#100/2019 Kultur Ett eget flickrum ”Starka” och smarta karaktärer som Hermione, eller för delen sköldmön Éowyn i Sagan om ringen, bidrar snarast till att legitimera de mansvärldar där de är tagna som gisslan. Medan Hermione får vara barnvakt åt två snubbar som det är obegripligt varför hon egentligen vill umgås med, kan den inledningsvis klumpiga Usagi (som för övrigt är något så ovanligt som en kvinnlig Ron-figur) ständigt hämta styrka och kärlek från sitt roliga och karismatiska flickgäng.
#94/2019 Kulturdebatt Remmets: “Varför söka rentvå sina favoriter?” "Det är tydligt att Helena Brors hyser stor beundran för Charlotte Brontë. Dock ställer jag mig lite undrande inför alla försök att till varje pris försöka rentvå sina favoriter från varje fläck och skugga, oavsett om det gäller Charlotte Brontë eller Kerstin Thorvall. I alla fall om vi vill vara del av ett feministiskt samtal som är relevant för andra än vita kvinnor." Litteraturvetaren Anna Remmets svarar på Helena Brors kritik.
#82/2019 Radar Frigjord – på någons bekostnad Det finns fortfarande en tendens inom kvinnorörelsen att glömma eller ignorera hur vita kvinnors frigörelse vid mer än ett tillfälle förbisett – eller skett på bekostnad av – rasifierade kvinnor. I sin bok They Were Her Property, som kom ut tidigare i år, visar den amerikanska forskaren Stephanie E. Jones-Rogers hur egna slavar var en direkt förutsättning för den relativa självständighet som vita kvinnor kunde uppnå i den amerikanska södern. Anna Remmets bjuder på en tillnyktrande guidning genom en historia där inte heller tidiga svenska feministikoner går fria från ansvar.
#38/2019 Radar Skam skammare skammast Skam är ett uråldrigt fenomen, men ”skammande” är ett av de senare årens nyord – en problematisk företeelse som därtill inte är jämlik i var och hur den får fäste. Men att som rörelse avstå från kritik som kan tolkas som skammande vore att helt och hållet kapitulera inför en liberal, individfixerad syn på politik, menar Anna Remmets.
#33/2019 Intervjun “En dikt om att älska när samhället hatar en” Felicia Mulinaris hyllade debutbok Det som inte kan utplånas är en diktsvit om det rasistiska våld som alltid är kännbart, även när det består av blickar och strukturell diskriminering snarare än knytnävsslag – och om den ibland såriga kärleken och solidariteten från mödrar, kamrater, och andra älskade personer.
#60/2017 Radar Skräckens eviga kabinett Enligt Sigmund Freud är det som sätter skräck i oss sådant som i grunden är välbekant men som uppträder i en obekant och förvanskad form. Andra teoretiker har framhållit de skräckframkallande gestalternas varnande egenskaper och kopplingen till kulturella och ideologiska tabun. De senaste åren har det utkommit flera verk som tar sig an monster och skräck – Anna Remmets har läst några av dem, och reflekterat över skräckens natur.
#41/2017 Kultur Gotiken fortsätter hemsöka litteraturen I dag fredag är det 120 år sedan skräckromanen Dracula av den irländske författaren Bram Stoker gavs ut för första gången. Arbetaren högtidlighåller minnet genom att återpublicera denna text av Anna Remmets från 2014 om den gotiska skräcklitteraturen och dess avtryck, både i litteraturhistorien och i det kollektiva medvetandet.
#28/2017 Litteratur Kvinnoskildrare som lever ännu De brittiska 1800-talsförfattarna Brontë upphör inte att fascinera. Förra året firades 200-årsminnet av den äldsta författarsysterns, Charlotte Brontë, födelse, och för en tid sedan lanserade BBC ett nytt tv-drama om systrarna. I år uppmärksammas att det är 170 år sedan romanerna Jane Eyre och Svindlande höjder kom ut. Men fascinationen och myterna kan lätt ställa sig i vägen för författarskapen.
Radar Sexismen i kapitalets tjänst Den italiensk-amerikanska forskaren och feministen Silvia Federici har sedan 1970-talet förfäktat den kontroversiella ståndpunkten att kvinnor som inte yrkesarbetar i konventionell mening borde få lön av staten för det hushållsarbete de utför. Men även på andra sätt har Federici levererat teoretiska brandfacklor. Anna Remmets har närläst ett par av hennes verk.
Litteratur Oates och det verkligt monstruösa Den amerikanska författaren Joyce Carol Oates håller upp en grotesk skrattspegel mot bilden av USA som möjligheternas förlovade land. Mäns våld mot kvinnor är den mest markanta röda tråden i hennes verk, men här finns även ekon av klassamhälle och imperialism. Anna Remmets har gjort en djupdykning i ett i flera bemärkelser stort författarskap.
