När alla andra förstår

Vissa teveserier är svårare än andra att värja sig mot. Först dyker det upp några notiser om dem i tidningarna. Sedan kanske serien vinner en Emmy eller två och tidningsartiklarna blir längre, särskilt om det finns någon snygg huvudrollsinnehavare/-haverska att fokusera på. Efter det kommer trailarna i den svenska kanal som snappat upp serien, tevekrönikörerna […]

Vissa teveserier är svårare än andra att värja sig mot. Först dyker det upp några notiser om dem i tidningarna. Sedan kanske serien vinner en Emmy eller två och tidningsartiklarna blir längre, särskilt om det finns någon snygg huvudrollsinnehavare/-haverska att fokusera på. Efter det kommer trailarna i den svenska kanal som snappat upp serien, tevekrönikörerna skriver förhandstips och när det tillslut är dags för sändning sitter man där uppkrupen framför burken med skyhöga förväntningar.

Tyvärr har de senaste vändorna mest lett till besvikelse. Six feet under till exempel är ju en otroligt populär serie, men när jag försökte titta på den hamnade jag i ett avsnitt där en man avlidit efter en olycka i en gigantisk degmixer. Begravningsentreprenörens slapstick-inspirerade scen när han försökte pussla ihop mannens kroppsdelar tog mig över gränsen efter bara tio minuter. Fast okej, just i det fallet kanske jag var något överkänslig beroende på inte så goda associationer till begravningar från början.

Men så kom den ”briljanta” brittiska komediserien The office. Folk omkring mig talade i tungor av förtjusning. Personer som knappt tittar på teve i vanliga fall kunde inte släppa denna fantastiska fejkdokumentär. Själv såg jag första avsnittet, och vred mig i plågor över den stackars chefen och hans konstanta misslyckanden. Men den skulle ju vara så bra, så jag gav den ett avsnitt till att växa på, och var tvungen att stänga av efter halva. Jag kunde inte skratta hur mycket jag än ville, det var bara sorgligt och tragiskt och hemskt.

Nya Weeds, som det tipsades om på den här platsen förra veckan, är jag också besviken på. Det känns som att kreatörerna blev så förblindade av sin egen genialitet i att skapa en majjalangande medelklassmamma som huvudperson, att de glömde bort det där med att man gärna vill ha en intressant handling också.

Nu ser jag nervöst fram emot premiären för det hårdlanserade SVT-inköpet Entourage. När ni läser det här har första avsnittet redan visats, och jag har antingen en ny onsdagsfavorit, eller ännu en besvikelse att lägga till listan.

MISSA FÖR ALL DEL:

Söndertrailade Kanal 5-satsningen Hombres som nu fått ny sändningstid i hopp om fler tittare. Lika snygg och genomtänkt i formen som platt i intrigen. Tyvärr.