Eleverna på ett medieprogram på gymnasiet var demonstrativt likgiltiga och tysta när jag föreläste om jämställdhet och medier för ett par veckor sedan. På rasten frågade jag en av killarna varför: – Lågstatusämne, sa han: ointressant. – Vad är intressant? frågade jag. – Fordon, svarade han. ”Varje riksdagsval har sin egen unika agenda. Vissa val […]
Eleverna på ett medieprogram på gymnasiet var demonstrativt likgiltiga och tysta när jag föreläste om jämställdhet och medier för ett par veckor sedan. På rasten frågade jag en av killarna varför:
– Lågstatusämne, sa han: ointressant.
– Vad är intressant? frågade jag.
– Fordon, svarade han.
”Varje riksdagsval har sin egen unika agenda. Vissa val döps
till och med efter vilka sakfrågor som varit mest diskuterade
under valrörelsen, till exempel miljövalet 1988. Moderna val-rörelser beskrivs allt mer som en kamp om agendan”, skriver forskarna på svenska valforskningprogrammets hemsida.
Siffrorna på hemsidan visar att i den kampen är jämställdhet en ständig förlorare sedan programmets första valmätning 1979.
Vad har dessa två yttranden med varandra att göra?
De illustrerar ett glapp. För samtidigt som jämställdhet visserligen rankas lågt som politiskt område är jämställdhet som maktfråga i högsta grad ständigt aktuell. På alla nivåer; från disken därhemma till chefsfrågor. Min erfarenhet är att oavsett var man påbörjar ett samtal om makt och kön är det svårt att avsluta – intresset och engagemanget är livligt och stort, liksom vanmakten och vreden.
valforskningsprogrammet, som är knutet till statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, konstaterade också att väljarna ansåg att endast ett parti betonade jämställdhet i valrörelsen 2002, och det var vänsterpartiet.
Skola, vård, omsorg, familjepolitik var de frågor som väljarna brydde sig mest om inför förra valet och som betonades hårdast av socialdemokraterna och kristdemokraterna.
De är blytunga områden ur ett könsmaktperspektiv. Där finns lönerna i den offentliga sektorn, där finns pojkarnas allt sämre skolprestationer, där finns den åldrande befolkningen med kvinnor i majoritet, där finns den ”kvinnliga” omsorgsrationaliteten, där finns föräldraledigheten, där finns mäns våld mot kvinnor för att nämna några jämställdhetsfrågor.
just det – kön och makt, det vill säga jämställdhet, är inte en fråga – det är alla frågor. Jämställdhet är också en metod för makt-fördelning – och vem listar en metod som valfråga?
Demokrati är också både en metod och en beskrivning av ett tillstånd – och demokrati finns sällan med på listor över viktiga valfrågor. Trots att det framkommer att vi lever i en formell demokrati men inte reell. Alla har inte lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter i praktiken – vilket beror på orättvisor baserade på klass, kön, etnicitet, sexuell läggning, religion, ålder, funktionshinder bland andra faktorer.
Journalister och politiker har en pedagogisk utmaning framför sig inför valet; att göra en maktfråga till ett ämne mer intressant än fordon.