Ledare

Val mot ockupation

Det är inte USA-imperialismen som ska tackas för det val som just timat i Irak. De som ska tackas är – vare sig man gillar det eller ej – de shiamuslimska massor som är lojala till storyatollah Ali Sistani. Det kan vara värt att påminna om vad som stod att läsa i borgerliga tidningar i […]

Det är inte USA-imperialismen
som ska tackas för det val som just timat i Irak. De som ska
tackas är – vare sig man gillar det eller ej – de shiamuslimska
massor som är lojala till storyatollah Ali Sistani. Det kan
vara värt att påminna om vad som stod att läsa i
borgerliga tidningar i vårt land för ganska exakt ett
år sedan: ”Fria val i Irak bekymmer för USA”,
löd exempelvis rubriken i DN den 30 januari 2004. Korrespondent
Per Jönsson berättade om hur USA:s plan var ”att
låta halvhemliga, icke folkvalda nomineringsråd i Iraks
18 provinser utse ett provisoriskt parlament” som sedan möjligen
kunde öppna för fria val tidigast våren 2006. Men
Sistani sade nej. Han uppmanade sina anhängare att ta strid
för allmänna val så snart som möjligt: ”de
senaste veckorna”, fortsatte Jönsson, ”har tiotusentals
shiamuslimer demonstrerat i Bagdad, Basra, Najaf och andra större
städer till stöd för direktvalsmodellen”. I
luften låg hotet om väpnade aktioner från den shiitiska
majoriteten – ”så nu har USA tvingats lyssna, och reagera”.

Valet är inte ett verk av USA. Det
är ett verk mot USA, ett verk av shiamuslimernas massaktion.

Efterhand har USA så långt möjligt
försökt förvandla valet till sitt eget spektakel.
Så har följaktligen det höga valdeltagandet tolkats
som det irakiska folkets markering mot motståndet – som något
slags glatt bifall till ockupationen! Det är en grundfalsk
tolkning. Den shiamuslimska majoriteten gick till vallokalerna och
röstade på Sistani-listan av det enkla skälet att
deras ledare predikat för dem att detta är det effektivaste
verktyget för att få USA ut ur landet.

Det enda som är säkert i Irak
är att USA är en oönskad ockupationsmakt. Enligt
Zogby-institutets gallup vill 82 procent av sunniterna och 69 procent
av shiiterna att amerikanerna ska ge sig av ”nu eller mycket
snart”.

Återstår att se om den tillträdande
regeringen förmår infria förväntningarna. Två
huvudscenarier kan urskiljas. I det första uppmanas USA att
snarast lämna Irak. Det kommer naturligtvis inte att godtas
– den amerikanska kongressen klubbar i dagarna igenom oförändrad
truppnärvaro under de kommande två åren – och ett
allt mer enat motstånd kan då väntas från
regeringen, gerillarörelserna och massorna. Ett annat scenario
är att den tillträdande regeringen ger vika för USA:s
press och accepterar ockupationen. En sådan kollaboratörsregering
kommer snabbt att förlora sitt folkliga stöd och shiamuslimernas
motståndsenergier kanaliseras över till Moqtada as-Sadrs
militanta rörelse.

I vilket fall som helst: så länge
Irak är under ockupation utövas den verkliga makten inifrån
Bagdads Gröna zon, av de 150 000 soldaterna, av de dollar som
finansierar ”uppbyggnaden”, av de arméer av amerikanska
rådgivare och entreprenörer som på alla nivåer
kontrollerar det irakiska samhället. Så länge kommer
också folkviljan att först och främst vara ett Irak
utan USA.

Ett sådant Irak, fritt från
utländskt styre, bör som första åtgärda
hålla nya val: val där alla irakier har möjlighet
att delta, val utan en ockupationsmakt som på tusen och ett
sätt påverkar röstningen, val i suveränitet
och ett klimat av verklig politisk frihet.

Vägen dit är att tvinga USA ur
landet.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984