Hur går det, Marita?

I december händer det att det knappt hinner ljusna innan det mörknar igen. Ungefär så kan man också beskriva feminismens tillfälliga uppgång och fall i medierna under det senaste året. I december 2004 fick vi veta att Gudrun tänkte lämna vänsterpartiet runt årsskiftet. Efter det kom ett eventuellt feministiskt parti att vara en av de […]

I december händer det att det
knappt hinner ljusna innan det mörknar igen. Ungefär
så kan man också beskriva feminismens tillfälliga
uppgång och fall i medierna under det senaste året.
I december 2004 fick vi veta att Gudrun tänkte lämna
vänsterpartiet runt årsskiftet. Efter det kom ett
eventuellt feministiskt parti att vara en av de politiskt
hetaste frågorna långt fram på vårkanten.

Sedan smällde dörrarna igen
till det mer normala läget. Där får feminism
existera som teori på universitetet, som diskussion
på kultursidor eller som en politisk konfliktpunkt på
kongresser och i politiska dokument. Och det kan till och
med beskrivas som en landvinning – åtminstone med några
års perspektiv.

Runt många köksbord har
dock diskussionerna fortsatt: Vad var det som hände?
Behövs det ett feministiskt parti? Är det kört
för feminismen nu?

vad man än tycker om medier har
feministdrevet haft en viss upplysande effekt. Begreppet hbt
var exempelvis i det närmaste okänt vid årets
början. Inte heller var det allmänt känt att
kvinnojoursrörelsen i princip bygger på frivilliginsatser.
Till detta kom ett slags erkännande från socialdemokraterna:
SAP och s-kvinnor har inte varit tillräckligt bra på
att tillvarata de egna kvinnornas intressen. Marita Ulvskog
lanserade den socialdemokratiska avknoppningen Feministas.
Det skulle vara ett partipolitiskt obundet nätverk som
blev en hemsida, som blev vad alla misstänkt: en socialdemokratisk
annonsplats ihopsnickrad av frilansare.

Efter två direktaktivistiska
kuppförsök riktade mot porrklubbar under våren
har det varit tyst från nätverket. I Feministas
kalendarium är det alldeles tomt och på det debattforum
som ligger på hemsidan har sammanlagt tre personer diskuterat
samtidigt sedan forumet startade.

Och det som skulle bli Feministas
elddop, den socialdemokratiska partikongressen för några
veckor sedan, kom att bli ett slags uppvisning i mycket snack
och liten verkstad. Lågvattenmärket var naturligtvis
kompromisskrivningen om föräldraförsäkringen.
Detta försvarades av ingen mindre än nätverkets
initiativtagare, tillika socialdemokraternas partisekreterare,
Marita Ulvskog.

i ett försök att hålla
god min har redaktionen bakom Feministas hemsida listat alla
beslut och utlåtanden från kongressen som skulle
kunna tolkas som positiva ur ett jämställdhetsperspektiv.
Ett exempel är en höjning i taket av a-kassan. Och
det är väl bra, om det genomförs, och då
i första hand för de med högre inkomster: män.
Feministas hemsida ska dock ha beröm för de pedagogiska
uppställningar som finns om kvinnors löner och arbete.
Bland annat slår de fast att det endast skulle kosta
16, 5 miljarder att höja LO-kvinnornas löner i nivå
med LO-männens.

Och den öppna frågan är
ju uppenbar: Hur går det, Marita?