Ledare

Den långa vägen till rättvisa

På måndagen gick Chiles förre diktator Augusto Pinochet till motattack. Pablo Rodriguez, hans chefsadvokat, gick till hårt angrepp mot undersökningsdomaren Juan Guzman och hotade med att vända sig till domstol för att få bort Guzman. Den 11 september är för många chilenare ett smärtsamt datum. Den dagen 1973 inledde Pinochet krossandet av demokratin i landet. […]

På måndagen gick Chiles
förre diktator Augusto Pinochet till motattack. Pablo Rodriguez,
hans chefsadvokat, gick till hårt angrepp mot undersökningsdomaren
Juan Guzman och hotade med att vända sig till domstol för
att få bort Guzman.

Den 11 september är för många
chilenare ett smärtsamt datum. Den dagen 1973 inledde Pinochet
krossandet av demokratin i landet. Den folkvalde Salvador Allende,
som i Unidad Popular hade förenat landets socialister, kommunister,
socialdemokrater och den kristna vänstern, skulle dö i
La Moneda-palatset den dagen. Medan bombplanen anföll presidentpalatset
inledde Pinochets soldater en klappjakt över hela Chile och
de kommande dagarna mördades hundratals personer samtidigt
som tusentals fängslades. Bilderna på fångarna
på Nationalstadion i september 1973 och gruppbilden på
militärjuntan, med en Pinochet iförd solglasögon,
blev symboler över en svart period för den latinamerikanska
kontinenten.

Efter 17 år lämnade Pinochet
ifrån sig makten frivilligt. Chile hade gjorts till ett experiment
för nyliberala idéer och organisationslivet hade slagits
sönder. Tiotusentals människor hade utsatts för tortyr
när de fängslades av Pinochets polis och militär
och en undersökningskommission kom 1991 fram till att omkring
3 200 personer hade dött eller ”försvunnit”.

Pinochet lyckades få immunitet och
kunde leva i frihet fram till 1998 då han var i London för
att dricka te hos sin gamle vän Margaret Thatcher. På
begäran av den spanske undersökningsdomaren Baltasar Garzón
kvarhölls Pinochet i Storbritannien i väntan på
beslut om han skulle utlämnas till Spanien och ställas
inför rätta för mord på spanska medborgare
i Chile.

Efter många turer skickades Pinochet
tillbaka till Chile där han inte ansågs vara i fysisk
och psykisk form för en rättegång. Men sedan Pinochet
förra året gav en teve-intervju för en station i
Miami, Florida, har kraven växt på att hans ska åtalas.

Och nu tycks Pinochets lycka vara över.
Den 26 augusti beslöt Chiles högsta domstol med 9 röster
mot 8 att den nu 88-årige Pinochet kan ställas inför
rätta. Juan Guzman driver ett fall där Pinochet anklagas
för kidnappningar och tortyr i samband med Operation Kondor.

Operation Kondor var en hemlig operation
där militärdiktaturerna i Argentina, Bolivia, Brasilien,
Chile, Paraguay och Uruguay på 1970-talet gick samman för
att krossa oppositionen. Den som på något sätt
var vänsteranhängare skulle inte känna sig säker
någonstans och kunde mördas överallt i området.

USA hade vid denna tid en viktig roll för
att stödja militärjuntorna. Många latinamerikanska
militärer hade fått utbildning av USA och de brutala
militärdiktaturerna sågs som allierade i kampen mot kommunismen.
Operation Kondor var inget de inblandade talade högt om vid
denna tid, men dess existens var ingen hemlighet för de som
drabbades.

I fredags hävdes hemligstämpeln
på dokument i USA som kastar nytt ljus över den amerikanske
utrikesministern Henry Kissingers roll i stödet till militärjuntan
i Argentina, där någonstans mellan 10 000 och 30000 personer
mördades eller ”försvann” under ”det smutsiga
kriget” som drabbade landet under sju år av militärstyre.

Den 10 juni 1976 hade mindre än tre
månader gått sedan Isabel Perons regim hade störtats
och Kissinger hade då ett möte i Chile med juntans utrikesminister
Cesar Augusto Guzzetti som informerade Kissinger om Operation Kondor.
En vecka tidigare hade liket av Bolivias störtade vänsterpresident
Juan Torres hittats i Argentina, ett led i Kondor-samarbetet.

Kissinger fick av Guzzetti höra att
”terrorismen” var huvudproblemet i Argentina. Och Kissinger
svarade:

”Vi har följt utvecklingen i Argentina
noga. Vi önskar att det går bra för den nya regeringen.
Vi vill att den lyckas. Vi kommer att göra vad vi kan för
att hjälpa den att nå framgång. Om det finns saker
som måste göras, så gör dem snabbt, och se
till att sedan återgå till normala procedurer. Vi förstår
att ni måste sätta er i respekt.”

Det är inte svårt att förstå
att Guzzetti tolkade detta som grönt ljus för terrorn.
Andra personer i USA:s utrikesadministration reagerade dock på
terrorn. Harry Shlaudemann, rådgivare för Latinamerikafrågor
vid utrikesdepartementet i Washington, beskrev den 9 juli 1976 för
Kissinger vad som hände i Argentina: ”Deras [juntans]
teori är att de kan använda den chilenska metoden, vilket
innebär att de terroriserar oppositionen och till med dödar
präster, nunnor och andra.”

USA:s ambassadör i Buenos Aires, Robert
Hill, reagerade också mot rapporterna om grova övergrepp
men när han framförde protester till Guzzetti fick han
beskedet att ”din chef Kissinger vet vad som händer och
struntar i det”.

I oktober 1976 visste hela världen
hur människor mördades och ”försvann” i
terrorns Argentina. Den 7 oktober träffade Kissinger återigen
Guzzetti, denna gång på Waldorf Astoria i New York.

– Jag har en gammaldags uppfattning om att
vänner ska stödjas. Vi läser om problem när
det gäller de mänskliga rättigheterna, men de sätts
inte in i ett sammanhang, sade Kissinger till sin gäst. Ju
fortare ni lyckas desto bättre.

De argentinska generalerna var ”euforiska”
över beskeden från Kissinger.

Sedan dokumenten släppts fria i fredags
vägrade Henry Kissinger svara på frågor om vad
han sade till de argentinska generalerna 1976. Hans lobbyfirma,
Kissinger Associates, gjorde valhänta försök att
förneka innehållet i dokumenten. Men ju fler dokument
som blir offentliga, desto tydligare blir den nyckelroll USA spelade
i stödet till militärregimernas terror i Latinamerika.

Skuggan över de mörka åren
finns fortfarande kvar i länder som Chile och Argentina. I
förra veckan beslöt Argentinas högsta domstol att
det inte kan finnas någon tidsgräns när det gäller
åtal för brott mänskligheten. Den argentinske presidenten
Nestor Kirchner har deklarerat att straffrihetens tid är över.

Och därmed kan ansvariga militärer
i Argentina möta samma öde som Pinochet, det vill säga
åtal för mord och försvinnanden. I dessa processer
för en uppgörelse med brotten i det förflutna borde
också Henry Kissinger hamna på de åtalades bänk.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984