Kultur

Dags att gå i någon annans skor

Morgan Spurlock blev känd när han lät sin kropp förfalla genom att bara leva på Mc Donald’s-mat i dokumentären Supersize me. Som varje amerikans samhälls-kritiker med självaktning fick han därefter göra en egen programserie, 30 dagar, som nu går i TV4+. Här fortsätter han i samma anda, men låter även andra personer experimentera med sina […]

Morgan Spurlock blev känd när han lät sin kropp förfalla genom att bara leva på Mc Donald’s-mat i dokumentären Supersize me. Som varje amerikans samhälls-kritiker med självaktning fick han därefter göra en egen programserie, 30 dagar, som nu går i TV4+. Här fortsätter han i samma anda, men låter även andra personer experimentera med sina liv för en månad.

I senaste programmet var det dags för den köttälskande och kristne familje-fadern David från amerikanska södern att flytta in hos en muslimsk familj i en stad med en av USA:s största muslimska befolkningar. I uppgiften ingick att han skulle följa deras kulturella regler och rutiner och göra allt som de gör, samt försöka lära sig mer om den islamiska tron.

Upplägget kan synas väldigt enkelt – vilket naturligtvis beror på att det är det. Men det är få saker som funkar så bra som att handgripligen låta någon pröva det den tror sig veta en massa om.

Till Davids försvar får man säga att han gick in för sin uppgift med hull och hår och verkligen försökte förstå. Vilket i och för sig behövdes med tanke på den myckenhet av korkade saker han lyckades klämma ur sig. Att islam bygger på samma grund som juden- och kristendomen hade han till exempel stora problem att greppa. Detsamma gällde det fredliga budskap som hans värdfolk och deras imamer försökte förklara för honom.

– Jag trodde att islam handlade om krig och blodtörst, säger stackars David till kameran och ser förvirrad ut.

Men om han är förvirrad är det ingenting mot de ”röster från gatan” som hans experiment varvas med. Här får människor associera fritt till exempelvis ”terrorist” (muslim) och ”islam” (ondska).

Vid det laget fnyser jag nästan högt åt alla dessa idioter till amerikaner. Sedan fastnar fnysandet i halsen när jag plötsligt drar mig till minnes liknande ord, ord uttalade av så kallade vanliga svenskar, personer jag möter varje dag.

Ser fram emot en svensk version, där en stenhård homofob får flytta in hos en glamourbög, och en riking med svart städhjälp får pröva på livet som papperslös. Om empati nu är så svår att utveckla, får man väl helt enkelt dunka in den!

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984