Ledare

Skrämmande tystnad i Eritrea

Den 16 september lämnade Jonah Fisher Eritreas huvudstad Asmara. Han hade då fått tre dagar på sig att packa sina väskor. Fisher arbetade bland annat för BBC och nyhetsbyrån Reuters och var den siste permanente utrikeskorrespondenten i Eritrea. Genom beslutet att kasta ut honom har Eritreas president Issaias Afewerki ökat sina möjligheter att dölja vad […]

Den 16 september lämnade Jonah
Fisher Eritreas huvudstad Asmara. Han hade då fått tre
dagar på sig att packa sina väskor. Fisher arbetade bland
annat för BBC och nyhetsbyrån Reuters och var den siste
permanente utrikeskorrespondenten i Eritrea. Genom beslutet att
kasta ut honom har Eritreas president Issaias Afewerki ökat
sina möjligheter att dölja vad som händer i det land
som för tio år sedan sågs som en ljuspunkt i Afrika.
Fisher utvisades sedan landets informationsminister, Ali Abdu Ahmed,
i ett samtal hade kritiserat hans ”negativa rasistiska rapportering”
och avslöjade också att myndigheterna hade noggrann koll
på vad Fisher sade i telefon och vad han skrev i sin e-post.

Fisher hade inte saknat material till kritiska
artiklar om förhållandena i Eritrea. I maj hade han skrivit
en artikel för brittiska dagstidningen The Independent med
rubriken ”För en del eritreaner betyder frihet fängelse
och tortyr”, baserad på den detaljerade rapport Amnesty
International hade publicerat inför firandet av Eritreas självständighetsdag.

Hade Fisher varit kvar i Asmara hade han
säkert skickat en rapport den 18 september och påmint
om att det nu hade gått tre år sedan Eritrea förvandlades
till vad Reportrar utan gränser kallar för ”Afrikas
största fängelse för journalister”.

Den 18 september 2001 slog president Afewerki
till och såg till att regeringen fick totalt monopol på
informationen till de drygt fyra miljonerna invånare. Över
en natt stängdes alla icke-statliga tidningar och 14 ledande
journalister fängslades. Ytterligare journalister har gripits
senare. Ingen av dem har åtalats och de gånger regimen
har kommenterat fallet har det talats om kampen mot terrorism och
samarbete med fienden, det vill säga Etiopien.

En av dem som fängslades är den
svenske medborgaren Dawit Isaac som hade startat tidningen Setit.
Hans familj i Göteborg har inte hört någonting från
honom sedan 2001. I somras medgav Eritreas ambassadör i Sverige
i en telefonintervju i ”Studio Ett” att Isaac är
fängslad och därmed bekräftades i alla fall att han
är i livet. Tyvärr har engagemanget för Dawit Isaac
varit lamt i Sverige, trots att bland annat Reportrar utan gränser,
Journalistförbundet och Örgryte Idrottssällskap försökt
bedriva opinion för hans fall.

Anledningen till att presidenten slog till
mot all oberoende press var att de gett publicitet åt den
opposition som hade uppstått i det enda tillåtna politiska
partiet, PFDJ, Folkets front för demokrati och rättvisa.
Fronten hade bildats ur EPLF, den befrielserörelse som dominerade
under den långa kampen för självständighet
från Etiopien som vanns först 1991. Under 2001 gick en
grupp EPLF-veteraner samman i den så kallade G15-gruppen och
krävde demokratiska reformer. I september 2001 slog Afewerki
tillbaka och arresterade de flesta inom gruppen. Ingen av dem har
ställts inför rätta.

Efter att ha gjort sig av med dissidenterna
i PFDJ har presidenten skärpt förtrycket i Eritrea steg
för steg. Många olika grupper drabbas, från muslimer
som anses farliga till kristna samfund som Jehovas vittnen. Tusentals
personer sitter fängslade på godtyckliga grunder och
tortyr anses vara allmänt förekommande.

Många eritreaner försöker
lämna sitt hemland, men det är inte alltid de hittar ett
land som är villiga att ta emot dem. 2002 skickade Malta tillbaka
220 eritreaner och de fängslades så snart de hade anlänt
till Asmara. I somras skickade Libyen tillbaka 110 eritreaner och
det befaras att de hamnade i hemliga fängelser.

Det nuvarande eritreanska samhället
är en produkt av de senaste 100 årens svåra historia.
Den italienska kolonialismen varade fram till 1941 då britterna
landsteg. Efter andra världskriget beslöt FN att Eritrea
skulle ingå i en federation med Etiopien men kejsare Haile
Selassie beslöt 1962 att annektera Eritrea. Fram till 1991
kämpade Eritrea mot den etiopiska ockupationen, där Etiopien
från 1977 också hade full uppbackning av Sovjet, Kuba
och DDR. De första åren efter självständigheten
var Eritrea ett land som vann respekt i världen. Biståndsgivare
imponerades och det kan vara värt att påminna om att
en delegation från SAC efter ett besök i mitten av 1990-talet
kunde ge en positiv bild av Afrikas nyaste land. 1998 eskalerade
gränskonflikten med Etiopien till ett fullskaligt krig som
pågick i flera år.

Ansvaret för repressionen i dagens
Eritrea ligger dock helt hos president Afewerki och den styrande
klicken i Asmara.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984