Eget ansvar är för närvarande lösningen på de flesta samhällsproblemen. Det skulle lösa arbetslösheten om de arbetslösa tog eget ansvar. Socialtjänstens alltför snåla budget skulle vara löst om de i behov av hjälp tog eget ansvar och slutade vara fattiga. Kontrollmekanismer införs för att säkerställa att så lite hjälp som möjligt ska behöva beviljas. Även […]
Eget ansvar är för närvarande lösningen på de flesta samhällsproblemen. Det skulle lösa arbetslösheten om de arbetslösa tog eget ansvar. Socialtjänstens alltför snåla budget skulle vara löst om de i behov av hjälp tog eget ansvar och slutade vara fattiga. Kontrollmekanismer införs för att säkerställa att så lite hjälp som möjligt ska behöva beviljas. Även skolans problem skulle lösas om eleverna bara tog eget ansvar. Nu har riksdagen beslutat om ännu ett kontrollverktyg, möjligheten att införa skriftliga omdömen i ”ordning”.
I slutet av en kurs är det vanligt att ha kunskapsprov för att se hur mycket eleverna har lärt sig. Syftet är att kunna sätta betyg. Dylan Wiliam, professor i pedagogik, har i sin forskning tagit fasta på skolans ansvar för elevers lärande. Han menar att i stället för att använda bedömning av elevers kunskaper som ett samhälleligt sorteringsverktyg så ska det använda under kursens gång, för att visa vad eleverna behöver lära sig mer av och vad som funkar eller inte i undervisningen. För att kontinuerligt kunna ta ansvar för sitt uppdrag som lärare.
Det finns ett berömt experiment där barn fick välja mellan att äta upp en marshmallow direkt eller vänta och då få två stycken. Barnen följdes sedan upp för att se vilka det gick bra för i skolan. Det visade sig att de barn som kunde skjuta upp belöningen också lyckades bättre med sin utbildning. Ett efterföljande experiment har dock visat att barnets förmåga att skjuta upp belöningen också påverkas av hur tillförlitlig belöningen verkar vara. Ett barn som inte hade förtroende för testledaren hade inte samma incitament att vänta med att äta upp den första marshmallowen. Jag antar att tanken med de skriftliga omdömena i ordning är att eleverna ska inse vikten av att ”bete sig” för annars riskeras deras framtid. Du måste dock tro dig ha en framtid för att inte vilja riskera den. Har inte samhället förmått skapa en tillit hos dig så litar du inte på att samhället kommer att ställa upp i framtiden heller. Att revoltera i det läget är logiskt.
Wiliam jämför proven i slutet av kursen med att vänta tills man har landat i Göteborg för att fråga om man är i Oslo. Han menar att ett kunskapstest som kommer för sent berövar skolan dess ansvar för lärandet. De skriftliga omdömena blir på samma sätt en bedömning av någons förtroende utan att kunna ta ansvar för resultatet.
Det finns en uppsjö av nyfikna, drivna pedagoger ute på skolorna som inget hellre vill än att utveckla metoder för elevers lärande och att återuppbygga en del av det förtroende som gått förlorat. I stället får de ta över resultatet av ett bristande ansvarstagande från övriga samhället och i sin tur lägga över det ansvaret på de unga individer som har minst möjlighet att påverka. I politiken är eget ansvar något som gäller andra men inte en själv. Ett bekvämt förhållningssätt för den som har möjlighet att välja.