Ledare

Ny chans för Kongo

Äntligen kommer det hoppfulla nyheter från det land som har drabbats så hårt av kolonialismen – tio miljoner beräknas ha dött i folkmordet under belgiske kungen Leopolds vanstyre 1885 till 1908 – och nykolonialismens härjningar efter självständigheten 30 juni 1960. Den 9 maj utspelades känsloladdade scener på flygplatsen i Kisangani i norra delen av Demokratiska […]

Äntligen kommer det hoppfulla nyheter från det land som har drabbats så hårt av kolonialismen – tio miljoner beräknas ha dött i folkmordet under belgiske kungen Leopolds vanstyre 1885 till 1908 – och nykolonialismens härjningar efter självständigheten 30 juni 1960. Den 9 maj utspelades känsloladdade scener på flygplatsen i Kisangani i norra delen av Demokratiska republiken Kongo. En grupp på 29 åldrade personer klev av ett plan från Juba i södra Sudan och återvände hem efter 40 år i exil. Guvernören Jean Pierre Lola Kisanga hälsade dem välkomna och regeringen i Kinshasa lovade att de som inte hade släktingar kvar skulle få hjälp med mark och byggnadsmaterial för att bygga sig ett nytt hem. Ytterligare över 800 personer väntades följa efter de första 29. De hade alla flytt 1965 till södra Sudan när Mobutu med CIA:s goda minne tog makten i Kongo.

Uppbackad av USA och Frankrike styrde sedan Mobutu med järnhand i 32 år och när han störtades i maj 1997 var landet utplundrat medan diktatorn hade blivit en av världens rikaste män.
Men någon ljusare framtid för det land som i dag har cirka 58 miljoner invånare blev det inte. Den nye presidenten Laurent Kabila, som i mitten av 1960-talet hade uppvaktats av Che Guevara för att sprida revolutionen i Afrikas hjärta, visade snart sina auktoritära drag och 1998 bröt nästa krig ut. Denna gång drogs sju länder in i kriget och mellan tre och fem miljoner människor dog när hälsovård kollapsade och svält bredde ut sig. Massakrer, massvåldtäkter, rekrytering av barnsoldater och grannländernas plundring av naturrikedomarna i Afrikas potentiellt rikaste land pågick år efter år, medan omvärlden stod passiv.
2003 ingicks dock ett fredsavtal, en övergångsregering bildades och de cirka 175 000 beväpnade personerna i olika miliser och arméer skulle demobiliseras eller integreras i en kongolesisk armé. FN ökade sin styrka i landet till nuvarande 17 000 soldater.

Den 30 juli ska FN genomföra sin största och dyraste valoperation någonsin. De sju partierna i svenska riksdagen beslöt förra veckan att Sverige ska bidra med maximalt 200 soldater till den EU-styrka som ska förstärka FN under valet.
25 miljoner kongoleser ska välja bland 33 presidentkandidater. Bland dessa finns nuvarande presidenten Joseph Kabila, 80-årige Antoine Gizenga som bildade en alternativregering 1961 sedan den belgiska neokolonialismen låtit mörda Patrice Lumumba – som 1960 hade vunnit det senaste fria valet – och några av Mobutus närmaste medarbetare.
I östra delarna och norra Katanga fortsätter olika milisgrupper att terrorisera befolkningen. Det största oppositionspartiet, UDPS, som ledde icke-våldskampen mot Mobutu, bojkottar valet och kritiserar omvärlden för att acceptera det korrupta gäng gangsters som bar ansvaret för miljoner kongolesers död. Syftet är enligt UDPS att komma åt naturresurserna. Det finns dessvärre fog för den kritiken. Även svenska bolag, som Lundin oil, deltar i det smutsiga hantverk som varit en drivkraft för kriget, påpekas i Carolina Jemsbys reportage i juninumret av Ordfront magasin. Det perspektivet saknades dessvärre helt vid riksdagens Kongodebatt 13 juni.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984