Debatt

Gör praktik av den abstrakta politiken

Ofta, och inte minst i anslutning till de sociala forumen, talas om vikten av en samlad rörelse. Mer sällan diskuteras vilken betydelse som läggs i detta. En ideologisk likriktning av den globala rörelsen är givetvis varken möjlig eller önskvärd, lika lite som ett enda dogmatiskt konsensus kring vilka former av politisk verksamhet som är legitima. […]

Ofta, och inte minst i anslutning till de
sociala forumen, talas om vikten av en samlad rörelse. Mer
sällan diskuteras vilken betydelse som läggs i detta.
En ideologisk likriktning av den globala rörelsen är givetvis
varken möjlig eller önskvärd, lika lite som ett enda
dogmatiskt konsensus kring vilka former av politisk verksamhet som
är legitima. Vad som verkligen behövs är, snarare
än gemensamma mål och medel, en gemensam diskussion kring
dessa frågor.

Inom de mera militanta delarna av den så
kallade utomparlamentariska vänstern finns en stor motvilja
mot att bredda aktioner genom att söka samarbete med mindre
radikala politiska grupper. De bredare grupperna fastnar å
sin sida ofta i en utdragen kunskapsprocess i form av workshops,
seminarier och föredrag som fungerar passiviserande snarare
än motsatsen.

I båda fallen handlar det om att den
politiska praktiken åsidosätts till förmån
för politiken som identitets- och gemensamhetsskapande. Men
precis som militant aktion kräver ett genomtänkt grundsyfte
för att vara konstruktiv måste abstrakta politiska analyser
omsättas i praktik för att alls vara meningsfulla. Den
verkliga utmaningen i ett samhälle som i allt större utsträckning
reducerar sina medborgare till konsumenter är inte främst
att få människor att konsumera politik, utan att skapa
förutsättningar för dem, oss, att agera som självständiga
subjekt.

Först när vi kan tillåta
oss ett visst mått av experimenterande blir det politiska
klimatet intressant – vad händer om vi ockuperar ett hus? Målar
våra egna cykelbanor? Vägrar betala för tunnelbaneresan?
Börjar prata med våra grannar?

Vilken roll de sociala forumen kan spela
i denna process återstår att se. Ett forum som vågar
lämna seminarierummen och inbjuda till kvalificerad men förutsättningslös
debatt, som vågar möjliggöra och uppmuntra deltagande
och öppna oväntade rum, kan vara en stark kraft för
att sprida direkt aktion som politiskt uttrycksmedel utanför
den autonoma livstilsvänsterns kretsar.

En förutsättning för att
gå från ord till handling är också att diskussionen
om förhållningssätt till repression utvidgas och
fördjupas. Även här har forumen en viktig roll att
fylla. Den polariserade debatt som i dag förs, inom och utom
rörelsen, och som de två tidigare inläggen i denna
debatt är ett exempel på, tvingar in deltagarna i ideologiska
hörn, definierade främst av ställningstagandet för
eller emot våld, snarare än att den utgör ett konstruktivt
meningsutbyte.

Viktigare vore att på ett konkret
sätt diskutera frågor som makt och konflikt – även
flertalet av de icke-militanta rörelserna erkänner en
konflikt mellan statens och näringslivets verksamhet och intressen
och sina egna mål. Frågan är hur denna konflikt
hanteras, och hur påtaglig den tillåts bli.

Kan, eller måste, konfrontation med
polis vid demonstrationer tolkas politiskt i termer av en förlängning
av denna konflikt mellan medborgare och stat? Om så är
fallet, hur ser en strategi ut som försvårar för
kriminalisering av den utomparlamentariska rörelsen, tillåter
individuella avvägningar och ageranden samt skapar en gemensam
grund för den rörelse som, trots skillnader i analys och
praktik, i många avseenden strävar åt samma håll.

Att, som Tord Björk föreslår,
bjuda in zapatisterna till forumen skulle kunna vara ett steg i
riktning mot en mindre polemisk debatt och mer utrymme för
mångfald och reflektion när det gäller grader av
militans i den politiska kampen. Men för att verkligen göra
detta steg meningsfullt krävs att frågan konkretiseras
och behandlas även i en annan kontext än den politiska
symbol som zapatiströrelsen utgör. Detta är särskilt
angeläget eftersom det finns en tendens inom den breda svenska
vänstern att inta radikalt olika hållning till militant
kamp beroende på var i världen den förs.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de
sociala forumen har potential att utgöra en plattform för
diskussion och aktion, samordning och oordning, men också
kritik av den egna analysen. Snarare än en marknadsplats för
saluförandet av politiska åskådningar, bör
de vara en plats med utrymme för att ifrågasätta.
Att även inkludera grupper med omstridda politiska metoder
är en förutsättning för skapandet av en sådan
plats.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984