När vänsterpartiet höll partisamling den 4 december för att vädra ut höstens interna konflikter kring Lars Ohlys kommunism och Vägval vänster tillkännagav partistyrelsen att en analysgrupp skulle tillsättas för att kartlägga partiets internationella förbindelser samt analysera och dra slutsatser av misstagen. För två veckor sedan utsåg partistyrelsen Henning Süssner, vänsterpartist, skribent i Flamman och doktorand […]
När vänsterpartiet höll partisamling
den 4 december för att vädra ut höstens interna konflikter
kring Lars Ohlys kommunism och Vägval vänster tillkännagav
partistyrelsen att en analysgrupp skulle tillsättas för
att kartlägga partiets internationella förbindelser samt
analysera och dra slutsatser av misstagen.
För två veckor sedan utsåg
partistyrelsen Henning Süssner, vänsterpartist, skribent
i Flamman och doktorand vid Linköpings universitet, till sammankallande
i gruppen. I boken Hundra år av gemenskap, som gavs ut av
Ung vänster förra året, har han skrivit artikeln
”Solidariteten med Sovjetunionen och arvet efter Stalin. En
tung ryggsäck”. Artikeln avslutas: ”Men sammanfattningsvis
kan konstateras att den [stalinistiska ryggsäcken] nog varit
en nödvändig reserekvisita för en antikapitalistisk
rörelse som ville undvika såväl reformism som politisk
betydelselöshet.”
Kjell Östberg, professor i samtidshistoria
vid Södertörns högskola och skribent i Internationalen,
menar att Süssner ursäktar stalinismen på ett ”häpnadsväckande
sätt”.
– Han legitimerar stalinismen, men går
ännu ett steg – han säger att den var nödvändig
för partiet, säger han till Arbetaren.
Han har i tidskriften Tidssignal analyserat
Süssners artikel. Två exempel: Stalins tvångskollektiviseringar
kallar Süssner en ”modernisering av landet med oanade
framgångar”, utan att nämna att medlen var våld
och terror som dödade miljontals. Och när stalinister
mördade tusentals och fängslade tiotusentals anarkister,
syndikalister och vänstersocialister i Spanien under 1930-talet
kallar Süssner det för att de ”kväste anarkisternas
och trotskisternas socialrevolutionära verksamhet”.
Att en person med sådan historiesyn
har utsetts att leda vänsterpartiets analysgrupp kallar Östberg
”att sätta bocken som trädgårdsmästare”.
Henning Süssner själv säger
att han står för sin artikel.
– Jag har försökt skriva en artikel
utifrån hur diskussionerna gick på lokal nivå
på den tiden. Det finns mycket upprörande om att partiet
var så Moskvanära, men i samtiden fanns andra intryck
att ta hänsyn till. En kommunist då var inte i första
hand en Gulagkramare, utan kanske såg sig som motståndare
mot fascismen, säger Henning Süssner.
– Syftet med artikeln var inte heller
att skriva en kritisk granskning, utan en jubileumsartikel. Planekonomins
genomförande diskuterades mycket noga på den tiden, även
bland borgerliga ekonomer.
Men är det inte värt att nämna att tvångskollektiviseringarna ledde till miljontals döda?
– Varför det? Det beror
på vilken publik man har och vad man vill förklara. Min
uppgift var inte att beskriva Gulag.
Utöver Henning Süssner ingår
doktoranden Carina Lund, riksdagsledamoten Peter Pedersen, historikern
Anna Prestjan, partiveteranen Britta Ring och kommunalpolitikern
Tamara Spiric i analysgruppen. De har fram till augusti på
sig att komma överens om en rapport. Det första mötet
hölls i måndags. Henning Süssner förklarar
att analysgruppen inte är ett forskningsprojekt, utan en intern
analysgrupp. De ska lägga mest krut på att analysera
debatten om demokrati inom partiet, bland annat genom att intervjua
äldre partikamrater.
Werner Schmidt, docent i samtidshistoria
specialiserad på det svenska kommunistpartiet, tackade först
ja till att ingå i analysgruppen men har nu definitivt hoppat
av. Han anser att gruppen enbart borde bestå av forskare och
att den fått för lite resurser.
– De faktiska förutsättningarna
är omöjliga. Gruppen ska arbeta på sin fritid fram
till augusti, sedan ska rapporten diskuteras under hösten och
begravas i god tid till valrörelsen, säger Werner Schmidt
till Arbetaren.
Detta tyder på att majoriteten i partistyrelsen
inte vill gå till botten med partiets historia, menar han.
– Delar av partiet har inget framtidsprojekt,
de vill bara återskapa den ”gamla goda tiden”. Man
vill ha en politisk korrekt partihistoria, som inte får kompliceras
av oberoende forskare.
Om att Henning Süssner utsetts till
sammankallande säger Schmidt:
– Jag har meddelat Pernilla Zaethreus vad
jag anser om honom. I övrigt delar jag Kjell Östbergs
uppfattning.
Vänsterpartiets partisekreterare Pernilla
Zaethreus beklagar att Werner Schmidt inte vill ingå i gruppen.
– Vi har valt att blanda forskare och lekmän
som själva har upplevt olika epoker och kan bidra med olika
slags kunskaper. Det är ibland kontroversiellt i forskarvärlden
men vi tycker att det har en poäng.
Men de i gruppen tycks ha väldigt olika
syn på historien?
– Det borde vara fullt möjligt att
kartlägga och skildra historien även med olika utgångspunkter,
säger hon.
Pernilla Zaethreus säger att Henning
Süssner valdes till sammankallande för att han har gott
renommé efter att ha gjort liknande uppdrag. Hon har inte
hört någon kritik mot hans historiesyn innan Arbetaren
redogör för den, men läser artikeln och återkommer.
– Ska man hitta en legitimering av stalinismen
i hans artikel får man läsa den som fan läser bibeln!
Man måste ju borra ner sig i tidsandan och försöka
förstå. Det handlar inte om att försonas med stalinismen,
men om att förstå hur människor resonerade. Om man
inte gör det utan bara kräver snabba fördömanden
blir debatten antiintellektuell.
– Hur som helst har vi ingen som helst avsikt
att legitimera stalinismen. Så korkade är vi inte, säger
hon.