Ledare

Kalla hem trupperna!

Uppdraget i Afghanistan är viktigt och den svenska styrkan i landet bör utökas. Det slog statsminister Göran Persson fast kort efter attentatet då en svensk soldat dödades och två skadades allvarligt i Afghanistan i förra veckan. Beslutet att utöka den svenska militära styrkan, som ingår i den Natoledda ISAF-truppen och som i sin tur allt […]

Uppdraget i Afghanistan är
viktigt och den svenska styrkan i landet bör utökas.
Det slog statsminister Göran Persson fast kort efter
attentatet då en svensk soldat dödades och två
skadades allvarligt i Afghanistan i förra veckan. Beslutet
att utöka den svenska militära styrkan, som ingår
i den Natoledda ISAF-truppen och som i sin tur allt mer integreras
i USA:s armé, ska fattas av riksdagen den 6 december.

Regeringen anser att den militära
närvaron i landet leder till att områden kan säkras
för återuppbyggnad, vilket behövs i ett land
som anses vara ett av världens fattigaste, med en medellivslängd
på 42,5 år och som härjats av krig i decennier.

När USA inledde kriget mot Afghanistan,
direkt efter attentatet den 11 september 2001, var det primära
målet att hitta Usama bin Laden och andra al-Qaida-medlemmar.
Kriget ledde till att talibanregimen föll inom bara några
månader och USA har försökt göra en stor
poäng av detta och att en fortsatt ockupation är
ett demokratiseringsprojekt, framför allt för kvinnorna.

Men under de fyra år som har
gått har inga stora framgångar vad gäller
social utveckling och återuppbyggnad av skolor och hälsovård
uppnåtts. Biståndsarbetet som skett parallellt
med det militära ”säkerhetsarbetet” –
som bland annat innebär att afghanska byar bombas – har
kritiserats hårt för att gå långsamt
och vara bristfälligt.

Att den Natoledda militära styrkan
i landet, som av många afghaner uppfattas som en ren
ockupationsmakt, inte har skapat förutsättningar
för återuppbyggnad eller kvinnofrigörelse
beror på att det aldrig har varit det primära syftet.
Detta har varit underordnat målet att hitta bin Laden,
samtidigt som kriget har hämtat näring ur intresset
för regionens olja och gas.

När den svenska regeringen nu
upprepar att uppdraget är viktigt ur humanitär synvinkel
klingar det närmast naivt. För det som sker är
att Sverige, trots sin officiella hållning om militär
alliansfrihet, låter sig kopplas i USA:s ledband.

Sverige har inte tillfrågats
av FN att utöka sin trupp i Afghanistan. Det var när
försvarsminister Leni Björklund nyligen besökte
USA som hon fick en officiell förfrågan från
sin kollega Donald Rumsfeld. Vilket ska ses i ljuset av att
USA behöver flytta trupper från Afghanistan till
Irak. Så tar Sverige aktiv del i den folkrättsvidriga
amerikanska krigspolitiken – och gör sig samtidigt till
måltavla för internationella terrorattacker.

Under de fyra år som detta krig
har pågått har tusentals civila dött och
landet har inte kommit ett uns närmare den stabilitet
som krävs för social utveckling. Snarare tvärtom.
Våldet och övergreppen mot mänskliga rättigheter
har i stället trappats upp det senaste året. Kriget
har blivit en grogrund för våldtäkter, människohandel
och prostitution – och Läkare utan gränser befarar
att de afghanska flyktinglägren är en av de platser
där hiv sprider sig allra snabbast i världen, just
på grund av kvinnornas utsatthet.

Afghanistan behöver inte
fler svenska militärer under Natos ledning. I detta läge
bör Sverige dra tillbaka samtliga soldater och ägna
sig åt stöd som ger afghanerna möjlighet att
själva bestämma över sin egen framtid

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984