicka pengarna till.
Idag mår Ivar Rojas mycket bättre än vad han gjorde precis efter olyckan. Då kunde han inte sova över huvud taget.
– Det kändes som att ryggraden inte ville räta ut sig, så jag bytte underlag hela tiden. Efter ett besökt hos en privat läkare fick han veta att hans behandling skulle kosta 2000 kronor i veckan under en obestämd tid.
Han väntar fortfarande på besked från Migrationsverket, men kommer inte att få någon vård förrän han har fått uppehållstillstånd. Endast akutvård erbjuds asylsökande i Sverige.
– Jag sover inte så bra och har börjat få svårt att gå. Ibland kan det gå flera dagar utan att jag kan lämna mitt hem på grund av alla smärtor. Jag har muskelinflammation, min ryggrad är allvarligt skadad och komprimerad, jag kan inte titta åt vänster utan att det drar i hela ryggen… Innan olyckan tränade jag mycket och förutom de fysiska besvären från händelsen har jag nu blivit deprimerad.
Personen som Ivar misstänker var hans arbetsgivare har Arbetaren sökt utan resultat.