Inrikes

Djävulens frukt

När jag var liten köpte vi jordgubbar hos Arvid på sommaren. Arvid var två meter lång och traktens vegetarian. Bönderna tycke att han var lite konstig som bara åt grönsaker. Han odlade inte bara jordgubbar utan potatis, morötter, lök och rödbetor. Arvid odlade biodynamiskt – innan det blev modernt. Och gott var det. Det räckte […]

När jag var liten köpte vi
jordgubbar hos Arvid på sommaren. Arvid var två meter
lång och traktens vegetarian. Bönderna tycke att han
var lite konstig som bara åt grönsaker. Han odlade inte
bara jordgubbar utan potatis, morötter, lök och rödbetor.
Arvid odlade biodynamiskt – innan det blev modernt. Och gott var
det. Det räckte med potatis och jordgubbar till middagen. Ibland
sparade jag min veckopeng för att kunna köpa mer jordgubbar.
Till hjälp hade han sin fru, som var döv och inte tyckte
om att stå i den lilla butiken. Det gjorde Arvid själv.

Jag älskar jordgubbar. Både på
sommaren och vintern – kanske särskilt då, när man
längtar som mest efter sommaren. Även om jordgubbarna
är godare under de varmare månaderna, när de slipper
den långa frakten. Men nu är det slut med att köpa
jordgubbar på vintern! I alla fall de jordgubbar som kommer
från Kalifornien. Det är en enkel slutsats efter läsningen
av boken Pengar som gräs där Eric Schlosser beskriver
jordgubbsplockarnas arbete i USA. Det var Schlosser som skrev boken
Snabbmatslandet. I den nya boken undersöker han USA:s svarta
ekonomi, som 1993 beräknades uppgå till nästan 10
procent av BNP (Bruttonationalprodukten). Förutom jordgubbsodlingen
analyserar han narkotikapolitiken som är inriktad på
hårda och än hårdare straff snarare än hjälp,
samtidigt som människor blir allt mer drogberoende. Ett tredje
avsnitt handlar om vem som tjänar ekonomiskt på den amerikanska
porrindustrin. Boken är ett brandtal mot dem som tror att en
liberal ekonomi är räddningen för världen.

Jordgubbsodling är en av de största
intäkterna inom jordbruket i Kalifornien. Amerikanska lantbrukare
tjänar mer på jordgubbar än på någon
annan frukt, näst äpplen. Kalifornien svarar för
80 procent av de odlade jordgubbarna i USA och en fjärdedel
av världens kommersiella produktion.

Arbetsförhållandena är osäkra
eftersom det är osäkert att odla jordgubbar. För
mycket regn eller värme och skadeinsekter förstör
snabbt skörden. Priserna förändras också snabbt.
Om flera skördar mognar på en gång sjunker priserna
– så är det inom jordbruket. Men till skillnad från
jordbruksprodukter som äpplen eller spannmål, kan odlaren
inte ”sitta” på skörden och vänta på
bättre priser. Redan tio dagar efter att jordgubbarna plockas
börjar de bli skämda.

Betalningen är dålig både
för dem som odlar och för dem som arbetar med att plocka.
Det är mellanhänderna som tjänar de stora pengarna.
Många av jordgubbsodlarna är andelsodlare, vilket betyder
att de får ”låna” eller hyra land att odla
på och sedan dela vinsten med den som äger landet. Trots
den höga lönsamheten är jordgubbsplockning inte mekaniserat.
Kanske är det för att jordgubbar lätt går sönder,
liksom andra frukter och bär som måste handplockas. Men
Schlosser understryker en mycket viktig faktor. Det finns billig
arbetskraft – så billig att det inte lönar sig att mekanisera.

Den billiga arbetskraften kommer till Kalifornien
söderifrån och arbetar utan papper. De omkringflyttande
lantarbetarna lever under förhållanden som liknar dem
som John Steinbeck beskrev i början av 1900-talet. Timlönerna
har dessutom fallit med 50 procent sedan 1980-talet. Den genomsnittlige
arbetaren är en 29-årig mexikansk man som tjänar
mindre än 7500 dollar om året. De låga lönerna
räcker inte till ordentliga bostäder. Man bor på
marken, i grottor eller, som några av dem Schlosser träffar,
29 stycken i två rum. Plockningen i sig är ett tungt
arbete och de flesta orkar bara några säsonger. Man måste
böja sig ned till de 10-12 cm höga plantorna och välja
de lagom stora bären. Det kräver noggrannhet.

Jordgubbarna kallas ”la fruta del diablo”
(djävulens frukt) av plockarna. En jordgubbsplockare blir i
genomsnitt 49 år. Sjukdomar härjar och eftersom arbetarna
saknar papper kan de varken få medicinsk hjälp eller
klaga – då blir de utkastade ur USA. Precis som många
av dem som kommer till Sverige på sommaren för att plocka
frukt och bär. Jag längtar tillbaka till Arvids jordgubbar.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984

Lås upp alla artiklar!

 

Skriv upp dig på nyhetsbrevet, få en rabattkod som låser upp arbetaren.se i ett dygn