Lördagen den 16 juni 2001 samlades hundratals personer på Järntorget i Göteborg till en demonstration mot våldet under EU-toppmötet. Demonstrationen ringades in av poliser med sköldar, och 400 personer frihetsberövades. – Jag satt närmast polisringen. Efter ungefär två timmar kom två led med poliser inrusande. 19-åriga Ursula Egidius hade ingen möjlighet att flytta sig, utan […]
Lördagen den 16 juni 2001 samlades hundratals personer på Järntorget i Göteborg till en demonstration mot våldet under EU-toppmötet. Demonstrationen ringades in av poliser med sköldar, och 400 personer frihetsberövades.
– Jag satt närmast polisringen. Efter ungefär två timmar kom två led med poliser inrusande.
19-åriga Ursula Egidius hade ingen möjlighet att flytta sig, utan blev trampad och föll bakåt och slog i huvudet. Hon fick skrapsår, bula i bakhuvudet och skadade vänster knä.
Följande måndag gjorde Ursula Egidius en polisanmälan.
I september, drygt fem år efter EU-toppmötet, tog Justitiekanslern beslut om att ge Ursula Egidius 1000 kronor i skadestånd för polisens ingripande på Järntorget.
Skadeståndet gäller olaga frihetsberövande, vilket innebär att JK anser att polisens omringande av demonstrationen var orimlig.
– Jag tolkar beslutet som att JK menar att polisen till en början haft rätt att frihetsberöva samtliga enligt polislagen. Men att de också har haft nog med tid för att pröva ingripandet mot varje enskild individ, vilket är ett krav i den lagen. Därför fanns ingen rättslig grund att hålla kvar till exempel Ursula Egidius. JK har ansett att hennes frihetsberövande varit oriktigt enligt frihetsberövandelagen och att hon därför är berättigad till ersättning. Detta kan betyda att fler är berättigade till skadestånd. Både de som var på Järntorget och andra i liknande sammanhang, säger juristen Sabina Saidi som arbetar med humanjuridik på en advokatbyrå i Stockholm.
Katarina Berglund Siegbahn är handläggare på JK och gör en liknande tolkning.
– Frihetsberövandet anses oriktigt och därmed av ett sådant slag som man har rätt till ersättning för. Det ser ut som att andra i gruppen som har varit utsatta för exakt samma behandling också skulle kunna vara skadeståndsberättigade.
Ursula Egidius gjorde en polisanmälan med skadeståndskrav som polisen lämnade över till JK.
– Det går också att skicka in anmälan om skadestånd direkt till oss. Då begär vi in yttranden från Rikspolisstyrelsen. Generellt är det tio års preskriptionstid från den skadegörande handlingen, det borde gälla i detta fall också, säger Katarina Berglund Siegbahn.
Det är grunden för frihetsberövandet som JK fokuserar på.
– JK går emot Rikspolisstyrelsen som förordar avslag på skadeståndsanspråket. Framförallt är JK:s beslut en pekpinne till polisen: de har skyldighet att börja identifiera personerna för att ta ställning till om de har någon grund för att frihetsberöva, säger Sabina Saidi.
– Jag hade nog inte polisanmält om jag inte blivit skadad. Så vitt jag vet är jag den enda som väckt skadestånd mot staten för vad som hände vid Järntorget och därför den enda som fått skadestånd, säger Ursula Egidius.
Nu är det inte skadan utan frihetsberövandet som hon fått skadestånd för.
– De tusen kronorna täcker inte ens de sjukvårdskostnader jag haft för det skadade knäet, det dröjde flera år innan det blev bra. Att få skadeståndet känns bra för principens skull, och oväntat med tanke på hur det juridiska efterspelet till Göteborg har sett ut. Men det är tråkigt att de anser att man får skada människor. Hela min bild av polisen förändrades i Göteborg. Jag var rädd för poliser rätt länge efteråt.