Kultur

Mia Engbergs åtta julstjärnor

Boxen innehåller åtta filmer, producerade under ofattbart korta tio år, och de flesta faktiskt banbrytande på sitt sätt. De är i högsta grad sevärda nu även för den som tidigare sett dem. Flera av filmerna vinner dessutom på att ses i ljuset av Mia Engbergs hela produktion. Summan här är betydligt större än varje del […]

Boxen innehåller åtta filmer, producerade under ofattbart korta tio år, och de flesta faktiskt banbrytande på sitt sätt. De är i högsta grad sevärda nu även för den som tidigare sett dem. Flera av filmerna vinner dessutom på att ses i ljuset av Mia Engbergs hela produktion. Summan här är betydligt större än varje del tillsammans.

En konsekvent linje genom Mia Engbergs filmer är att låta de medverkande tolka sitt eget liv och sin egen roll. Även dokumentärfilmaren väljer ämne, medverkande, regisserar och klipper, men här lyser människorna igenom med egen, ibland nästan oroväckande jobbig integritet. Det gäller djurrättsaktivisten Anna i Kött är mord (1997), Frazze i 165 Hässelby, och den intagande Mason i min favorit Manhood (1999). Mason är en före detta lesbisk flicka som genomgår hormonbehandling för att bli man. Han diskuterar kärlek och sex med sin sambo, en tjej som hellre identifierar sig som bög än som lesbisk eftersom hon föredrar ”maskulina” män. Mason ser sig i spegeln och känner sig stolt över vad han gjort och gör, och är glad över att han trots allt inte föddes som pojke: ”Att jag föddes och växte upp som flicka gör mig till en bättre man nu”. Mason gjorde slut med sin förra flickvän eftersom hon

inte gillade hans blivande manlighet, ”hon ville inte att folk skulle tro att hon var straight”, berättar han.

Men även i spelfilmen är Mia Engberg noga med att huvudpersonerna ska ”vara med”. Camilla (Selma) och Sara (Sofie) var ett par innan inspelningen av Selma och Sofie och deltog i utformningen av sexscenerna. Filmen var ett experimenterande med att hitta en form för att göra feministisk sex-/porrfilm för kvinnor och är egentligen mer varm än het, och känns fem år senare inte riktigt lika kontroversiell som när den visades på biograf 2001. Det är en mycket ung fantasi om flickan med tråkig pojkvän, som blir kär i, och inleder ett förhållande med sin simlärare.

Dokumentären Bitch och Butch berättar om inspelningen av Selma och Sofie, som gjordes av ett filmteam bestående av enbart kvinnor.

Mias bitar av livet kanske inte visas så ofta på bio annars, men är inte en mindre sann verklighet för det.

Så knäck gärna några nötter tillsammans med Kalle Grogarn och hans vänner i The stars we are, från 1998. Kalle, hiv-positiv, antirasistisk skinnskalle, kämpar sig igenom sin sista jul med droger, diskussioner om livet och politiken och de flesta av sina illusioner utraderade, innan han tar sitt liv.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984