Radar

Det tysta hatet

Hatbrotten mot homo- och bisexuella ökar. Var tredje svensk man är negativ till att ha en bög som arbetskamrat, enligt en undersökning från TCO. Och homosexuella tvingas stå ut med förtal, trakasserier och diskriminering på jobbet. I genomsnitt 73 procent av homo- och bisexuella upplever att deras kolleger på jobbet har fördomar mot homosexuella. Men […]

Hatbrotten mot homo- och bisexuella ökar.
Var tredje svensk man är negativ till att ha en bög som
arbetskamrat, enligt en undersökning från TCO. Och homosexuella
tvingas stå ut med förtal, trakasserier och diskriminering
på jobbet.

I genomsnitt 73 procent av homo- och bisexuella
upplever att deras kolleger på jobbet har fördomar mot
homosexuella. Men rädsla hindrar dem från att anmäla
brotten, visar Arbetslivsinstitutets helt färska rapport ”Fackmedlemmars
uppfattningar om diskriminering på grund av sexuell läggning
på arbetsplatsen”.

– Det är förskräckliga siffror,
säger Sören Andersson, förbundssekreterare på
RFSL. Du går till arbetet och blir diskriminerad av både
arbetskamrater och arbetsgivaren. Det här visar på en
lathet från regeringens sida. Det är lätt att tycka
att Sverige kommit långt men egentligen har vi bara skrapat
på ytan. Nu måste regeringen göra mer än att
bara prata.

Fler än 13000 fackligt anslutna har
intervjuats om egna upplevelser av diskriminering på grund
av sexuell läggning på deras arbete, i Arbetslivsinstitutets
rapport. Carina Bildt, docent i hälsopsykologi på Arbetslivsinstitutet,
som har skrivit rapporten sammanfattar att fördomar bland kollegor
är det allra mest förekommande. Trakasserier är inte
lika vanliga. En orsak till detta kan dock vara bristande kunskap
om att kommentarer och skämt ska klassas som trakasserier.
För trakasserier måste inte vara handgripliga för
att räknas, i lagens mening. Men det är just vid handgripligheter
som många, även homosexuella själva, drar gränsen
för vad de kallar trakasserier. Carina Bildt tror därför
att mörkertalet är stort

Bland de heterosexuella som intervjuats
tycker endast hälften så många som de homosexuella
att det förekommer diskriminering på arbetsplatsen. Och
en sak som förvånade Carina Bildt var att även då
heterosexuella uppmärksammat att diskriminering förekommer
så var det långt ifrån alla som tyckte att detta
var något negativt.

Carina Bildt menar att det finns en rad
saker att göra för att motverka den diskriminering som
pågår i arbetslivet. Och eftersom hon konstaterat att
olika typer av diskriminering vanligtvis går hand, enligt
mekanismen att en grupp behöver någon att stöta
ut, menar hon att antidiskrimineringsarbetet borde kunna vara brett.

– Det skulle löna sig att göra
en bred satsning mot alla typer av diskriminering samtidigt. Lägg
därtill in kunskap om homosexuellas situation i den fackliga
grundkursen. In med flera homosexuella som fackligt aktiva. Bygg
in hindrande sanktioner som till exempel löneavdrag för
den som agerar diskriminerande. In med fler kvinnor på hög
nivå och bort med lönediskriminering så blir klimatet
bättre i hela organisationen, säger hon till Arbetaren.

Diskriminering på grund av sexuell
läggning är förbjudet enligt lag. 1999 kom lagen
om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Det är de fackliga organisationerna som ska bevaka att lagen
följs. Men enligt Arbetslivsinstitutets rapport har fackföreningarna
inte uppnått några större resultat hittills. Ingen
arbetsgivare har hittills fällts för diskriminering trots
att det är vanligt förekommande.

De som inte är med i facket eller vars
fack inte vill driva frågan kan vända sig direkt till
ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning,
HomO.

– Det är när man kommer ut som
homosexuell som problemen börjar, säger George Sved, kanslichef
på HomO. Det kan handla om trakasserier, att man får
sämre villkor eller att man inte får stanna kvar efter
sin provanställning för att man är homosexuell.

HomO får ungefär 50 anmälningar
om dagen och omkring 40 procent handlar om jobbet. 25 ärenden
går vidare varje år.

– Det tycker vi är lite. Folk drar
sig för att gå vidare, de söker hellre ett nytt
jobb där de inte är öppna med sin sexuella läggning.

HomO har hittills endast väckt talan
i ett fall. (Se exemplet nedan.) En överenskommelse träffades
då mellan parterna, så inte heller då blev det
någon dom.

Inte en enda dom när homofobin är
så pass vanligt på arbetsplatsen?

– För den enskilde är det bättre
utan dom eftersom man bara kan få ett bötesbelopp om
nu arbetsgivaren fälls, vilket inte är säkert. Om
man uppnår en förlikning däremot kan man både
få jobbet tillbaka och ett ersättningsbelopp, säger
George Sved.

