Förälskat porträtt av ihjälkramad ikon

Ernesto ”che” Guevara de la Serna är så ikonoserad som politisk, och nu förstås historisk, person att frågan är om det överhuvudtaget längre är möjligt att egentligen få sikte på den verklige människa han var medan han levde. Walter Salles och hans huvudrollsinnehavare Gael Garcia Bernal gör i Dagbok från en motorcykel sitt bästa för […]

Ernesto ”che” Guevara de
la Serna är så ikonoserad som politisk, och nu förstås
historisk, person att frågan är om det överhuvudtaget
längre är möjligt att egentligen få sikte på
den verklige människa han var medan han levde. Walter Salles
och hans huvudrollsinnehavare Gael Garcia Bernal gör i Dagbok
från en motorcykel sitt bästa för att gestalta en
ung människas utveckling från mammas blyga äventyrsfyr
till vuxen man, politiskt medveten läkare och pre-revolutionär.

Bernal, som fick gestalta Che efter många
turer (lika många har sett sig kallade till huvudrollen som
inför den ännu inte genomförda filmen om Janis Joplin)
är så bra och har en sådan karisma att han helt
klart inger en känsla av trovärdighet inför rollgestaltens
vidare utveckling (som ju vi känner till).

Det är dock synd att filmteamet inte
vågat ta med de mer komplicerade sidorna av Ches personlighet;
hans rigiditet och kyla antyds bara; och helt utelämnas till
exempel hans relation med en ung prostituerad som Jon Lee Anderson
refererar i sin feta tvåbandsbiografi som redan den är
ikonoserande så det räcker och blir över (Leopard
förlag 2003). I filmen är det Ches kompis Alberto som
begagnar sig av flickans ”tjänster”, medan Che i
verkligheten drömmande beskrev ”den lilla horan”
och hennes smekningar i den dagbok som filmen bygger på.

Ett förälskat porträtt, men
knappast dokumentärt. Som människa och ideolog glider
Che åter undan, det mest fascinerande är väl att
myten lever så starkt, och i dag kanske starkare än någonsin.