Varför ska vi känna förtroende för våra politiker om de inte kan lyssna till oss som bor här? Det skriver några av de som ockuperat en nedlagd skola i Stockholmsstadsdelen Högdalen och öppnat lokalerna för allmänheten.
Lördagen den 23 maj öppnade vi upp den gamla skolan på Rangstaplan 22 i Högdalens Centrum. Vi gjorde det för att byggnaden, som tidigare varit offentlig och kunnat nyttjas av alla, har sålts billigt till ett privat bostadsbolag, och nu ska ägaren Veidekke riva lokalerna för att bygga bostadsrätter. Beslutet om att göra det har inte varit förankrat hos lokalbefolkningen. Protester och förslag, som att bygga ålderdomshem eller bedriva kulturverksamhet i lokalerna har inte hörsammats av de lokala politikerna.
Av denna anledning har vi nu tagit saken i egna händer, och för att skydda denna allmänna yta har vi åter fyllt byggnaden med liv och verksamhet. Vi har på eget initiativ tagit lokalerna i bruk och skapat ett Folkets hus som är öppet för alla och som drivs utan privata vinstintressen.
Vi är trötta på att våra politiker inte lyssnar på oss, och att beslut om våra offentliga utrymmen tas över våra huvuden. Det talas ofta om politikerförakt som ett stort problem; men vad är det egentligen mot det förakt som politikerna visar gentemot oss medborgare? Biträdande finansborgarrådet Jan Valeskog (S) kommenterade ockupationen för P4 Stockholm med att ”affären redan är gjord och inte kan göras ogjord”. Att en av stadens ledande politiker kommenterar Högdalsbornas kritik och hela ockupationen med sådan arrogans är högst anmärkningsvärt.
Det då alliansstyrda stadshuset sålde alltså ut allmänna lokaler i Högdalen mot lokalbefolkningens vilja 2010, och har inte tagit till sig av protesterna som kommit och gått sedan dess. Nu sitter en ny rödgrönrosa majoritet i stadshuset, men de verkar tyvärr inte ha mer respekt för Högdalsborna än sina företrädare. Den lokala demokratin fungerar så pass dåligt att vi känner oss nödgade att ta till civil olydnad för att slå vakt om våra rättigheter, och ändå får vi ingen respons från våra folkvalda politiker.
Ett ironiskt faktum är att just den rödgrönrosa majoriteten i stadshuset så sent som för knappt två veckor sedan i kulturnämnden beslutade att kulturverksamheten i Högdalen ska stärkas med hjälp av offentliga anslag. Fria teatern i Högdalen ska tilldelas 700 000 kronor om året för det ändamålet, där den uttalade ambitionen är ett kulturhus i Högdalen. Nu råkar det vara så att Fria teaterns verksamhet ligger i samma byggnad som den gamla skolan som ska rivas, och teatern hyr alltså av sina lokaler av Veidekke. Fria teaterns lokaler ska dock inte rivas. Samtidigt som Fria teatern får medel för att utöka sin verksamhet, rivs alltså angränsande, fullt brukbara, lokaler till förmån för dyra bostadsrätter.
Vi vill inte att de gamla skollokalerna ska rivas och ersättas av bostadsrätter. Vi vill inte att våra områden gentrifieras, eller att bostadsbeståndet till allt större del består av bostadsrätter som vi inte har råd att bo i. Dessutom vet vi sedan tidigare att byggandet av nya bostadsrätter leder till att hyrorna för hyresrätterna i samma område höjs. Var ska vi ha råd att bo, och var ska vi kunna samlas för att organisera oss lokalt för att föra politiska samtal och utöva icke vinstdrivande kulturverksamhet?
Varken Veidekke som äger lokalerna eller de politiker som är ansvariga för området verkar vilja prata med oss som vill se en annan utveckling av Högdalen än den som nu pågår. Varför ska vi känna förtroende för våra politiker om de inte kan lyssna till oss som bor här? Här finns engagemang, drivkraft och initiativförmåga, och det är en enorm förlust för den här staden och för den lokala demokratin att politikerna inte lyckas ta tillvara på den.