Andelen som är fackligt anslutna bland
de bi- och homosexuella är endast hälften av kvinnorna
och 60 procent av männen. Detta ska jämföras med
80 procent av samtliga löntagare. Det kan vara en indikator
på att homosexuella inte tycker att facket har tillräckliga
kunskaper eller intresse av att hjälpa dem.

Ola Eriksson är facklig företrädare
inom LO Jönköping och deltar i projektet Homo- och bisexuella
i omsorgen.

– LO har många medlemmar som far illa.
Vi har en jourtelefon dit homo- och bisexuella ringer och berättar
om trakasserier, nedlåtande skämt och om att man blir
”outad” som homosexuell mot sin vilja. På många
arbetsplatser finns en tuff jargong. Man säger att man har
ett ”hårt men hjärtligt klimat” men det är
inte alla som mår bra av det. När det är mycket
så kallat skämtande vågar man kanske inte komma
ut som homosexuell och då hamnar man utanför i det sociala
gemenskapen.

Varför anmäler inte fler när
de diskrimineras?

– Facket tar inte diskrimineringslagarna
på allvar. Som enskild medlem vågar man kanske inte
driva sitt fall för man vet att massmedia kommer och man tvingas
komma ut och är rädd för ännu mer trakasserier.

Vad kan facket göra åt problemet?

– Det är viktigt att utbilda de fackliga
företrädarna. Det borde vara självklart att man som
homosexuell ska kunna gå till sin närmaste fackliga företrädare.
Men vi har ju fackliga företrädare som själva är
homofober. De som inte vill ändra sig bör kanske överväga
om de är lämpliga som företrädare. Vad man själv
tycker är inte det viktiga. Vi har en lagstiftning och den
ska följas, säger Ola Eriksson.

På Svenska byggnadsarbetarförbundet,
Svenska pappersindustriarbetarförbundet och flera mindre LO-förbund
anger 100 procent av de homosexuella att de har arbetskamrater med
fördomar mot homosexuella. Andra förbund med höga
siffror är Finansförbundet, Journalistförbundet och
Teaterförbundet. Inom kyrkan tycker 73 procent att deras kolleger
har fördomar. Inom polisen tycker 80 procent att diskriminering
förekommer.

– Det förs en debatt inom polisen idag
om homosexuella i stort och om homosexuella inom polisen, säger
Lars Ericson, vice ordförande på Polisförbundet.
Jag tycker att det är bättre med en öppen debatt
än att man lägger locket på. Man diskuterar deras
rätt att bära uniform under prideparaden och om hur mycket
uppmärksamhet de ska få.

Vad gör Polisförbundet för
att homosexuella ska känna sig trygga på arbetet?

– Det är inte jättevanligt att
homosexuella vänder sig till oss och det kanske är för
att de i sin tur har fördomar om att vi inte kan de här
frågorna. Jag kräver inte att man ska älska homosexuella
men man ska acceptera dem. Men vi kan bli hundra procent bättre
på det här liksom på andra diskrimineringsfrågor.

Bland SAC-anslutna uppger 63 procent av
de homo- och bisexuella att det förekommer diskriminering på
grund av sexuell läggning på deras arbetsplats.

Alla SAC:s ombudsmän har utbildats
i diskrimineringslagarna. Tidigare fanns en HBT-grupp men den är
nedlagd nu.

– Det är mycket möjligt att homosexuella
inte tar med sig det här ärendet till facket. Vi har inte
någon speciell agenda för de här frågorna,
säger Jan Hammarberg, förhandlingssekreterare.

Lennart Markebo som är ombudsman på
SAC ser fram emot att arbeta med frågan mer i framtiden.

– SAC tar frågan på allvar och
vi måste arbeta mer för att homosexuella ska känna
sig trygga med att vända sig till oss. Jag och organisationen
vill vara mottagliga, säger han och berättar att ytterligare
en HBT-kurs kommer att hållas i höst. Kursen kommer vara
obligatorisk för alla ombudsmän och övriga intresserade
är också välkomna.

Kopplingen är tydlig mellan diskriminering
och personers öppenhet med sin sexuella läggning på
arbetsplatsen. Att inte anse sig kunna vara öppen är en
hälsorisk i sig. Det leder till färre sociala aktiviteter
med kolleger efter arbetet. Många i Arbetslivsinstitutets
rapport vill vara mer öppna men anser att det inte är
möjligt.

Hela 40 procent av de som inte var öppna
uppger att de avstår från att prata med arbetskamrater
och andra i arbetet för att de inte vill avslöja något
om sitt privatliv.

På arbetsplatser där det inte
förekom diskriminering var fler homosexuella öppna och
uppfattade öppenheten som ett positivt inslag i arbetet.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984