Trälen sätter spiken i kistan

Första säsongen av Expedition Robinson, minns ni? Det var skandallöpsedlar, avskedanden och mobbningstv-uttalanden från expert efter expert. Men det är inte allt hallabalo som får mig att komma ihåg Martin, Åsa, Ola, Kent och de andra, utan det faktum att jag satt klistrad framför tv:n varje vecka. Lördagkvällarna var heliga: antingen tittade man med familjen […]

Första säsongen av Expedition Robinson, minns ni? Det var skandallöpsedlar, avskedanden och mobbningstv-uttalanden från expert efter expert. Men det är inte allt hallabalo som får mig att komma ihåg Martin, Åsa, Ola, Kent och de andra, utan det faktum att jag satt klistrad framför tv:n varje vecka. Lördagkvällarna var heliga: antingen tittade man med familjen eller med kompisarna. Ingen förfest pågick utan att tv:n var på.

Det var början på en sedan dess aldrig sinande våg av dokusåpor, men då var allt nytt, fräscht och spännande, både för deltagarna och publiken. Ingen var medietränad eller visste hur man skulle spela framför kamerorna, och för flera av de tävlande blev efterspelet säkert allt annat än kul. Men för mig var det en inbjudan till ett stort socialt experiment, fascinerande och så nära ”äkta” det gick att komma.

Ingen realityshow sedan dess har ens varit värdig svetten på Robinsondeltagarnas pannband, oavsett hur man har vridit och vänt på konceptet. Men så i söndags startade TV4 sin nya dokusåpa Trälen. Här lovade man en återgång till det ursprungliga, det där som var själen i den fejkade verkligheten. En grupp människor från överklassen möter en grupp från förorten i en övergiven semesterby på ön Trälen och…

Och vad?

de första avsnitten är alltid svårast, man känner inte till deltagarna och inga konflikter har etablerats än. Men det här programmet kan mycket väl vara det tråkigaste jag har sett någonsin.

Alla är slätstrukna, försöket till motsättning mellan de båda grupperna känns påklistrad och fånig och framför allt: ingenting händer! Deltagarna går runt och tittar i de gamla stugorna. Deltagarna hittar en gammal handelsbod med mat (uppenbart ditställd av produktionsteamet, varför ens försöka låtsas något annat?!). Deltagarna äter lite av maten. Publiken somnar av ren tristess. Tydligen ska det stora spänningsmomentet vara att det inte finns några regler förutom dem som gruppen själv sätter upp. Hmm, kan det bli så att man röstar om det som ska göras kanske..?

Framför allt blir det än mer tydligt det vi redan vet, att dokusåpan har överlevt sig själv alldeles för många gånger om. Skrota, nu!

Missa inte:

Konstprogram är det ont om i kanalerna. Hoppas att nya Arty inte lägger nivån ovanför huvudet på alla intresserade utan akademiska poäng

SVT2, tis 31 okt 20.30