Inrikes

Nytt Irakuppror driver upp oljepriser

Striderna i Najaf började förra torsdagen, synbarligen efter ett amerikanskt angrepp mot den begravningsplats där milisen har sin lokala bas. Mahdi-armén har i praktiken härskat ostört i Najaf sedan upproret i april, som efter en segdragen kraftmätning slutade med att de amerikanska styrkorna drog sig tillbaka. Nu förefaller USA och den irakiska ”interrimsregeringen” ha bestämt […]

Striderna i Najaf började förra
torsdagen, synbarligen efter ett amerikanskt angrepp mot den begravningsplats
där milisen har sin lokala bas.

Mahdi-armén har i praktiken härskat
ostört i Najaf sedan upproret i april, som efter en segdragen
kraftmätning slutade med att de amerikanska styrkorna drog
sig tillbaka. Nu förefaller USA och den irakiska ”interrimsregeringen”
ha bestämt sig för att krossa den dubbelmakt som Mahdi-armén
utövar i landet.

I Basra retirerade de brittiska ockupationsstyrkorna
efter att minst en soldat dödats. Mahdi-armén tog kontrollen
över de viktigaste vägarna, slog till mot oljeinstallationer
i området och lovade att angripa ännu fler. På
måndagen såg myndigheterna för gott att avbryta
all oljeproduktion i södra Irak.

Utvecklingen sände ännu en chockvåg
genom den redan nervösa marknaden: Basra är nyckelhålet
till den irakiska oljeindustrin, en fritt patrullerande Mahdi-armé
betyder osäkert flöde och på måndagen steg
oljepriset till nya rekordnivåer. Ett fat råolja betingade
då 45 dollar på världsmarknaden.

Prishöjningarna späder på
spekulationerna om att världskapitalismen kan vara på
väg in i en allvarlig kris. Trycket är högt i framför
allt USA:s och Kinas ekonomier, som slukar allt mer olja, samtidigt
som oljekällorna sakta sinar överallt – utom i Mellanöstern.
Summan av ekvationen är en strukturell press uppåt på
den oundgängliga råvaran, och varje rapport om Mahdi-arméns
attacker mot oljeinfrastrukturen skrämmer spekulanterna att
driva upp priset ytterligare.

Också staden Kufa i centrala Irak
låg på måndagen i Mahdi-arméns händer.
Det symboliskt viktigaste slagfältet var emellertid fortfarande
Najaf, där Ali, den kalif som shiamuslimerna dyrkar, ligger
begravd i det som är shiaislams heligaste moské. Inne
på moskéområdet hade på måndagen
upp emot tusen beväpnade Mahdi-krigare slagit läger.

De känslor som skulle väckas till
liv om de amerikanska styrkorna gick till fullskalig offensiv mot
Imam Ali-moskén har tidigare fått dem att avstå,
men den irakiska regeringen har nu gett sitt godkännande: moskén
får intas. Redan har byggnaden skadats av granatsplitter,
vilket följts av kraftiga protester från den shiamuslimska
regimen i Iran.

Uppgifterna om antalet döda i Najaf
går starkt isär. USA påstod sig på måndagen
ha dödat 360 milismedlemmar och förlorat fyra egna soldater
i striderna. Talesmän för både Mahdi-armén
och sjukhus i Najaf uppgav att det snarare rörde sig om mellan
15 och 20 dödade irakier, medan The Guardians korrespondent
satte nio som den troliga siffran. Samtidigt anklagar Mahdi-armén
USA för att dölja sina egna förluster. Klart var
dock att de civila offren i Najaf ännu återstod att räkna:
gatorna var inte framkomliga, huvudsjukhuset hade övertagits
av ockupationsstyrkorna och stängts för allmänheten
och ett stort antal sårade förmodades ligga kvar i sina
hem. På tisdag förmiddag körde amerikanska Humvees
genom Najafs gator och uppmanade civilbefolkningen att ge sig av.

I ett försök att ge sken av kontroll
färdades den irakiske premiärministern Iyad Allawi på
söndagen genom Najaf i en kortege av tunga amerikanska militärfordon.

– Motståndet kommer bara att bli starkare
av Allawis besök i Najaf, sade Mahdi-arméns ledare Muqtada
as-Sadr när han trädde fram inne på moskéområdet.

USA, den irakiska interrimsregeringen och
Najafs guvernör har alla manat honom att lägga ner sina
vapen och utrymma moskén. Han vägrar hårdnackat
och fortsätter i stället att sända ut bombastiska
proklamationer om motstånd ”till sista blodsdroppen”

– Låt oss kasta ut ockupationsmakten
först. Sedan kommer det att bli demokrati och frihet här,
men varken demokrati eller frihet är möjliga så
länge ockupationen varar, citerades Muqtada as-Sadr av CNN.

Den irakiska interrimsregeringen har suttit
vid rodret i 40 dagar, men saknar fortfarande reellt inflytande
över merparten av Iraks centrala och södra delar. Inte
ens i Bagdads shiamuslimska slum, Sadr-staden, har den lyckats etablera
något verkligt grepp, trots försök med nattliga
utegångsförbud. Regeringen är helt beroende av skyddet
från USA:s armé för att hålla sig vid fysiskt
liv och visar redan tecken på desperation. I helgen återinfördes
dödsstraff i Irak. ”Ministern för mänskliga
rättigheter” , Bakhtiar Amin, förklarade att ”de
mördare, kidnappare och missdådare som stör den
politiska processen – de som inte vill se ett demokratiskt Irak
– har tvingat regeringen att återinföra dödsstraffet.”

I en besläktad åtgärd beslöt
regeringen att stänga tevekanalen Al-Jazeeras kontor i Bagdad
och förbjuda den att rapportera från Irak under en månad.
Al-Jazeera har från invasionens första dagar varit en
nagel i ögat på USA, som vid upprepade tillfällen
försökt göra sig av med kanalens journalister. I
arabvärlden är Al-Jazeera vida populärt och känt
som den enda kanal i regionen som praktiserar verklig yttrandefrihet.

Den irakiska regeringen förbereder
ett antal ”röda gränser” som inte får
överskridas av media som verkar i landet. Bland annat ska det
bli olagligt att utsätta premiärminister Allawi för
”obefogad kritik”.

Reportrar utan gränser har protesterat
mot stängningen av Al-Jazeeras kontor.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984