Senaste numret av tidskriften Ord & Bild har temat Grekland. Det är lägligt, förstås. Som inget annat europeiskt land just nu utgör Grekland en skärningspunkt där vår tids stora politiska frågor möts. I och med den ekonomiska krisen har det grekiska folket fått möta den andra sidan av kapitalismen, den som inte är armbandsuren och […]
Senaste numret av tidskriften Ord & Bild har temat Grekland. Det är lägligt, förstås. Som inget annat europeiskt land just nu utgör Grekland en skärningspunkt där vår tids stora politiska frågor möts. I och med den ekonomiska krisen har det grekiska folket fått möta den andra sidan av kapitalismen, den som inte är armbandsuren och kostymerna på Wall Street eller i Davos: landsflykt, massarbetslöshet, fascism under uppsegling. Vad som kommer hända i framtiden, nu när vänsterpartiet Syriza kommit till makten, återstår att se. Klart är i alla fall att de senare årens händelser är av ett slag som tar lång tid att skaka av sig, inte minst när man har EU-kommissionen, IMF och den europeiska centralbankens hotfulla välvilja i bakhuvudet.
Krisen bildar en fond till bidragen i numret, utan att för den sakens skull vara deras tema. Som ledmotiv löper ett antal kortare texter under vinjetten ”Ögonblick”. Här berättar människor om hur det är att leva i Grekland i dag. Många har deklasserats rejält. En högutbildad 38-årig kvinna beskriver sig själv för fem år sedan som ”arrogant”, en annan skildrar traumat av att långsamt inse att ”den moderna ekonomiska modellen är en bluff”. Alla har de påverkats, oavsett hur högt fallet varit.
Det är dock inte bara det samtida Grekland som Ord & Bilds nya redaktörer Ann Ighe och Patricia Lorenzoni haft för ögonen. Från arkivet har man letat fram en dikt av en anonym 19-årig poet från 1968, året efter att militärjuntan tagit makten. Dikten ställs mot Kajsa Ekis Ekmans nyläsning av Sun Axelssons reportagebok Stenar i munnen (1969). Ytterligare historiska horisonter finns i Helena Fagertuns text om Heinrich Schliemann, den tyske hobbyarkeologen som gjorde utgrävningar vid Troja och Mykene. Det förflutna återkommer, görs närvarande, utan att stelna i den vanliga gamla klichén om civilisationens vagga.
Till numrets höjdpunkter hör blocket om situationen i Halkidiki i norra Grekland. Där har befolkningen inlett en strid mot ett kanadensiskt gruvbolag som exploaterar områdets guldfyndigheter, trots att flera forskarlag kommit fram till att utvinningen är oerhört miljöfarlig. Lokala protester har lett till att demonstranterna arresterats och utmålats som terrorister. Anna Bredströms och Evie Papadas respektive reportage, liksom Michele Lapinis fotografier, vittnar både om en vedervärdig situation och ett växande nationellt motstånd. Att Ord & Bild ser som sin uppgift att föra detta motstånd vidare är bara att vara tacksam för.
Veckans tips: Portugisisk-franska producenten Nidia Minaj är typ 18 år men har redan fått uppmärksamhet för sin musik, ett slags hybrid av house och den angolesiska dansmusiken kuduro. Härom veckan släppte hon sin första tolva på Lissabonbaserade etiketten Principe. Danger klockar in på strax under 20 minuter och är ganska lysande. Lyssna på principediscos.bandcamp.com.