Vad ska du göra på internationella kvinnodagen? Gå i ett demonstrationståg och ropa slagord som ”Krossa patriarkatet”, ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag” och ”Vägra vara villebråd”? Om inte, kanske åtminstone skänka demonstranterna en varm tanke? Eller hör du till dem som ger din fru eller flickvän frukost på sängen och […]
Vad ska du göra på internationella kvinnodagen? Gå i ett demonstrationståg och ropa slagord som ”Krossa patriarkatet”, ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag” och ”Vägra vara villebråd”? Om inte, kanske åtminstone skänka demonstranterna en varm tanke? Eller hör du till dem som ger din fru eller flickvän frukost på sängen och en röd ros? Denna gamla kampdag liknar mer och mer mors dag…
Näringsminister Maud Olofsson vet i alla fall vad hon ska göra den 8 mars. Hon ska medverka i en kurs av arbetsgivarorganisationen KFO och städföretaget Hemfrid. Där ska hon ska utbilda nya företagare som vill ägna sig åt hushållsnära tjänster. Och kanske dammar hon, så där på kvinnodagen, av sin valrörelseparoll: ”Hushållsnära tjänster befriar kvinnorna” (citat från Svenska Dagbladet).
Lagom inför den 8 mars presenterade ju regeringen sin främsta jämställdhetsreform, skatterabatten på hushållsnära tjänster. Halva kostnaden för städning, matlagning, tvättning, fönsterputsning, barnhämtning, skottning och enklare trädgårdsarbete ska Skatteverket betala tillbaka. Ett hushåll med två vuxna kan handla tjänster för 200 000 kronor per år och få tillbaka 100 000.
Att pigavdraget blir verklighet den 1 juli är ett nederlag för oss och hela arbetarrörelsen, som har argumenterat emot det i många år (utom vissa sossar, som Mona Sahlin, och vissa fack, som Fastighets och Byggnads).
I Arbetaren har vi intervjuat Kerstin Fredholm, journalisten som ”wallraffade” som hemstäderska och vittnar om hur många köpare betraktade henne som helt disponibel för sina nycker, inklusive sexuella. Vi har rapporterat från Finland, där sysselsättningsökningen av hushållsavdragen blev marginell, och Danmark, där regeringen successivt har avskaffat avdraget eftersom det blev för dyrt.
Vi har argumenterat för att pengarna borde användas till gemensam välfärd i stället för att subventionera de mest välbeställda. Och vi har räknat ut att det bara är den rikaste procenten av alla hushåll som kommer att tjäna på avdragen, resten tjänar mer på att gå ner i arbetstid. Många av de artiklarna har vi nu samlat i ett tema på vår hemsida.
Frågan förlorades redan i valet. När Maud Olofsson påstod att avdraget skulle göra hemtjänster till något ”vanligt folk” har råd med lyckades vänstern inte tillräckligt övertygande visa att det är en klassfråga. Och på jämställdhetsområdet hade Göran Persson ingenting att sätta emot när alliansen talade om skatteavdrag och jämställdhetsbonus åt den bäst betalda föräldern när han tar föräldraledigt.
Persson blockerade personligen frågan om delad föräldraförsäkring, och stödde inte heller miljöpartiets förslag om kompensation när småbarnsföräldrar går ner i arbetstid. För att inte tala om hur socialdemokratin har begravt den generella arbetstidsförkortningen.
En återgång till pigsamhället kan dock undergrävas av facklig organisering och kamp för höjda löner och full sysselsättning. Grunden för pigsamhället är stora löneklyftor. I väntan på att dessa växer till sig ytterligare skapar staten konstlat stora klyftor genom att rabattera hemservicearbete. Om klyftorna i stället minskar styrs arbetskraften över till verksamheter med bättre betalningsförmåga eller där behoven är större. Något att tänka på i den stundande avtalsrörelsen.
Trots Maud Olofssons entusiasm tror jag inte att slagordet ”Hushållsnära avdrag befriar kvinnorna” kommer att eka på gator och torg den 8 mars. Får jag i stället föreslå följande: ”Inga avdrag åt överklassen, deras gubbar kan städa dassen!”