Inrikes

Kärlekens ringa värde

Behov av kärlek har vi alla, barn och vuxna, kvinnor och män. Men kan kärlek förklara maktrelationer mellan könen? Så formulerar Anna G Jónasdóttir forskningsfrågan i sin nu till svenska översatta bok Kärlekskraft, makt och politiska intressen: en teori om patriarkatet i nutida västerländska samhällen. Hennes svar är enkelt. Det är kvinnors vana att ge […]

Behov av kärlek har vi alla,
barn och vuxna, kvinnor och män. Men kan kärlek förklara
maktrelationer mellan könen? Så formulerar Anna G Jónasdóttir
forskningsfrågan i sin nu till svenska översatta bok
Kärlekskraft, makt och politiska intressen: en teori om patriarkatet
i nutida västerländska samhällen. Hennes svar är
enkelt. Det är kvinnors vana att ge mer kärlek till andra
– särskilt till män – som förklarar den orättvisa
samhällsordningen. Att kvinnor är bra på att älska
gör att de fortsätter att vara underordnade även
i ett demokratiskt samhälle. Kärlekskraften förklarar
varför kvinnor har lägre löner och arbetar deltid
oftare än män, finns i städ- och vårdarbeten
och sköter merparten av hemarbetet.

Varför ger kvinnor bort sin kärlek
i övermått? Det kan Jónasdóttir inte svara
på. Hon påstår att hon använder sig av en
historiematerialistisk teori som hon överför till kärleksförhållandet
och att hon undersöker vem som exploaterar vem. Men boken saknar
en förklaring till varför mannen kan exploatera kvinnans
kärlekskraft. Jónasdóttirs analys bygger på
ett cirkelresonemang. Det är beklämmande. Hon ser att
kvinnor än i dag är underordnade män. Hon beskriver
ett symptom: ojämlikhet i kärlekens praktik. Sedan blir
plötsligt sjukdomstecknet orsaken till sjukdomen. Det luktar
tidig läkarkonst. Jónasdóttir väljer bort
förklaringar som bygger på statistik om genusarbetsdelning
och andra orättvisor som är mätbara i tid och pengar.
Hennes begrepp ”kärlekskraft” blev aktuell när
Gudrun Schyman tog upp begreppet i sitt så kallade talibantal.
Men Jónasdóttir analys är inte ny. Den är
gammal.

Satt i en historisk kontext faller
Jónasdóttirs akademiska korthus samman: För det
första utgår hon från en gammal ideologisk norm
– kvinnor och män är olika i fråga om känslomässiga
behov och resurser. Det gör hon utan att föra fram bevis
på denna olikhet. För det andra prövar hon inte
om det finns andra ojämlikheter som skulle kunna förklara
kärlekens ojämna fördelning. För det tredje
tar hon ingen hänsyn till att utnyttjandet av kvinnors så
kallade kärlekskraft betydligt har minskat under 1900-talet
samtidigt som kvinnor har fått större ekonomiskt oberoende.
En fjärde svaghet är att Jónasdóttir talar
om kvinnor kontra män och generaliserar utifrån denna
dikotomi som om alla kvinnor respektive män vore lika.

En poäng kvarstår med boken.
Den beskriver hur män (vissa män och många män)
utnyttjar kvinnors svagare ställning i samhället genom
att roffa åt sig omsorg av kvinnor. Till att avslöja
detta duger skönlitteratur och samtal med goda vänner.
Men det är inte en förklaring och ger inte heller någon
öppning för förändringar i relationen mellan
kvinnor och män.

Vi vill hävda att en glidning
bort från att titta på ekonomiskt ojämlika relationer
är en allmän trend inom forskningen. Den är i grunden
farlig för jämlikheten. Det finns bestående och
ständigt återskapade ekonomiska ojämlikheter mellan
kvinnor och män. Se bara på Kommunals förtvivlade
kamp för att få högre status för sina samhällsviktiga
medlemmars intresse!

Ekonomiska förhållanden
räcker långt för att förklara varför kvinnor
och andra ännu kan utnyttjas av vissa män, också
känslomässigt. Iranska män arbetar inte i hemtjänsten
för att de har mer kärlekskraft än svenska män,
utan för att de inte får nåtgot annat arbete. Detsamma
gäller många kvinnor! Att tro att kvinnor blir till i
mötet med mannen, medan mannen redan före mötet är
en individ, som Jónasdóttir föreslår, är
att förringa maktanalyser. Om makten ligger i ekonomin är
det självklart att de som dominerar ekonomin även tillskansar
sig andra fördelar, som omsorg. Och motsatsen, den som är
utan makt försöker liera sig med den som är starkare.
Oavsett kön! Det är okunnigt att vifta bort forskning
om materiella ojämlikheter och i stället utgå från
att kvinnor är irrationella och eviga Kärleksgivare. Vetenskap
är det inte.

Publicerad

Prenumerera på Arbetarens nyhetsbrev

Box 6507
113 83 Stockholm
Tel: 08-522 456 70 (redaktionen)
[email protected]

Tidningen Arbetaren behandlar dina personuppgifter i enlighet med allmänna dataskyddsförordningen, (EU) 2016/679. Du hittar vår dataskyddspolicy här.

Prenumerationsärenden
Tel: 08-522 456 80
(måndagar kl 10-13)
[email protected]

Organisationsnummer: 556542-8413
Swishnummer för gåvor: 1234 809 984