Ledare

Lär av Frankrike

Protesterna mot försämrad arbetsrätt för unga i Frankrike eskalerar; de inbegriper tusentals, hundratusentals, ja miljontals människor. I och med tisdagens stora strejk i landet länkades fackföreningsrörelsen effektivt samman med student- och gatuprotesterna. Opinionsmätningar visar att över 60 procent av befolkningen stöder protesterna: Särskilda ungdomsavtal där unga under 26 år kan sparkas de första två åren […]

Protesterna mot försämrad arbetsrätt för unga i Frankrike eskalerar; de inbegriper tusentals, hundratusentals, ja miljontals människor. I och med tisdagens stora strejk i landet länkades fackföreningsrörelsen effektivt samman med student- och gatuprotesterna. Opinionsmätningar visar att över 60 procent av befolkningen stöder protesterna: Särskilda ungdomsavtal där unga under 26 år kan sparkas de första två åren av sin anställning – utan något som helst motiverat skäl – vill man inte ha!
Här i Sverige pågår en liknande, om än betydligt mer lågmäld, debatt. När centerledaren Maud Olofsson den 3 februari publicerade en debattartikel i Dagens Nyheter där hon presenterade partiets förslag om att inrätta just särskilda ungdomsavtal där unga under 26 år ska ha sämre anställningsskydd, hänvisade hon till Frankrike som ett föregångsland att lära av. Att protesterna blivit så kraftfulla tar hon däremot inget intryck av. I en särskild debatt om ungdomsarbetslösheten i riksdagen i förra veckan var Olofssons entusiasm över att ge ungdomar sämre rättigheter oförändrad.

Det franska upproret är motiverat. Det finns ingen anledning att ge utsatta grupper på arbetsmarknaden sämre villkor än andra, och det är bara att gratulera till uppslutningen och samordningen för att kanalisera vreden så effektivt som nu sker i Frankrike – och hoppas att den ger effekt.
I Frankrike är ungdomsarbetslösheten högre än i många andra länder, med 22–23 procent. Värst utsatta är invandrarungdomar i förorter, vars arbetslöshet överstiger 50 procent. Även i Sverige är ungdomar särskilt utsatta för arbetslöshet. Enligt SCB:s statistik är närmare 11 procent av gruppen 16–24 år arbetslösa.
Att bedriva politik som tar itu med ungdomsarbetslösheten är nödvändigt, att hunsas hit och dit på praktikplatser och tillfälliga jobb är ingen åtråvärd situation för någon. För att nå resultat är förståelse för diskriminering centralt – det är ingen slump att invandrare är värst utsatta för arbetslöshet. Och offensiva satsningar i offentlig sektor är ett tips till den politiker som vill få upp sysselsättningen.
Men Maud Olofsson hävdar envist att det är flexibilisering av arbetsrätten som är receptet för fler jobb. Visserligen har hon dämpat entusiasmen från att först utlova 14000 nya jobb åt unga, till att senare hävda att centerns reform nog skulle ge 8000 nya jobb.
Frågan är med vilken rätt centerledaren slänger ur sig dessa siffror. Vilken forskning hänvisar hon till? Vilka vetenskapliga belägg?
Från Spanien har vi sett statistiska belägg på att flexibilisering av arbetsmarknaden som drabbar unga och kvinnor till exempel leder till att allt färre föder barn. LO varnar för liknande tendenser i Sverige.
Det finns inga bevis för att otrygghet i arbetslivet leder till fler jobb. Sådana påståenden är populistiska floskler som tar en allmän upprördhet över ungas utsatta situation som förevändning för att försämra arbetsrätten – och för att vrida samhället åt höger. De ungas välbefinnande på arbetsmarknaden reduceras till ett slagträ i debatten.
I Sverige har vi inte samma traditioner av intensiva gatuprotester och strejker som i Frankrike. Kommer centern till makten är det hög tid att vi lär oss.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984