World Social Forum har gått av stapeln för femte året i rad. Sedan födelsen i Porto Alegre i södra Brasilien har världen formligen svämmat över av lokala, nationella, regionala, kontinentala och globala forum. Frågan om vilken nytta forumen gör väcks gång på gång. Så även under WSF 2005. Frågan om forumens nytta kopplas ihop med […]
World Social Forum har gått
av stapeln för femte året i rad. Sedan födelsen
i Porto Alegre i södra Brasilien har världen formligen
svämmat över av lokala, nationella, regionala, kontinentala
och globala forum. Frågan om vilken nytta forumen gör
väcks gång på gång. Så även under
WSF 2005.
Frågan om forumens nytta kopplas ihop
med hur forumen är uppbyggda. Det finns de som vill att program
och uttalanden ska kunna antas i forumets namn och ett av de argument
som brukar föras fram är att det skulle göra forumet
mer effektivt och handlingsinriktat. Andra har menat att det inte
är möjligt på grund av forumets icke-hierarkiska
struktur.
I år sammanställde 19 intellektuella
ett manifest med tolv punkter. Förslaget i sig, med bland annat
skuldavskrivningar, införandet av en Tobinskatt, rättigheter
för kvinnor och minoriteter kan diskuteras. Många av
de mer radikala grupperna skulle ifrågasätta Tobinskatten
eftersom de anser att kapitalismen inte går att reformera
och att en sådan skatt endast ger förtrycket ”ett
mänskligt ansikte”. Det är just av sådana skäl
som forumet avsagt sig möjligheten att ta en deklaration i
forumets namn: rörelsen låter sig helt enkelt inte samlas
i en enda deklaration.
Så mycket mer upprörande är
det därför när en av manifestets initiativtagare,
Le Monde Diplomatiques Ignacio Ramonet, kommenterade det så
här: ”Nu kan ingen komma och säga att vi inte har
ett politiskt program. Nu har vi Porto Alegres Konsensus och vi
är säkra på att den stora majoriteten av folket
på forumet kommer att hålla med om dess förslag.”
Att flera av de 19 intellektuella, även
G-19 kallade, var med och grundade forumet och därmed också
stod bakom beslutet om att inga deklarationer ska kunna tas i forumets
namn får mig att undra: Är detta endast ett sätt
att kontrollera vem som ska få tala i forumets namn?
G-19 lanserade sitt manifest, som de uppmanade
övriga 120 000 deltagare i forumet att skriva under, på
Hotel Plaza São Rafael. Om en presskonferens på ett
femstjärnigt hotell passade bättre för att presentera
manifestet än forumområdet där myllret och mötena
pågick kan man undra om manifestet ens i första hand
var riktat till deltagarna. Liksom under tidigare forum aktualiseras
frågan om forumet ska vara en massrörelse där folket
leder sig självt eller en möjlighet för vänsterintellektuella
och NGO-celebriteter att utmåla sig själva som ledare.
Det vore dumt att sälja ut forumens
interna demokrati till vad som hävdas vara nyttomaximering.
Det går att ta fram gemensamma aktionsplaner utan att WSF
måste sätta sitt namn på det. Så sker också,
framför allt i Latinamerika och Sydeuropa, som Lennart Kjörling
förklarar på sidan 8-9.
Samtidigt finns en nytta som är betydligt
långsiktigare än att 1 000, 10 000 eller 100 000 personer
skriver under ett och samma upprop, mer demokratisk än den
nytta som genereras av att ett antal mer eller mindre namnkunniga
personer står som dess författare. Det är den nytta
som uppstår i möten mellan människor som blir till
politik, kamp och solidaritet. Den största nyttan sker bortom
ljusen från presskonferenserna och kändisarna, eller
den venezolanske presidenten Hugo Chávez uppmärksammade
tvåtimmarstal.
Därför innebär forumen fortfarande
en chans att vända världens utveckling i riktning mot
ekonomisk och social rättvisa och hållbar utveckling.
Rörelsen har sin kärna bland gräsrötter världen
över, den växer sakta men säkert i undervegetationen
där maktens radar inte ser den.