Inrikes

IMF:s åtgärder ökar fattigdomen

Det är genom att jämföra de av IMF och Världsbanken sanktionerade projekten med FN:s milleniemål som organisationen Afrodad i en ny studie drar slutsatsen att fattigdomsbekämpningen leder till ökad fattigdom. De menar att ekonomisk tillväxt i ett land inte fungerar som ett mått på utveckling. Det intressanta är i stället hur resurserna fördelas och hur […]

Det är genom att jämföra de av IMF och Världsbanken sanktionerade projekten med FN:s milleniemål som organisationen Afrodad i en ny studie drar slutsatsen att fattigdomsbekämpningen leder till ökad fattigdom. De menar att ekonomisk tillväxt i ett land inte fungerar som ett mått på utveckling. Det intressanta är i stället hur resurserna fördelas och hur de kommer fattiga människor till del.

– Vi ser att klyftorna ökar, och att bristen på skolor och sjukvård är minst lika stor i dag. Om man erbjuder gratis skola men skoluniformer och böcker kostar pengar, vilka har då råd att fullfölja skolgången? Det ser fint ut att femton nya elever skrivits in, men att bara sex av dem går kvar vid terminens slut skiter man i, säger Vitalice Meja.

Den främsta anledningen till att projekten för fattigdomsbekämpning inte fungerar är, enligt Vitalice Meja, att regeringarna gått med på dem som en förutsättning för att få skuldlättnader under de premisser IMF ställt upp – privatiseringar, inte tillåta budgetunderskott med mera – som omöjliggör att bekämpa fattigdomen.

– Så fort ett vettigt initiativ dyker upp ställs det mot löftet att inte öka budgetunderskottet, och då stoppas det.

Även privatiseringarna av nationella företag som el- tele- och vattenföretag har lett till ökad fattigdom, menar Vitalice Meja.

– Privatiseringen i fattiga länder kritiseras ofta för att den leder till ökad arbetslöshet, men jag skulle säga att det är mycket värre. De flesta utländska företag som köper tidigare nationella företag ägnar tre månader åt att köra dem helt i botten för att få ut mesta möjliga vinst. Sedan fungerar verksamheten överhuvudtaget inte, säger han.

Afrodad menar att skuldbördan är central för de fattiga ländernas ekonomier och Vitalice Meja blir rent av arg när ordet skuldlättnader förs på tal.

– Jag vill inte se G8-länderna slå sig för bröstet och se sig som generösa när de erbjuder skuldlättnader. Det är inte vad vi behöver! Vi behöver en total revidering av skulderna, där majoriteten avskrivs.

Vilka skulder ska inte avskrivas?

– De lån där pengarna kommit folket till del är legitima och ska betalas tillbaka. Men alla de lån som gått till korrumperade diktatorer och inte alls till vad de var ämnade för måste avskrivas. Långivaren har ett ansvar för detta, och vi måste sitta ner som två parter i en förhandling och utifrån tydliga kriterier se till att de skulderna avskrivs. Afrika har redan betalat så mycket räntor, vi ska inte betala mer!

Trots att klyftorna ökar och situationen bara blir värre är Vitalice Meja positiv inför framtiden.

– När situationen blir sämre får folk upp ögonen och organiserar sig. Just nu bildas allianser mellan politisk opposition, fackföreningsrörelsen och det civila samhället. Den alliansen är inte stark än men jag tror att den kan bli det och att det är just vad som kan leda till förändring. Men om kampviljan går förlorad nu är vi riktigt illa ute.

De granskade länderna i studien är Mali, Senegal, Uganda, Zambia och Etiopien. I samtliga fem länder har fattigdomsbekämpningen lett till ökad fattigdom, hävdar Afrodad.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Lås upp alla artiklar!

 

Skriv upp dig på nyhetsbrevet, få en rabattkod som låser upp arbetaren.se i ett dygn