Ledare

Kistorna kom i lastbilar

På måndagen samlades tusentals sörjande till en smärtsam begravningsceremoni i Gatumba, nio kilometer utanför Burundis huvudstad Bujumbura. Religiösa företrädare för en rad samfund förrättade ceremonin där de dödas kistor kom i lastbilar till en gemensam grav på ett fält som tillhör den burundiska armén, rapporterade nyhetsbyrån AFP. De drygt 160 dödsoffren hedrades också av en […]

På måndagen samlades tusentals
sörjande till en smärtsam begravningsceremoni i Gatumba,
nio kilometer utanför Burundis huvudstad Bujumbura. Religiösa
företrädare för en rad samfund förrättade
ceremonin där de dödas kistor kom i lastbilar till en
gemensam grav på ett fält som tillhör den burundiska
armén, rapporterade nyhetsbyrån AFP.

De drygt 160 dödsoffren hedrades också
av en rad politiker från Burundi, Rwanda och Demokratiska
republiken Kongo, liksom av höga FN-tjänstemän. Pie
Ntukamanza, den anglikanske ärkebiskopen i Bujumbura, talade
varnande till de sörjande:

– Vi har ett mycket farligt virus i oss;
mordets virus, folkmordets virus. Det är ett virus som finns
hos oss alla i Stora sjöområdet.

Över gravarna höll ungdomar upp
en stor banderoll med texten ”Folkmordet på tutsier är
en realitet”.

Och Christophe Bazivamo, minister i Rwanda
för lokal administration, sade att ”Rwanda är fast
beslutet att inte längre tolerera folkmordshandlingar”
och lovade att samarbeta för att ”bekämpa terrorister”.

För FN var den brutala slakten i Gatumba
ett nederlag. De mördade och de 108 skadade hade sökt
sig till Burundi när de inte vågade leva kvar i östra
delen av Demokratiska republiken Kongo i samband med oroligheterna
runt Bukavu i maj och juni.

De levde nu i ett FN-läger, men det
fanns inget skydd när mördarna dök upp sent i fredags
kväll. Under några timmar brände de ned flyktinglägret
och sköt alla de kom åt. De flesta av de 160 dödade
var kvinnor och barn.

I Burundi beräknas 300 000 människor
ha dött sedan inbördeskriget startade 1993, i Rwanda dödades
minst 800 000 människor under folkmordet 1994 och en del beräkningar
brukar uppskatta att tre miljoner kan ha dött i kriget i Kongo.
Massakrer som den i Gatumba har förekommit många gånger
under de senaste åren, men denna gång tycks händelsen
tas på allvar. FN:s säkerhetsråd insåg allvaret
och inkallades på söndagen till ett krismöte där
massakern fördömdes och det krävdes att de skyldiga
skyndsamt ställs inför rätta. Afrikanska unionens
ordförande, Nigerias president Olusegun Obasanjo, skickade
på måndagen ett speciellt sändebud till Burundi.

Det är mycket som står på
spel i centrala Afrika. I Burundi pågår en bräcklig
fredsprocess där trupper från Afrikanska unionen nu får
förstärkning från bland annat Nepal och har ett
FN-mandat för att se till att maktdelningen mellan hutuer och
minoriteten tutsier kan fördjupas.

I Kongo har rebellgrupperna och regeringen
i Kinshasa bildat samlingsregering sedan i juli 2003 och en kongolesisk
armé ska skapas. Officiellt har Rwanda och Uganda dragit
tillbaka sina trupper, som i åratal både bistod kongolesiska
rebellgrupper och såg till att plundringen av kongolesiska
naturtillgångar kunde gynna statskassorna i Kampala och Kigali
liksom den privata ekonomin hos militärer, affärsmän
och politiker.

Även om Ugandas president Yoweri Museveni
och Rwandas president Paul Kagame bedyrar att de stödjer fredsavtalet
i Kongo har de knappast övergivit sina regionala stormaktsdrömmar.

1996 och 1998 marscherade Rwanda in i Kongo
och hänvisade till att folkmord pågick på kongolesiska
tutsier, banyamulenges. Vid det första tillfället störtades
dåvarande Zaires diktator Mobutu och ersattes av Laurent Kabila.
1998 hade Kagame tröttnat på Kabila och lyckades nästan
avsätta honom, men resultatet blev ett krig där sex länder
drogs in i Kongokriget. På måndagen talade återigen
Rwandas regering om att etnisk rensning pågår i östra
Kongo och att Interahamwe, hutumilisen som låg bakom folkmordet
1994, fortfarande finns kvar i området. På tisdagen
hotade Burundis arméchef, brigadgeneral Germain Niyoyankana,
med att Burundi är berett att gå in i östra Kongo
för att jaga dem som anklagas för fredagens massaker.

I det farliga spel som nu pågår
finns det en grupp, FNL, den enda väpnade hutugruppen i Burundi
som vägrar delta i fredsprocessen, som har tagit på sig
skulden till massakern i Gatumba. De har påstått att
de trodde att de anföll ett arméläger. Andra uppgifter
säger att angriparna kom från Kongo och var en operation
där både FNL, Interahamwe och en kongolesisk milisgrupp
som stödjer regeringen i Kinshasa deltog.

På måndagen begärde FN:s
generalsekreterare Kofi Annan att FN-styrkan i Kongo utökas
från 10 800 soldater till 23 900 soldater. Att få kontroll
över de väpnade grupperna i östra Kongo är nödvändigt
för att inte fredsprocessen ska kollapsa, ansåg Kofi
Annan. Sverige och andra EU-länder bör stödja Annans
förslag. Annars är risken att massakern i Gatumba kan
följas av nya massmord.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984