För ett par år sedan frågade jag min dotter om de pratat om internationella kvinnodagen i skolan någon gång. ”Nej, men vi har pratat om kungens födelsedag!” svarade hon glatt. Jag blev förvånad. Jag hade ju gått omkring i naiv förvissning om att skolorna höll på med genusindoktrinering dagarna i ända! Eller vänta, kanske hade […]
För ett par år sedan frågade jag min dotter om de pratat om internationella kvinnodagen i skolan någon gång. ”Nej, men vi har pratat om kungens födelsedag!” svarade hon glatt.
Jag blev förvånad. Jag hade ju gått omkring i naiv förvissning om att skolorna höll på med genusindoktrinering dagarna i ända!
Eller vänta, kanske hade jag bara läst om det på en borgerlig ledarsida? Det har ju varit poppis under ett antal år nu, att förfäras över frågor om skola, fostran och genus.
Tokiga genuspedagoger verkar ha tagit över lite varstans och runt om i landet bedrivs nu feministisk massindoktrinering.
En ofta märklig debatt där den annars så utskällda och inkompetensförklarade lärarkåren, som inte sällan lastas för skolans misslyckande, plötsligt görs till experter på genusteori och normkritik – redo att när som helst byta ut tragglandet av åttans tabell mot lite normkritiska övningar i den statliga manipulationens tjänst.
Redan för tio år sedan krävde SvD:s ledarsida en ”upprensning i genusträsket”. För att hejda det ”gift” som spreds i samhällskroppen och den ”systematiska indoktrineringen” föreslogs en stopplag för att hindra skattepengar från att användas till genusinriktade projekt. Ja, en stopplag. Snacka om åsiktskorridor.
I en uppmärksammad krönika i GP nyligen upprördes likaså Marika Formgren över hur lärare tvingas ”trycka normkritik och diskrimineringsgrunder i halsen på eleverna”. Allt iscensatt av en ”samhällselit” som vill fostra svenskarna i en politisk korrekt värdegrund.
Det upprörda talet om indoktrinering och samhällselit kan ge intryck av att skolan inte haft ett fostrande uppdrag förrän genus och andra normkritiska perspektiv kom på tapeten.
Men fostran har ju alltid varit en integrerad del av grundskolan. Följer vi debatten tillbaka i tiden har dock ”elitens” åsikter om vilka värderingar skolan ska förmedla skiftat.
Exempelvis kom betoningen på ”fosterlandskärlek” (av skäl ni själva kan räkna ut) att bytas ut mot demokrati efter 1945. Under 1970-talet lyftes behovet av konsumtionskritik och elevkooperativ. Under 1980-talet rörde upprördheten videovåld och knark.
Och i dag då? Aktuell forskning om fostransuppdragets förändringar har lyft fram att de demokratiska kvaliteter som elever ska fostras i allt högre grad kommit att handla om förmågan att göra ”aktiva val” på en marknad, att ta individuellt ansvar, att utveckla initiativförmåga och ”flexibilitet” för att kunna anpassa sig till en ”föränderlig” arbetsmarknad och dess krav.
Skolor må hålla på med genusprojekt, men det övergripande medborgerliga ideal skolan ska fostra mot är trots allt den av högern så omhuldade entreprenören.
Jag antar att vi inte får se några krav på stopplagar mot detta.