Debatt

Rätt och fel om Gotlandssyndikalism

Glatt överraskad finner jag i mittuppslaget av Arbetaren 26/2005 ett reportage av Catrine Åkerblom, som till väsentliga delar bygger på vad jag skrivit i olika artiklar och uppsatser. Det mesta är utmärkt men ändå blir jag lite putt på Catrine som passerat en halvmil från min bostad utan att ens ringa för eventuella kollar och […]

Glatt överraskad finner jag i
mittuppslaget av Arbetaren 26/2005 ett reportage av Catrine
Åkerblom, som till väsentliga delar bygger på
vad jag skrivit i olika artiklar och uppsatser. Det mesta
är utmärkt men ändå blir jag lite putt
på Catrine som passerat en halvmil från min bostad
utan att ens ringa för eventuella kollar och synpunkter.

Dels har Åkerblom som många
fastlänningar förstått namnet på den
tidskrift Haimdagar hon anger som källa, men stavar den
konsekvent fel; vilket är synd för de som eventuellt
vill veta mer. Och när hon hittat så mycket annat
av vad jag skrivit så borde hon även ha fått
med bokserien Arbetarrörelse på en ö, Band
I och II. Jag håller även på med slutfasen
av band III och de artiklar av mig som refereras är ju
förstadier till dessa böcker; ett par missförstånd
hade därmed lätt kunnat rättas.

Ur lokalt perspektiv irriterar att
Rute Folkets Hus förklaras stå färdigt 1922,
fast man då bara börjat gräva grunden. När
det invigdes mars 1924 sade invigningstalare Edvin Lindstam
(SAC-are) att detta minsann var ”något annat än
de vanliga fläsklådorna”. Helt rätt,
för här har vi en kombination av grekiskt tempel,
svensk herrgård och bondstuga!

Men observera att initiativet inte
bara var LS:arnas – däremot kom de under byggfasen igen
efter att en tid ha svartlistats av det nya cementbolag som
tog över efter det första bolagets konkurs 1920,
och blir snart så dominerande att de 1929 återerövrar
det avtalsföreträde de tio år tidigare mist,
samtidigt som de skaffar sig en rad kommunala poster redan
under stämmotiden. När cementfabriken 1933 går
omkull vill nye ägaren Skånska Cement absolut inte
ha med LS att göra – men dessa behöll sin numerära
dominans långt in på 1950-talet, höll i majtågen
fram tills mötena 1960 tog slut, de skötte biovisningar
och annat – och de hade även 1938-46 ett kommunparti.

Tyvärr missuppfattas i viss mån
frågan om röstskolk. Fyra socknar är där
särskilt intressanta: Rute och Hellvi med LS och arbetarekommun
hela 1920-talet samt Fårö och Bunge, med LS men
utan arbetarekommun.

I de senare är röstdeltagandet
lågt på tjugotalet, men när det därpå
bildas arbetarekommuner (och Grovfabriksfack) så stiger
siffran raskt (och snart efter LS fall blir i stället
kommunisterna starka).

Men i Rute och Hellvi är syndikalismen
särskilt stark samtidigt som valdeltagandet under tjugotalet
är markant högt. Minskningen kommer inte förrän
efter den ökade schismen mellan LO-SAC som följer
det år 1929 avstyrda samgåendet mellan organisationerna;
vilket i tiden även sammanfaller med att Rute bildar
vad som en tid även är en av landets starkaste SUF-klubbar.
Men – här kommer valskolket inte förrän då
Albert Jensen som efterträdare till Frans Severin som
Arbetarens chefredaktör börjat propagera mot röstande
på SAP, SKP, SP och 1932 faller röstandet drastiskt
i Rute och Hellvi och röstskolket förblir i Hellvi
mätbart till in på sextiotalet. I motsats till
det senare skolk bland bönder som drabbar bondeförbundet
drabbar detta bara SAP och motsvarar troligen i hög grad
mönstret för landet som helhet.

Samtidigt som detta sker startar i
Hellvi ett syndikalistiskt fullmäktigeparti, en försöksvariant
1932 och på allvar 1934. Parentetiskt må då
beträffande din artikel även nämnas att du
missar det faktum att sockens främste skollärare
1934 fick det tjugonde mandatet – han skrevs in för hand
på både SAP:s och LS-arnas valsedlar – främst
därför att han 1932-33 initierat öns första
allmänna barnbespisning.

I Rute dröjer fullmäktigepartiet
till 1938, men redan under 1920-talets kommunalstämmetid
får ledande LS-are flera tunga poster.

För att sedan illustrera hur
intressant denna tid var så fick nazisterna samtidigt
så mycket röster på mellersta delen av ön
(”bruna bältet”) att Gotland totalt fick 5
gånger fler naziströster än snittet för
riket (drygt 29 procent i den värsta socknen).

Går man längre bakåt
i tiden finns det spår av syndikalistiskt agerande på
Gotland redan 1908 då det dels kommer en rad fackliga
produktionskooperativ och en tidig variant av det berömda
registret. April-maj 1909 kan man även skönja försök
att starta en syndikalistiskt skissad samorganisation i Visby.

En massa mer kan sägas, men av
utrymmesskäl hänvisar jag till mina böcker
respektive tidskriften Haimdagar.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Lås upp alla artiklar!

 

Skriv upp dig på nyhetsbrevet, få en rabattkod som låser upp arbetaren.se i ett dygn