Ledare

Varning för nya (m)

Upp-och-nervända tider råder. Moderaterna ska gå till val under parollen ”det nya arbetarpartiet”, och ser ut att lyckas vända det urusla valresultatet från 2002. I helgens Sifoundersökning får moderaterna 28 procent, och det borgerliga blocket har en stabil ledning framför de röd-gröna. Det tycks som om alla har köpt bilden av moderaterna som ett parti […]

Upp-och-nervända tider råder.
Moderaterna ska gå till val under parollen ”det
nya arbetarpartiet”, och ser ut att lyckas vända
det urusla valresultatet från 2002. I helgens Sifoundersökning
får moderaterna 28 procent, och det borgerliga blocket
har en stabil ledning framför de röd-gröna.

Det tycks som om alla har köpt
bilden av moderaterna som ett parti som snabbt har förvandlats
från gnälliga skattekverulanter till ett tryggt,
pragmatiskt mittenparti. Detta utan att ens ha skrivit om
partiprogrammet!

Särskilt mediasmart var Fredrik
Reinfeldts debattartikel i DN den 1 februari, där det
framstod som att han tagit åt sig av LO:s kritik om
att moderaternas politik leder till sänkta löner.
Moderaterna till och med adopterade ett av LO:s förslag
för ökad sysselsättning, nämligen sänkta
arbetsgivaravgifter för företag som anställer
arbetslösa, sjukskrivna eller förtidspensionerade,
så kallade ”omstartsjobb”.

Moderaterna har förändrats
– men främst retoriskt. De ständigt upprepade litaniorna
om ”systemskifte” och ”skattesänkningar”
har ersatts av nya omkväden: ”Det måste löna
sig att arbeta” följt av ”vi måste öka
arbetsutbudet”.

Bakom dessa paroller döljer sig
emellertid en politik som även den vore en katastrof
för arbetarklassen.

Att det ska löna sig att arbeta
innebär i moderaternas tappning att ersättningsnivåerna
ska sänkas dramatiskt: A-kassan först till 75 procent,
och efter 100 dagar till 65 procent. Sjukförsäkringen
till 65 procent, även om partiet börjar vackla kring
den siffran.

Syftet, lovar Reinfeldt, är inte
att jävlas med folk, utan att uppnå tydliga ekonomiska
drivkrafter för arbetslösa och sjuka att söka
jobb, och på så sätt få fler människor
ut i sysselsättning.

Så långt har han rätt.
Om ersättningarna sänks piskas folk att söka
jobb, och dessutom jobb med riktigt låga löner.
Ersättningsnivåerna handlar ju inte bara om den
arbetslösas väl och ve, den anger också ett
slags golv för lönerna (för det är svårt
att anställa någon för mindre än a-kasseersättningen).
Sänkta nivåer drabbar alltså även dem
som har jobb.

Det är grundkurs i ekonomi: Om
utbudet ökar så sjunker priset. Om utbudet av arbetskraft
ökar sätter det press nedåt på löner
och arbetsvillkor.

Detta förutsatt att inte efterfrågan
på arbete ökar, alltså att det skapas fler
jobb. Men den delen av moderaternas program är betydligt
skralare – utöver de nämnda ”omstartsjobben”
talas det om ökade satsningar på forskning och
utveckling och mindre krångliga regler för småföretagare.
Men det är ytterst osäkert hur många nya jobb
det skulle ge.

I sin förlängning innebär
moderaternas politik en amerikanisering av arbetsmarknaden.
Arbetslösheten i USA är relativt låg, men
löneskillnaderna brutala. Så pass stora att en
betydande del av arbetskraften inte ägnar sig åt
produktivt arbete, utan åt enklare servicejobb åt
de rika. Till extremt dålig lön, förstås.

Mycket riktigt ingår skattesubventioner
av hushållsnära tjänster som en viktig del
i moderaternas program för att sysselsätta detta
ökade arbetsutbud.

Summa summarum: Arbetslösa ska
piskas in på arbetsmarknaden, där de till låg
lön ska passa upp på de välbeställda.

Ställda inför det valet
föredrar de flesta nog att hanka sig vidare på
a-kassa.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984