Inga möten och ingen korrespondens mellan Allians för Sverige och Svenskt näringsliv kring a-kassefrågan finns formellt registrerade innan valet. Inte desto mindre skrev arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i Svenska Dagbladet den 27 oktober att ”förslaget bygger på ett medvetet arbete under två års tid” under vilken de dåvarande oppositionspartierna ”vid flera tillfällen träffat flera representanter […]
Inga möten och ingen korrespondens mellan Allians för Sverige och Svenskt näringsliv kring a-kassefrågan finns formellt registrerade innan valet. Inte desto mindre skrev arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i Svenska Dagbladet den 27 oktober att ”förslaget bygger på ett medvetet arbete under två års tid” under vilken de dåvarande oppositionspartierna ”vid flera tillfällen träffat flera representanter för arbetsmarknadens parter… för att diskutera våra förslag”. Arbetaren har bett Littorin om fler detaljer kring dessa möten med arbetsmarknadens parter, men inte fått något svar.
– Vad jag känner till har inte alliansen i opposition varit i kontakt med Svenskt näringsliv för att diskutera förslagen. När frågor om arbetslöshetsförsäkring har dykt upp i andra sammanhang har Svenskt näringsliv dock framfört åsikter som ligger i linje med de förslag som nu regeringen har lagt fram, säger Svenskt näringslivs Pär Andersson.
Exakt hur mycket kommunikation det funnits mellan alliansen och Svenskt näringsliv kring a-kasseförslaget går bara att gissa sig till, men man kan i varje fall konstatera att Svenskt näringsliv, till skillnad från de fackliga organisationerna, inte klagat över den korta remisstiden. Tvärtom kommer näringslivsorganisationen i sina två remissvar själv med omfattande, genomtänkta förslag, som bygger vidare på den föreslagna reformen. Svenskt näringsliv stödjer sänkningen av ersättningen, eftersom ”en högre ersättningsnivå innebär att de arbetslösa dels höjer den lägsta lön de är beredda att arbeta för, dels söker arbete mindre aktivt… Följden blir längre arbetslöshetsperioder.” Organisationen resonerar därmed öppet i enlighet med den analys kring jobbskapande som Arbetaren granskade i nr 43/2006, och medger det som den borgerliga regeringen inte velat medge öppet – att reformen syftar till at
t pressa ned de svenska lönerna.
Avgiftshöjningen uppskattas också, men Svenskt näringsliv anser dels att den är för liten, dels att a-kassorna bör fås att konkurrera sinsemellan och att det ska vara ”möjligt att differentiera medlemsavgiften utifrån arbetslöshetsrisk även inom samma a-kassa”. ”Högriskpersoner” borde alltså få betala dyrare. I remissvaret föreslås också att kassorna ska ta över mer av Arbetsförmedlingens kontrolluppgifter – med egna sänkta utgifter som drivkraft att utöva dem hårt. De lägre kostnaderna för systemet anser Svenskt näringsliv, föga förvånande, bör gå till sänkta arbetsgivaravgifter, utan att bemöta argumentet att detta är löne-utrymme som de arbetande tidigare avstått från i avtalsrörelserna.
Det är överhuvudtaget väldigt många av de åsikter som Svenskt näringsliv framfört under de senaste åren som ligger i linje med regeringens förslag.
Redan i kampanjen ”Lyftets” slutrapport från 2002 krävde Svenskt näringsliv att ”socialförsäkringarna ska göras mer försäkringsmässiga och motivationsskapande… med markant skillnad mellan ersättning och arbetsinkomst”. I samma rapport hittar man krav på exempelvis avskaffad förmögenhetsskatt, ändrade så kallade 3:12-regler, skattesubventioner för hushållstjänster och ett särskilt projekt för att reducera antalet regleringar kring företags verksamhet – samtliga punkter som återkommit i den borgerliga regeringens program.
Tidigare i år föreslog organisationens så kallade ”Kris- och framtidskommission” bland annat jobbavdrag, avskaffande av Ams i dess nuvarande form, ökade möjligheter till visstidsanställningar, avskaffande av kravet på mer än en uppdragsgivare för F-skattesedel (för att begränsa möjligheten till osäkra anställningar under täckmantel av egenföretagande uppdragstagare) och avskaffad medfinansiering av sjukpenningen – återigen förslag som, i många fall mer eller mindre ordagrant, kan återfinnas i regeringsförklaringen från den 6 oktober.
Även kommissionen krävde en sänkning av ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, en ”stärkt arbetslinje” – hårdare kontroller och aktivitetskrav – och att systemen ska göras mer ”försäkringsmässiga” – alltså att ökade kostnader i högre grad direkt ska ge ökade avgifter för löntagarna. Vilket är precis vad a-kassereformen är tänkt att uppnå.
Rapporterna återkommer till sjukförsäkringen om möjligt ännu oftare än till arbetslöshetsförsäkringen. Det är därför inte ointressant att notera att många av Svenskt näringslivs idéer också har letat sig in i den förra regeringens nyligen avslutade socialförsäkringsutredning, som både vill ”stärka arbetslinjen”, med bland annat en maxgräns på ett års sjukskrivning, och göra systemet mer ”försäkringsmässigt”. I Framtidskommissionens rapport klagas det över att företagarna får betala en del av kostnaderna för sjuktalen, trots att det ”inte är de som sjukskriver”. I Svenskt näringslivs-rapporten Socialförsäkringarna – en reformstrategi av utredaren Jan Bröms talas det om att lösa detta problem genom att ”privatisera skadebedömningen”. Jan Bröms anlitades också som konsult av Socialförsäkringsutredningen, och där föreslås mycket rikt
igt att ansvaret för att avgöra rätten till sjukpenning ska flyttas över till företagsläkare.
Med tanke på att den nya regeringen i regeringsförklaringen sagt sig söka en ”blocköverskridande överenskommelse” kring socialförsäkringssystemet, efter modell från pensionsuppgörelsen, är det inte omöjligt att även dessa förslag kan komma att förverkligas i en inte alltför avlägsen framtid.
1999 sade LO:s Tomas Rudin till Etc att dåvarande Safs främsta mål sedan länge varit ”fackföreningsrörelsen, a-kassan och arbetsrätten”. Då menade han att ”de i praktiken inte åstadkommit någonting”. Frågan är om han skulle hållit fast vid den bedömningen idag.