När polisen angrep Malmö LS blockad utanför stadsdelsförvaltningen i Fosie med pepparsprej (se Arbetaren 30/2006) och sedan gjorde ett nytt brutalt ingripande mot hemvändande demonstranter en tid senare (se Arbetaren 32/2006), uppfattade många aktivister det som en del i oroande mönster. Under det senaste året har vänstergrupper i Malmö nämligen upplevt en allt hårdare press […]
När polisen angrep Malmö LS blockad utanför stadsdelsförvaltningen i Fosie med pepparsprej (se Arbetaren 30/2006) och sedan gjorde ett nytt brutalt ingripande mot hemvändande demonstranter en tid senare (se Arbetaren 32/2006), uppfattade många aktivister det som en del i oroande mönster.
Under det senaste året har vänstergrupper i Malmö nämligen upplevt en allt hårdare press från polisen. I april i år filmades besökarna på en filmfestival om den autonoma rörelsen på Folkets bio från två näraliggande byggnader. Vilka som stod bakom övervakningen har aldrig klarlagts. Däremot är det enligt Yelah känt att polisen ringt upp Ann Kjörling på Malmö stads kulturförvaltning och ställt frågor om evenemanget, som fått stöd av kulturnämnden.
Den 9 juni kom en anmälan in till Justitieombudsmannen, JO, från en anonym polisman, som hävdade att Malmöpolisen har ett hemligt åsiktsregister över vänsteraktivister. Enligt anmälaren finns ett sjuttiotal personer registrerade med namn, foto och politisk inriktning, som ”vänsteraktivist” eller ”djurrättare”. I anmälan påstås också att polisen följer efter personer efter demonstrationer för att se var de bor. JO bedömde uppgifterna som tillräckligt seriösa för att ta upp ärendet och skicka det vidare till Åklagarmyndighetens riksenhet för polismål, som också ligger i Malmö. Där lades dock förundersökningen ned i juli.
Samma dag som JO-anmälan gjordes greps två misstänkta djurrätts-aktivister och ytterligare tre efterlystes, under stor mediebevakning. Polisen beslagtog och visade upp hinkar med vad som påstods vara det starkt frätande ämnet fluorvätesyra. Men hinkarna visade sig innehålla tapetklister och de misstänkta släpptes.
Under juni höll också Osynliga partiet en demonstration mot stadens arbets- och utvecklingscenter, en demonstration som följdes av ett så kraftigt polisuppbåd att det fick flera åskådare att reagera. ”När man såg alla poliser och helikoptrar trodde man ju något hade hänt” och ”Tror de att de är terrorister eller?”, kommenterade några av de kringstående för Sydsvenskan.
I slutet av månaden tillkännagav stadsdelschefen i Södra innerstaden, Eva Ahlgren, att stadsdelen skulle bryta alla kontakter med kulturföreningen Glassfabriken efter en ”muntlig föredragning” av tillförordnade polischefen Jarl Holmström, där hon fått uppgifter om att ”medlemmar i styrelsen ingick i organisationer som genomförde våldsaktioner”. I en intervju med Sydsvenskan uppgav då Jarl Holmström först att han ”nämnt att ur ett polisiärt perspektiv har vi sett att det finns medlemmar i Glassfabriken som vi har haft ögonen på i olika sammanhang. Rent allmänt har jag hemställt att kommunen granskar föreningar och organisationer som man ger bidrag till, och prövar det sakligt”. Han hävdade också att ”bland Glassfabrikens medlemmar finns en stor mängd människor som är väldigt aktiva i olika sammanhang, till exempel otillåtna demonstrationer”, vilket han sedan modifierade till ”våldsamma demonstrationer”. Där bröt polischefen intervjun och när han sedan återkom hävdade han att ”polisen inte har några synpunkter på kommunala bidrag” och att han inte heller visste om någon av medlemmarna var misstänkt eller dömd för brott.
Den 18 juli gjorde stadsdelsledningen en helomvändning och återupptog kontakten med och utbetalningen av bidrag till Glassfabriken. Föreningen hade då skriftligt tagit avstånd från våld, men inte praktiskt ändrat något i verksamheten eller styrelsen. ”Vi fick aldrig några tydliga underlag om vad det handlade om”, sade då Johanna Saunders från styrelsen till Sydsvenskan.
Jarl Holmström var även ansvarig vid ett av ingripandena mot Malmö LS blockader i Fosie.
Men det är inte enbart arbetsmetoderna gentemot vänsteraktivister som ifrågasatts. Under 2003 gjordes en anmälan till DO om ett fotoregister över romska ungdomar. Men under 2004 inledde Malmöpolisen en ”särskild utredning” av ungdomsgängen i staden, något som ”i princip ger polisen rätt att registrera vad som helst om vem som helst”, enligt Sydsvenskan, som kallade läget för ett ”undantagstillstånd”. I oktober samma år gjordes ett kritiserat ingripande mot 20 ungdomar från Kroksbäck, som tvingades av en buss, ställdes upp mot ett stängsel och identifierades.
Det var i Malmö som en demonstration mot EU först angreps under april 2001, en händelse som har setts som en generalrepetition inför polisens senare insats under toppmötet i Göteborg.
– Så vitt jag vet har vi inte gjort någon analys att hotet från militanta vänsteraktivister skulle vara särskilt kraftigt just här eller just för tillfället. Vi har ingen speciell grupp på Malmöpolisen som arbetar med den sortens brottslighet, säger Jarl Holmström till Arbetaren.
– Det har funnits en lång tradition inom polisen i Malmö, att de står utanför lokaler och fotograferar folk och liknande, på ett sätt som inte har någon motsvarighet någon annanstans i landet. Men sedan några månader tillbaka har det intensifierats, efter att ha varit ganska lugnt ett tag. Årets första maj fick vår demonstration exempelvis gå fullständigt inringad av poliser. Det är många inom vänstern som frågar sig vad som egentligen är på gång nu, säger Liv Marend, Malmö LS.
